1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. 3
Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.
1 Mosebok, Bibelns första bok börjar så: Gud skapar. Gud ger liv. Gud talar och världen formas.
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
I början av Johannesevangeliet skriver Johannes orden ovan. Gud skapar – genom Jesus Kristus, Ordet som blev kött – hela den värld som vi lever i.
När skapelseberättelsen ska formuleras så ger den ett omdöme om den värld vi lever i. Den är god. Detta är rätt så viktigt. Gud skapar inte en trasig värld, eller en impotent och kraftlös värld. Han skapar den god. ”Gud såg att ljuset var gott” eller i fortsättningen: ”Gud såg att det var gott” om de olika delar av världen som kommer till.
En biblisk-kristen grundinställning till världen
Detta är en grundläggande inställning till skapelsen: Den är i sig inte något ont, tvärt om, Gud har skapat något gott, i att skapa en materiell värld. Tidigt i kyrkans historia försökte en rörelse som kom att kallas gnosticism att ta sig in i kyrkan och ändra på detta. Ståndpunkten var att det skapade, den fysiska världen var något ont. Det vara bara det andliga som var värt att uppmärksammas. Kroppen var oviktig. Men kyrkan avvisade den ståndpunkten som oriktig, utifrån Bibelns undervisning om skapelsen.
Världen, naturen och det fysiska livet är skapat av Gud. Gud ville ge världen fysisk form. Gud ville ge oss människor kroppar.
Vi hävdar också som kristna att vi kan se spår av Gud i skapelsen. Ungefär som en tavla kan bära sin konstnärs signatur, så bär skapelsen signaturer av Gud, ledtrådar. Den är fortfarande skapad. Världen i sig är inte Gud. Men den bär vittnesbörd om den Gud som är Skaparen av livet, som ger världen liv, som talar om genom det skapar liv. Därför menar vi att skapelsens skönhet pekar på att det finns en Skapare. Det är alltså inte träden eller världssjälen vi ska tacka för Skapelsens skönhet, utan Gud. Han är skapelsens ursprung och mål.
Skapelsens höjdpunkt
Skapelsens höjdpunkt är människan. Bibelns berättelser ger människan en helt unik ställning. Vare sig djuren i olika former eller änglarna kan ta den plats människan fått. Hon är unik i skapelsen på två plan. Det första är att hon beskrivs som Guds avbild. Människan är skapad för att likna Gud, något som inte sägs om något annat i skapelsen. I 1 Mos 1:26-28 står det så här:
26 Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!”
Vi liknar alltså på ett speciellt sätt Gud. ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss”. Människan ska alltså likna den Gud som är Fadern och Sonen och den Helige Ande. Gud som rakt igenom Bibeln beskrivs som barmhärtig, god, kärleksful, helig och rättfärdig, Honom ska vi människor likna. Gud skapar oss också till gemenskap. Han skapade oss till man och kvinna för att ta emot barn och uppfylla jorden. Gud, som i sitt väsen är kärlek och gemenskap, skapar alltså människor som själva är skapade för och kapabla till både just kärlek och gemenskap. I denna relation mellan man och hustru ges också gåvan att ta emot nya människor, ge livets stora gåva vidare.
Människan får också kallelsen att råda över allt som Gud har skapat, ett slags delegerat ansvar. Hon får kallelsen att ta hand om Guds goda skapelse, att råda över den. Det är också därför som fallet i 1 Mos 3 drabbar hela skapelsen, för den ligger under människans ansvar och hennes fall drabbar också den värld hon skulle råda över.
Skapelsen idag?
Detta är halva bilden. Skapelsen som god och skön, vacker och hel. Denna halva finns kvar, men inte oförstörd. I en biblisk-kristen världsbild ingår också det grundläggande att människan gjorde uppror mot Gud, hon föll och skapelsen med henne. Därav behovet av en frälsare. Därför kommer bilden av skapelsen för oss människor alltid att vara kluven. Den är vacker, men också trasig. Den bär godhet inom sig och kan vittna om Skaparen, men är också fallen och fientlig.
Detta gäller även skapelsens krona: Människan.