Jag fortsätter bloggandet om att leva ut visionen om Kyrkan. Läs gärna de två tidigare bloggarna om att ha en vision för Kyrkans liv.
Livet i Kyrkan är ett liv i bön, gemensam bön och enskild bön, lovsång, tillbedjan, förbön, bekännelse, syndabekännelse, överlåtelse och bön om Anden. Listan kan göras rätt lång. Idag vill jag bara påpeka att Guds Ord, som förra bloggen handlade om, uppmanar oss att be. Bönen är alltså ett bejakande av Guds Ord och en respons på Guds Ord.
Att leva i bönen innebär:
1. Vi kallas att be uthålligt!
Israels barn sade till Samuel: ”Upphör inte att ropa till HERREN, vår Gud, för oss, så att han räddar oss från filisteernas hand.” (Första Samuelsboken 7:8 SFB)
Upphör inte att ropa till HERREN, står det alltså. Från början har Jesus kallat oss att leva i närhet till Honom, i tillgivenhet, och därmed också i uthållighet. Hela Guds folks gudstjänst och böneliv har varit uppbyggt på det sättet.
Vi kan jämföra med Paulus apostoliska uppmaning i slutet av Efesierbrevet:
Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. (Efesierbrevet 6:18 SFB)
Kristi Kyrka, alltså vi, är kallad att leva i bönen, vara uthålliga. ”Under ständig åkallan och bön” alltså att hela tiden vara ”uppkopplad”. Detta är vår gemensamma kallelse. Att låta hela vår Kyrkas liv, vår församlings liv, vår gemenskaps liv formas och präglas av uthållig bön.
Tänker vi så om våra gudstjänster, att de är en del av vår åkallan och bön till Gud, en del av den kontinuerliga, uthålliga lovsången till Fadern och Sonene och den Helige Ande, den Treenige Guden?
2. Vi ber utifrån Guds löften i sitt Ord!
Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. (Matteusevangeliet 18:19 SFB)
Jesus löfte här och alla de andra löften som Han ger genom sitt Ord, de är grunden för oss att närma oss Herren. Ett exempel till från Jesu egna Ord:
Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. (Johannesevangeliet 16:23-24 SFB)
Det är meningsfullt för oss att be, inte för att det är något vi själva kommit på utan för att Jesus bjuder in oss!
3. Vi behöver få be både tillsammans och enskilt!
Som kristna behöver vi både att andra ber för oss och att själva få be för andra, vi behöver tillbe tillsammans och få stanna upp, bara jag helt själv inför Herren Jesus. I praktiken betyder detta:
Vi har fått redskap:
– Våra gudstjänster, mässan, regelbundna gemensamma bönegudstjänster.
– Guds Ord är full av böner att be och själva inspireras av i psaltarens psalmer, i olika lovsånger i Nya Testamentet, i Herrens Bön Fader vår, i korta enkla böner: ”Herre förbarma dig” etc.
– Den Helige Ande inspirerar till bön, ibland utan Ord, ibland med tungotal, ibland genom att göra ”gamla” formuleringar ”nya” och levande för oss!
– Vi får framför allt be tillsammans med varandra!
Några frågor
Hur kan vi allt mer växa in i att leva i bön, tillsammans som församling, som familjer och som enskilda? Kunde vi öppna oss mer för varandra och bli mer frimodiga att våga fråga: Ska vi be tillsammans? Även när det inte är gudstjänst? Behöver vi fler olika bönesamlingar, bönegrupper, böneskolor, tideböner? Fler möjligheter att aktivt delta i bönen i våra gudstjänster och samlingar?
I vilket fall så kallar Gud oss, att med all frimodighet närma oss Honom i bön, söka Honom, dra oss nära! Han längtar efter oss, efter mig, efter dig! Och vi är beroende av Honom, det är så det andliga livet funkar. Andligt liv utan beroende av Herren finns inte!
Två avslutande Bibelord om bönen:
Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be också för oss att Gud en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet – det är för den jag är fånge – och att jag talar som jag bör, när jag avslöjar den. (Kolosserbrevet 4:2-4 SFB)
Och:
Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. (Hebreerbrevet 4:14-16 SFB)
Kan vi ta detta som uppmaningar till bön idag? Var uthålliga! Var frimodiga! Be i Jesu namn! Låt oss göra det!
amen