Tron på Jesus och livet med Honom handlar inte om något man gör med ”vänsterhanden”, eller lite på halvfart, det är en utmaning och en kallelse till ett liv helt igenom präglat av Guds nåd i Jesus Kristus. Nåden, Jesu Kristi seger på korset, är liksom inte en religiös snuttefilt att ta till på svåra dagar, utan något som varje människa behöver varje dag. Att varje dag veta: Kristus har dött för mig! Att varje dag veta: Jag har uppstått med Kristus! Det är alltså verkligen och på allvar ett nytt liv, som kommer oss till del genom tron och s0om vi varje dag får leva i! Nåden är alltså så grundläggande att det inte bara formar ett avgörande, eller ”att komma till omtanke” som man kunde säga förr, alltså att omvända sig och börja ett liv i tro på Kristi offer och seger för min skull! Det är en vandring där varje dag fylls av Kristi seger på korset som bär mig, och Kristi uppståndelses liv som pulserar genom mig genom tron. Guds Ord, Guds församling och livet där i bön, gudstjänst och vardag, sakramenten, allt handlar om detta Kristus har gjort och hur det får forma mitt liv. Just därför är nåden inte en check att lösa in när jag misslyckas, utan själva grunden jag står på. En kristen är frälst av nåd, lever av nåd, misslyckas och upprättas i nåden, segrar och kommer vidare i nåden, lider i nåden, och ”dör salig” i nåden. Den omsluter alltså allt, hela mitt liv. Så stort är det Jesus Kristus har gjort, och så viktig är Han, mitt i vardagen, mitt i stress och kamp, mitt i lidande och nåd, mitt i glädje och styrka. Därför uppmanar också Jesus oss att bygga våra liv på Hans Ord och lydnaden för dem, för det är grunden för ett kristet liv. Så här säger Jesus i slutet av Bergspredikan, Matt. 7:
24 Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. 26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.”
28 När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, 29 ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.
Uppmaningen att vara helhjärtad!
Jag vill därför lyfta fram några versar i 2 Kor 9, för att understryka vad det handlar om. Tidigare har jag tänkt att 2 Kor 8-9 var kapitel om givande och ekonomi, lite som ett extranummer, men när jag har läst dem på nyss så verkar det snarare vara en kallelse till att vara helhjärtad i sitt lärjungaskap. 2 Kor 9:
6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.
Egentligen liknar dessa versar Petrus upptäckt, när Jesus kom gående på vattnet och Petrus ber att få gå ut där med Honom. Han får uppleva hur Jesus bär, hur Han själv misslyckas, men hur Jesus Kristus kan ryck upp ur vågorna och ställa honom på vattnet igen så att de kan gå till båten tillsammans. Tro är en övning i tillit, att få upptäcka och leva i gemenskap med Honom som har dött för mina misslyckanden och som jag har uppstått tillsammans med, så att nåden nu är min livsluft! Det är framför allt vers 8 som huggit tag i mig. Ja, vi kallas att så rikligt, ja, Gud älskar en glad givare, ja, var och en får ge av sitt samvete, men vad är grunden? Vad är upptäckten som gör det hela värt det? Jo det är Guds förmåga att gripa in, om och om igen. Vi kan ge frikostigt, för Gud har försett oss med allt vi behöver i Jesus Kristus som blivit vårat liv.
8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.
Jag har på senaste tiden läst lite om väckelsen i Mekane Yesuskyrkan, och hur de när Etiopien låg under kommunistdiktatur, dergen som de kallas i boken, så får de om och om igen öva sig i tillit till att Gud ska frälsa, Gud ska förse. Vår himmelske Fader har omsorg om oss. Tvivlar vi nånsin på det så är det Jesus som är svaret. Han har offrat sig, Han är visat oss Guds kärlek, och Han ger oss del i det livet.
Att anta utmaningen!
Guds Ords utmaning är alltså en övning i hur vi ser på våra liv. Allt det goda du har fått, alla dina gåvor, dina resurser, dina relationer, hälsa, ekonomi, tillgångar, personlighetsdrag, talanger, allt är en gåva från Herren, det är gåvor av nåd, för att vi ska kunna dela det med andra!
Så en uppmaning: Våga lita på Jesus, att det Han gjort och det Han ger räcker! Det är inte en kallelse till oansvarighet, utan till tillit till Gud och förvaltande av Hans gåvor, för Gud har makt att låta all nåd överflöda till er!