37 Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna. 38 Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er.”39 Han gav dem också en liknelse: ”En blind kan väl inte leda en blind? Faller inte båda i gropen? 40 En lärjunge står inte över sin lärare. Men när han är fullärd blir han som sin lärare.41 Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga. (Lukas 6:37-42, SFB-15)
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.19 Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
Jesus är alltså inte intresserad av att påstå att rätt och fel har upphört att finnas till eller att Gud inte vill något med våra liv, genom att tala till oss och ge oss instruktioner för hur vi ska leva våra liv. Tvärtom. Inget av detta kommer att gå under så länge den här världen finns kvar. Guds måttstock består. Istället talar Jesus här till ditt och mitt hjärta. Han talar till våra attityder. Han talar till oss, för att göra oss till sina lärjungar, som följer Hans Ord och låter oss formas av dem. Uttrycket i vers 37 om att inte döma, och att inte fördöma, är en uppmaning till Jesu lärjungar, alltså även oss idag, att inte använda den kunskap vi fått av Gud för att trycka ner människor, eller tro att vi förstår allt i andras liv. Kyrillus av Alexandria uttrycker det som att detta är en varning från Jesus: Det är bara Gud som kan döma. Jag kan inte som enskild människa ta på mig att göra det som bara Gud kan. Evangeliet och nåden vi har fått visar istället att vi, för den som är tyngd av synder, tyngd av kval, som behöver Guds barmhärtighet, ska förlåta. Vi kallas av Jesus att förlåta, och att ge. Egentligen är det lite som i förra blogginlägget, om att vi ska likna Jesus. Det handlar om att i våra liv formas till att likna Jesus. Att förlåta, liksom Han har förlåtit oss, att ge liksom Han gett oss rätten att bli Guds barn och liksom Han gett sitt liv för oss. Uppmaningen att inte döma eller fördöma, blir alltså inte ett ”statement”: ”Synden spelar ingen roll”, eller ”det du gjort fel förtjänar inte något straff”.
Foto av Jeremy Yap, från Unsplash
Tvärtom, blir det en påminnelse: Jag förtjänade Guds dom. Men Jesus köpte mig fri. Han kan göra detsamma med den som står framför mig och har avslöjats med något ont. Det är alltså en påminnelse för mig om att inte bli en hycklare.