Så beskrivs förkunnelsen om Jesus Kristus i Bibeln. Paulus skriver i Romarbrevet 1:16-17 så här:
16Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 17I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.
Evangeliet är en Guds kraft. Grundordet i den grekiska texten är dynamis, som vi har i låneordet dynamit eller dynamo. Anledningen som Paulus ger för att inte skämmas för evangeliet är att det är Guds kraft till frälsning. I den grekiska texten finns det lilla ordet ”gar” på svenska ”ty” sammankopplat med Guds kraft. Det finns alltså ett orsakssamband mellan att inte skämmas för evangeliet och att evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Dynamis signalerar för oss att detta är Guds kraftfulla ingripande i våra liv, som är det vi ska leva av. Vi kallas att leva genom tro. Den rättfärdige skall leva genom tron, livet som kristen, det nya livet kommer alltså ur evangeliet.
Guds kraft till frälsning
Så hur ser det egentligen ut när evangeliet landar i våra liv, när vi i tro får ta emot Guds frälsning? Det är omvälvande, att Gud i sin kraft gör detta med mig: Han gör mig rättfärdig, ställer mig i en god relation med Gud, frälser mig från synd och ger ett nytt liv genom Andens kraft och närvaro i våra liv.
Guds ingripande i våra liv sker alltså genom evangelium: Kristus har dött och uppstått för dig. I Honom får du nytt och evigt liv. Båda delar är viktigt. Nytt liv här i tiden, Guds kraft att hela våra sår, upprätta oss och övernaturligt gripa in i våra liv, men också den kommande världen som Kristus öppnat för oss. Här och nu har jag gemenskap med Gud, och samtidigt har jag fått ett nytt mål.
Ibland betonar vi bara den framtida härligheten, himlen och den nya skapelsen som kristna. Men Bibeln betonar också att Gud gör ett under genom att göra den som tror till ett tempel för sin Ande, så att köttet/den gamla fallna människan inte längre härskar i mig och Guds avbild upprättas i mig igen. Min identitet som kristen är alltså inte längre den fallna skapelsen, köttets vilja, utan den nya vilja och det nya hjärta som den helige Ande ger, den nya kraft som Han för in i våra liv. Och kanske är det så att vi inte tillräckligt vågar tro detta som kristet kollektiv i Sverige idag. Både vår samtid och vår historia vittnar tillsammans med Guds Ord om den här verkligheten. Det livsomvälvande i att erfara och leva i Guds frälsning är verkligen ingen liten sak.
När John Newton omvänds under en storm och Gud mäktigt griper in i hans liv, då ger Anden honom ett nytt liv. John Newtons liv blir förvandlat, från slavhandlare till präst och psalmförfattare, och han sätter ord på det i Amazing grace. Storheten i nåden att Gud kan gripa in även i en människas liv som gjort så mycket ont som han.
Det hade varit roligt att få höra från dig som ibland läser bloggen om exempel på hur Herren gripit in idag. Själv har min otro kommit på skam. Jag tänker på en konfirmand som för några år sedan blev frisk under bön och smörjande med olja, eller en annan ung människa som upptäckte kraften i bönen, och vittnade om att han vågade börja be till Gud och upplevde hur Gud svarade. Eller en person som vittnade om Guds ingripande i en djup personlighetskris. För inte så länge sedan skrev tidningen Världen idag om hur Jesus botat en liten flicka med cancer genom förbön. Eller en före detta gängmedlem som under en permission från fängelset fick möta Jesus och konkret fick ett nytt liv. Eller Elises berättelse, som jag nämnt i tidigare en tidigare blogg. Listan kan faktiskt göras väldigt lång. Hur ser det ut i ditt liv? Om vi var och en berättade vad Gud gjort i våra liv, visst vore det spännande?
Detta är en del av vår tro, att den helige Ande verkar i oss även idag. Och vi behöver återerövra den här tron. Jesus är levande och verksam också idag. Han är fortfarande(sic!) uppstånden och levande. Det har inte ändrats! Den helige Ande delar fortfarande ut sina nådegåvor över sin kyrka och sin församling. Kanske skulle vi då frimodigt våga be, våga söka Gud, för att gripa in, ge frimodighet och kraft till nytt liv.
Kraften är inte en motsats till svaghet
Detta är en väldigt viktig distinktion. Kanske finns det dem som menar att den som är kristen aldrig är svag, och aldrig misslyckas, men det kan vi inte skriva under på vare sig ur ett evangeliskt, ur ett karismatiskt eller ur ett katolskt perspektiv. Gud använder sig av svaga och små människor, av ofullkomliga människor. Synen får inte regera i en kristens liv, men det innebär inte att vi inte kämpar eller ibland faller till föga. Paulus skriver så här i 2 Korintierbrevet 4
1När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp. 2Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig. 3Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. 4Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. 5Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull. 6Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.
7Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 8Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, 9förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 10Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. 11Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 12Alltså verkar döden i mig och livet i er. 13Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. 14Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.
Han har i sin egen kropp identifierat sig med Krist död på korset, med Kristi lidanden. Ett mänskligt liv innebär att det är en kamp, och att världen och jag själv är skadade. Vi undkommer inte detta, även om vi inte längre är slavar under synden, utan lever för Gud. En kristen människa kan däremot få erfara hur den helige Ande är närvarande, med kraft och till och med underverk, mitt i våra lidanden och vår svaghet. Jesu Kristi strålande härlighet lyser fram mitt i vår värld, mitt i våra liv. Det är skatten i lerkärl, det är kraften som utstår all ondska i världen och besegrar den med Guds godhet. Det är denna kraft, detta liv som Gud ger och som vi får be om och leva i.
Den rättfärdige ska ju leva genom sin tro. Och ibland har särskilt vi lutherska kristna så betonat vår syndfulla natur(vilket är rätt, den är verkligen fallen) till den gräns att vi inte längre tror att Fadern kan och vill ge oss ett nytt liv genom sin Ande för Jesu skull(vilket är fel, annars skulle Paulus inte skriva som han gör ovan, eller beskriva oss som tempel för den helige Ande och att Anden än idag är verksam genom nådegåvorna).
Kyrkan behöver därför ständigt be om en ny pingst!
Det är klart och tydligt att vi som människor inte förmår göra oss av med den gamla människan, med köttet. Vi kan inte frälsa oss själva, vi kan inte själva förlåta vår egen synd och försonas med Gud, vi kan inte själva leva ett nytt liv i denna världen eller i egen kraft bli frälsta till evigt liv. Guds ingripande behövs lika mycket i frälsningen från synden och det eviga livets gåva som i kampen mot synden och det nya livets gåva, eller spridandet av evangeliet och verk av barmhärtighet från Gud.
Vad behöver vi alltså göra om vi längtar efter Guds ingripande, efter frälsningen, Andens nya liv, kraft och befrielse för människor som är bundna i synden, eller offer för denna världens brustenhet och ondska? Vi behöver söka Guds nåd för vår värld! Vi behöver så att säga kasta oss på Gud! Kraften är Hans, det är Jesus Kristus som harsegrat och ger frälsning och nytt liv, det är Han som utgjuter Anden och ger förnyad tro och nytt liv, som i kraft kan svara på våra böner och gripa in!
För oss som är kristna gäller alltså att öva oss i beroende på Fadern och Sonen och Anden, på Guds verk i vår värld. Det är trotts allt Hans rike, Hans kraft som frälser. Därför behöver vi be om en ny pingst, om en förnyelse i Ande och liv, i kraft från Gud. En bön om Anden(här hämtad ur Oremus med en redigering av en felskrivning):
Kom, Guds egen andedräkt,
kom, du rena, varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom
kom och lys vår vilsenhet.Gjut ditt mod i rädda bröst,
bo i oss och var vår tröst
bli vår värme, bli vårt stöd,vilan när vår nöd blir lång,
frihet mitt i livets tvång,
svalka mitt i smärtans glöd.Ande, salighetens ljus,
gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.Utan dig är allting dött
åldrat, kraftlöst, tomt och trött
under tidens tyranni.Tvätta rent det fläckade,
vät med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.Väck till liv det domnade,
värm ur död det stelnade,
samla dem som vilse går.Kom med enhet, kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön.
AmenHalleluja