Deutronomium är det latinska namnet på 5e Mosebok(och kanske också det vanligaste namnet internationellt). Boken skulle kunna kallas för en lång predikan av Mose(den innehåller mer än så). Han får själv inte gå in i det heliga landet, men ger Israels folk uppmaningar om hur de skall leva, uppmanar dem att hålla sig till HERREN både vad gäller den religiösa offerkulten(och därmed hålla sig borta från de omgivande folkens avgudar, men också att leva att liv värdig Gud om man så vill. I detta kommer den uppmaning som jag skrivit om tidigare.
”16 Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade. 17 Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. 18 Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” (5 Mosebok 10:16-19, SFB)
Att omskära sitt hjärta
Kallelsen att omskära sina hjärtan är väl egentligen en uppmaning att omskärelsen skall vara mer än ett yttre förbundstecken, det är hjärtan/själsliv som skall leva efter förbundet. De som ingår i förbundet kallas alltså att likna sin Herre och Gud. Han är opartisk, omutbar, fruktansvärd, barmhärtig, skaffar faderlösa rätt och så vidare.
Egentligen ligger det ganska nära den så kallade Helighetslagen, i 3 Mosebok typ 19-22. I kapitel 19 hittar vi följande uppmaningar:
33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom.34 Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.
35 Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. 36 Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.
37 Så skall ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är HERREN
Uppmaningen att bry sig om främlingen är dubbel: Dels för att Israels folks själva varit landsflyktiga i Egypten(och överfört på den kristna kyrkan så kan man jämföra med Paulus tal om att de kristnas hemland är himlen och att vi därmed är främlingar i den värld vi lever i. Jag tänker därför att vi kristna bör ta kallelsen på allvar att ta emot främlingen, eftersom vi själva vet hur det är att inte leva i vårt hemland – det gäller även för dem som vuxit upp trygga, men som ändå är annorlunda genom uppväxt i en kristen familj).
Men erfarenheten är inte allt det handlar också om att vi tillhör HERREN. Herren är en Gud som befriar ur slaveriet ur Egypten, som älskar den som är förslavad och längtar efter att befria.
Att ha ett omskuret hjärta är alltså en uppmaning att se och älska den som är bunden, hotad, utanför. Jesus drog också den sortens människor till sig, och du som kommit till tro på honom kanske också kan se dig själv där? Jämför gärna med Lukas 15. Tullindrivarna och syndarna samlas runt Jesus. Där är sammanhanget för de tre fantastiska liknelserna i Lukas 15!
Att likna Gud
Vi människor är syndare, vi är själviska, vi söker vårt eget bästa, detta gäller också oss som kallar oss kristna(även om människor som blir kristna börjar förändra sin livsstil). Men Guds gåva genom Jesus är inte bara förlåtelse utan också en ny Ande och ett nytt hjärta. Här kommer ett citat ur Hesekiel 36:
”24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Jämför gärna med Jeremia 31)
Det handlar om att ta emot ett nytt perspektiv från Gud, att präglas av Honom som befriar slavarna, som tar emot den hemlöse, som är barmhärtig mot änkor och faderlösa. Detta är kärnan i en kristen förståelse av människan. Och för mig som kristen så får jag låta Bibeln så att säga läsa mig, prägla mig, mina tankar och värderingar så att jag börjar se världen och framför allt människorna i den med Guds ögon.
Jesus berättar ju själv liknelserna i Lukas 15 som exempel på Guds enorma kärlek och längtan efter oss. I samma evangelium så hittar vi också Jesu egen ”programförklaring” eller snarare ”missionsförklaring”, i Lukas 4:
14 I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. 15 Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
18 ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet *
19 och predika ett nådens år från Herren.”
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”
Jesus ser på sin egen uppgift att göra så här. Detta är Guds sons mission i världen: Glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fångna, syn för de blinda, frihet för de betryckta. Nu är det självklart att den största friheten i Bibeln är frälsningen, men Jesus gör också alla de här gärningarna, och han gör det utifrån sin kärlek.
Vad har detta med oss att göra?
Jag tycker inte det är helt enkelt. Jag har ju skrivit lite tankar tidigare om Reva innan, och om migrationsministern som sitter löst. Jag vill nog egentligen ställa några frågor: Kan vi som sitter bekvämt i våra hem(om vi nu gör det) verkligen hävda att människor är skyldiga tills motsatsen är bevisad? Eller kan vi se på när människor avvisas som boskap i omärkta bussar? Eller kan vi stillatigande se på när människor som kommit till tro på Jesus misstänkliggöras, typ: ”Det säger han bara för att få stanna”?
Är det förenligt med Biblisk tro att behandla främlingar som söker hjälp av oss som kriminella?
Jag vet inte var det hela landar riktigt, jag bara önskar att Jesu och Bibelns perspektiv om hur vi skall behandla främlingen mitt ibland oss kunde få prägla mig, oss, vårt samhälle lite mer, även om jag inte vet exekt hur…
Några avslutande tankar
De Bibelställen jag nämnt handlar ju om lite olika saker men de ansluter till några av Bibelns huvudteman: Frälsningen, Guds vilja att alla skall bli befriade under slaveriet under döden, synden, djävulen, allt mörkt i den här världen, men det är också en del av det som Bibeln pekar fram emot: Helandet eller nyskapelsen. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Jag behöver som kristen se min kallelse i ljuset från himlen: Där skall inte finnas några tårar, någon sjukdom, någon död. Upp 21:
1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”
Min kallelse som kristen måste vara att ge Jesus till de människor som lider, att se dem med Jesu ögon, och ta emot dem som om de vore Jesus själv. Min kallelse är ju att Jesus skall kunna verka genom mig, så att det som skedde i mänsklighetens fall helas, steg för steg, lite i taget, fullt ut i himlen hos Gud.
Det finns mer att fundera kring, det är bara att skrapa lite på ytan. Men lärjungaskap och kristen tro kan inte kopplas bort från det man brukar kalla för ”kärlekens gärningar”.