Lite klumpig titel kanske, men faktiskt. Förra blogginlägget, och Kristian Hartmans artikel i Dagen om att rusta ungdomar har snurrat runt i huvudet på mig, och jag har funderat själv på vad jag upplevt att jag fått genom Credo, min hemförsamling som jag växte upp i och andra sammanhang och personer som betytt mycket för mig. Jag kan lista ett antal personer som gjort att jag vuxit som människa, som gett mig förtroende och som på olika sätt gjort att jag rustats, men när jag ska försöka uttrycka exakt vad det är som jag har fått och vad som varit gemensamt i alla dessa sammanhang och bland alla dess personer, då träder faktiskt en person fram: de har alla på olika sätt gett mig mer av Jesus Kristus, målat Honom som ett konstverk framför mina ögon(Gal 3:1), hjälpt mig att lyssna till Honom, följa Honom, lyda Honom, älska Honom och allt mer fördjupa mig i Hans Ord. Det är människor som bett för mig, väglett mig i vandringen med Jesus, pekat ut storheten i vad Han gjort och gett mig mer av tryggheten i tron, glädjen i att vara Guds barn, frimodigheten att be om Hans Ande, men också människor som kunnat visa mig, i misstag och svagheter, i sorg och lidanden hur stor Kristi försoning är. Men det är också människor som sett saker Jesus lagt ner i mig och hjälpt mig att greppa, formulera, lyda Guds Ord, följa Jesu vilja och så vidare. Listan kan göras väldigt lång.
Jag skulle vilja hävda att det är detta som är att rusta en människa, att hjälpa honom eller henne att lära känna, lyda, älska och följa Jesus. Credos motto går ut på följande: ”Vi vill göra Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad bland skolungdomar och studenter i Sverige”. Att rusta en människa för det uppdraget, och för det liv som det innebär handlar alltså inte om ett peptalk för en kampanj, eller en liten inspirationskick, utan är en kallelse till att verkligen upptäcka vem Jesus Kristus är, studera Hans Ord och formas, ja faktiskt, formas. Att låta den Jesus är och det Han har gjort för mig få bli det som formar mitt liv, präglar hur jag lever, får vägleda våra beslut och prioriteringar som kristna. Kyrkan, Kristi kropp, är kallad till Kristuslikhet, att likna, följa och återspegla Honom vi älskar i en värld som verkligen behöver Honom.
Kanske är det också dem exemplen i mitt eget liv som gripit mig mest, de som älskat förutsättningslöst, de som strävat efter att följa Guds Ord, även när det tog emot, de som kämpat för att följa Jesus, också när det lett bort från bekvämlighet och ”gillande” från människor som tänkt likadant, de som med sina liv pekat på och gestaltat vem Jesus Kristus är.
Låt mig då säga så här: Det finns ingen som är mer värd att känna, tro, lyda och älska en Jesus Kristus. Inte därför att Han inspirerat och inspirerar miljoner och åter miljoner människor runt om i världen, också idag, utan Jesus Kristus för den Han är. Stanna upp en stund och fundera: Gud har i Jesus Kristus köpt dig fri, Jesus Kristus har betalat ett väldigt dyrt pris för dig. Med andra ord: Jesus värderar dig så högt att Han var beredd att dö för din skull, offras, lida.
Storheten i detta är stort, även när det är en ”vanlig dödlig” som gör det, som Maximilian Kolbe i koncentrationslägret, men här är något större: Den levande Gudens Son(Matteus 16:13ff). Här är en som kunde stigit ned från korset, som kunde struntat i lidandet och hånet, här är Gud själv mitt ibland oss människor, och Han tar vår plats, din plats, min plats. Inget annat kan rusta dig för ett liv som kristen än att bli gripen av Honom. Detta är det som våra församlingar, ungdomsgrupper, hemgrupper och lärjungaskolor måste få präglas av: En ödmjuk bön ”Jesus grip mig! Fräls mig! Använd mig, trotts allt!” Här kommer också frågan vi måste pröva oss utifrån: Är det Jesus Kristus, frälsningen Han vunnit, livet som finns i Honom, kraften i Hans uppståndelse, lydnaden för Hans Ord, är det detta som är vårt fokus? Som Församling? Ungdomsgrupp? Skolgrupp, eller studentrörelse? Som lärjungar?
Paulus skriver i Fil. 3:1-16 om hur detta att lära känna Jesus Kristus och ta emot livet i Honom är det viktigaste, det största:
1 För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.2 Se upp för hundarna, se upp för de onda arbetarna, se upp för de sönderskurna! 3 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus och inte förlitar oss på det yttre.
4 Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: 5 omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer , i fråga om lagen en farisé, 6 i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man.
7 Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. 8 Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus 9 och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. 10 Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, 11 i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.12 Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus. 13 Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.
15 Så bör vi tänka, vi som är mogna . Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 16 Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.
För Jesu skull är allt det Paulus tidigare skrutit med en förlust, i jämförelse. Läs vers 7 igen! Jesus är verkligen värd att leva och dö för. Det är denna upptäckten, detta livet, vi behöver finna, återvinna, gripas av, att Jesus Kristus är den viktigaste upptäckt en människa kan göra. Det är också då vi gör upptäckten, som Paulus gjorde: Det är faktiskt värt det. Tänk på generationer av kristna, som följt kallelsen att leva i tro på Kristus, som bekänt sig till Honom och blivit förkastade och till och med fått betala med sina liv för det. Eller tänk på dem som med livet som insats blivit missionärer, eller som avstått från en ”karriär” i världens ögon, för att tjäna Kristus i andra sammanhang, eller i alla fall på ett annat sätt en världen runtomkring. Eller på alla dem som i varje generation avstått från familjelivet för Kristi skull. Och det är det som Paulus skriver här som vi kan leva på ett annat sätt, gripna av en annan vision. Jag misslyckas ofta med detta, men det är den visionen jag vill leva i och av: ”Då får jag lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.”
Vill vi rusta kyrkan och våra ungdomar och oss själva? Sök då Jesus Kristus, tillsammans!