Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt.Men den som hör och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken, utan grund. Floden vräkte sig mot huset och det rasade genast, och förödelsen blev stor för det huset.”Lukas 6:43-49
Jesus avslutar sin slättpredikan och det är ord att spegla sig själv i. Det Jesus säger kan sammanfattas i två frågor: ”Vad bär ditt liv för frukt”? och ”Vad bygger du ditt liv på”? Jesus ställer dig och mig inför detta. Syftet är att pröva sig själv mot det. Man kan se det som en ”biktspegel”. En bild att ställa sig själv emot och jämföra sig emot.
Den första spegelbilden – Vad bär ditt liv för frukt?
Det första som Jesu ord ställer oss inför är vad som finns i våra hjärtan.
Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Träd bär den frukt det kan. Hur ser ditt livs frukt ut? Trädet här är en bild för våra hjärtan. Frukten för våra ord. Det som kommer ut ur min mun, är det ont eller gott. Kanske är det så att våra hjärtan behöver ställas inför den här spegelbilden? Det är då våra hjärtan kan visa sitt rätta innehåll. Egentligen hör den här sortens frågor nära ihop med den tid på kyrkans år som vi nu är på väg in i. Om vi prövar oss själva, ställer oss inför spegeln, och ser den bild som träder fram, i tankar, i ord, i handlingar, och i det som vi inte gjort, så ser vi sidor hos oss själva som vi inte vill se.
Kanske kan det vara gott att ta tid under fastan att ställas inför den spegeln, se vad i mig som behöver Guds frälsning.
Den andra spegelbilden – att följa Herren
Den andra sak vi ställs inför är Herrens egen fråga till lärjungarna då, men den går igenom tid och rum också till oss. Är jag en som säger Herre, Herre? Jesu Ord är inte något att bara rycka på axlarna för. Det ger frälsning och nytt liv, det håller att bygga sitt liv på.
Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt.Men den som hör och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken, utan grund. Floden vräkte sig mot huset och det rasade genast, och förödelsen blev stor för det huset.
Jesus visar för oss, vad som håller att bygga sitt liv på. Inte bara som ord, utan i handling. Den som hör Jesu ord och handlar efter dem liknar ”en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt”. Att bygga på Jesus, låta våra handlingar, vanor och våra gemenskapers handlingar bygga på Honom, det är att bygga på något som håller. Jesus vill alltså inte bara ha ordet ”Herre, Herre” utan hela våra liv. Det största och viktigaste som människa är alltså att bygga på den grunden.
Om vi idag ställer oss inför den spegelbilden, vart kommer vi då? En ny inriktning, att forma sitt liv runt evangeliet, låt Jesus Kristus och Hans sanning forma oss. Både att våga se och erkänna mörkret, den dåliga frukten i våra liv, men också att låta Ljuset forma oss, att låta Jesu Herradöme sträckas in i våra liv. Jesu Ord är så mycket mer än vackra formuleringar, de är Ande och liv, de skänker liv och formar oss. Låt fastan få bli en omprövning av ditt liv, efter Hans Ord.