”Driven av kärlek”

Paulus skriver till församlingen i Korinth i 2 Kor. 8:

1 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. 6 Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. 7 När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.

8 Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. 12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.

Boken ”Driven av kärlek” av Bruce Olsson handlar om hur han får en kallelse och ger sig av till Motilonindianerna för att dela Guds Ord med dem. Men kärleken som drivkraft, att vara driven av kärlek, det är den normala kristna inställningen, säger Paulus. Kärleken driver Gud att sända sin Son, ni vet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son…”. Gud älskar sin skapelse, och oss människor i synnerhet. Som kristna så är detta det liv Gud kallar oss in i. Paulus påstår att han och hans medarbetare väckt deras kärlek i Korinth, och det är naturligt, ”älska varandra”, ”älska din nästa” och framför allt ”du skall älska Herren din Gud”. Detta vill Gud väcka i oss, det är Hans Helige Ande som väcker kärleken i våra hjärtan.

Viljan att bidra
Detta är det första som Paulus lyfter fram. Församlingarna i gamla Makedonien får stå som förebild. De bad enträget om att få ta del i insamlingen till de heliga. De ville hjälpa sina bröder och systrar i nöd.

1 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.

De ville göra det, och detta kom ur en överlåtelse till Herren själv. ”… utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.”. Ett liv nära Gud innebär alltså att allt mer lämna sig i Hans händer, lita på Honom, låta Hans vilja bli min, och det ä utifrån detta, att smittas av Herrens kärlek och omsorg, som de fick upp ögonen för sina bröder och systrar, så att de överlät sig till Paulus, Titus och de andra, men också till de fattiga i Jerusalem som insamlingen gällde. En genuin omsorg om dessa minsta bröder uppstod i dem genom överlåtelsen till Herren. Egentligen är detta naturligt ur ett kristet perspektiv, den som blir kristen får del i Guds rike, genom att få ett nytt liv i Jesus Kristus, och det nya livet är ett liv där vi allt mer ska be om Kristuslikhet och Helighet.

Jesus, vår förebild!
Paulus går vidare med att Jesus, förutom att vara deras frälsare, också är deras förebild. Vi är kallade till Kristuslikhet, att formas till likhet med Kristus. Vad betyder det då för vår livsstil i allmänhet och för vår ekonomi i synnerhet?

Paulus beskriver hur Jesus blev fattig för vår skull, hur Han avstod himlens härlighet, hur Han blev en av oss, för vår skull, för att vi skulle välsignas genom Honom. Vår bön som kristna får då bli: Jesus tack att du frälst mig, låt mig nu få likna dig, bära dig vidare till andra, välsigna så som du har välsignat mig!

Paulus har med detta på andra ställen också, typ Fil 2 eller 1 Kor 13, som handlar om att formas av Kristus, att bli lik Jesus.

5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.

6 Fastän han var till i Gudsgestalt,
räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte*
7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt
då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa
8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden
– döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting
och gett honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herren.

Så att vara en kristen innebär att ha tagit emot frälsningen i Jesus. Och när vi har gjort det börjar en vandring där vi med Paulus ord får bli ”så till sinnes som Kristus Jesus var”.

Ibland kan det då vara så, som Paulus skriver i 2 Kor. Han befaller inte, men han frågar. Är din kärlek bara vackra ord? Får den leda till omsorg om dina bröder och systrar, eller i förlängningen, dem som ännu inte är dina bröder och systrar?

Givande bör vara ett utlopp för kärlek och Kristuslikhet
Den nya lagen, det nya budet: Älska varandra! Så säger Jesus själv, men vad innebär det? Jo, det innebär ett nytt liv i Jesu efterföljd. Det innebär förändring. ”Kristi kärlek lämnar oss inget val!” skriver Paulus lite tidigare i 2 Kor.
Ett liv tillsammans med Jesus är ett liv i gemenskap, också med andra människor. Så frågan blir hur kan jag använda min tid, mina pengar, mina relationer för att älska Gud och mina medmänniskor? Hur kan jag, likt Makedonierna, ge inte bara mina tillgångar utan hela mig inte bara i verksamhet utan hela mig.
Det här med givande tror jag alltså hör ihop med att smittas av Gudskärlek, och börja leva i generositet! I gästfrihet och givmildhet!