I bönen släpper du kontrollen om ditt eget liv. Du erkänner att det finns saker i ditt liv, också mycket viktiga, som du inte kan göra något åt. Som kristna ber vi utifrån Guds löften. Utifrån vem Gud är, hur Han har visat sig, och allra tydligast genom Jesus Kristus.
Herre är inte ett maktspråk från Guds sida, eller från Kyrkans sida. Det är ett erkännande, och en lovsång: Du Herre, du som är god, som är vår Far, som älskar oss, du har läget under kontroll. Även när jag inte ser hur, så vet jag att du inte sviker, inte släpper taget och inte överger mig, eller din kyrka runt jorden. Herre Jesus, du som har gett ditt liv för mig, om jag är så värdefull i dina ögon, då kan jag också vara trygg, även när jag inte har kontroll, blir sjuk eller får lida. Inte ens inför döden behöver jag vara rädd, för du Herre har segrat också där.
Så Herre Jesus: Lär mig att lita på dig. Du är den ende rätte Herren och härskaren över universum och över mig.
En bön ur ”the Daily office”, den anglikanska kyrkans bönbok:
Håll vakt, käre Herre, över dem som arbetar, eller vakar eller gråter denna natt och ge dina änglar i uppgift att vaka över dem som sover. Se till de sjuka Herre Kristus, ge vila åt de slitna, välsigna de döende, ge lindring åt dem som lider, förbarma dig över de plågade, skydda de glada, och allt detta för din kärleks skull. Amen.
Så fint Johan. Så rätt.