Den femte vanligaste frågan och några kloka ord

Den femte vanligaste ”Hur” frågan 2013 ska alltså ha varit ”Hur ber man?”, vilket betyder att bön och tro i någon mån inte är så ”ute” som folk tror. Nu utlovade jag i rubriken några kloka ord, och det tänker jag ge, men inte från mig själv utan från den gamle väckelseprästen Henric Schartau. Ett kärnfullt och värdefullt citat om några saker gällande vad som är viktigt i bönen, som faktiskt, menar jag är lika aktuellt idag:

När bönen förefaller svår
– Om du inte vet vad du skall säga, så börja med att säga till Gud att du inte vet. Lyssna vid samvetets dörr och tala med Gud om det som du hör här, så att du kan komma till att tala i Jesu namn.
– Om det uppstår yttre hinder för bönen, som stör stillheten, så gör vad du kan för att få ensamhet. Men går det inte att få ensamhet och tystnad, så bed ändå i dina tankar, i Jesu namn.
– Om du skulle komma på den tanken att du inte ber rätt, så bed så gott du kan. Det är bättre att en människa ber, även om hon inte ber rätt, än att hon inte ber alls. Ty den helige Ande, som uppmanar henne till bön, lär henne nog att bedja rätt.
– Om du är osäker och inte vet om du skall be enligt en föreskrift eller med egna ord, så välj vilket sätt som helst, bara du ber i Jesu namn.
– Om du inte vet till vilken av gudomspersonerna du skall vända dig, så bed till vem av dem du vill, bara du ber i Jesu namn.
– Är du bekymrad över att inte ha andakt och iver i bönen, så bed så gott du kan, även om det är matt och svagt, bara du ber i Jesu namn.
– Möter du invändningen att det inte finns någon Gud och ingen Frälsare, så se upp mot den praktfulla himlen, betrakta den sköna jorden och betänk vad din själ har erfarit, så att du kan bedja i Jesu namn.
– Om tröghet och olust att be överfaller dig, så att du har svårt att förmå dig till att be och snart tröttnar på bönen, så bed i stället oftare och kortare, men bed i Jesu namn.
– Om onda tankar och begärelser uppstiger när du ber, så bed mycket allvarligare så att du kan övervinna dem när du ber i Jesu namn.
– Om din bön en tid verkar vara förgäves, så fortsätt ändå att bedja i Jesu namn.

Kallelsen till ett liv i bön är stor, och det är inte alltid lätt att be. Det finns ett inre motstånd och ett andligt motstånd. Men vi som är kristna 2014 är inte den första generationen kristna, och vi får lära av dem som gått före!

Så hur kan vi lära av Schartaus ord? Jag uppskattar själv några av dem rätt så mycket, så här kommer mina reflektioner:

1. Just do it!
Det är bättre att be kort än inte alls, bättre att be fel i ödmjukhet att Gud kan lära mig be än att inte be alls. Bättre att välja skrivna böner eller bara be fritt än att hålla på att vela!

2. Namnet Jesus
Namnet i Bibeln är synonymt med personen. Alltså är Jesu person i fokus för bönen. Det är inte en magisk formel som ska rapas upp, utan gemenskap med Jesus. Att be i Jesu namn är alltså några olika saker: Jag får närma mig Gud i Jesu namn, för den som är i Kristus Jesus har dött och uppstått med Kristus. Jag kan utifrån detta be med all frimodihet. Gud har visat att Han är för mig, att Han är den gode Fadern, genom Jesus. Att börja sin bön utifrån Jesus, eller att avsluta med ”i Jesu namn” är alltså att praktisera den kristna frimodigheten att närma oss Gud, i all nöd, i all kamp, utifrån allt det goda Gud gjort och gör genom Jesus.

Rådet att vi alltså kan närma oss vilken person i Treenigheten som helst bara det sker i Jesu namn är djupt uppbygglig. Det är i Jesus närheten till Gud blir verklig och du kallas in i relation med Gud. Utifrån vad Han har gjort när Han föddes av jungfrun Maria, dog och uppstod så finns alltså ”all den himmelska världens andliga välsignelse i Kristus”. Det är Guds stora gåva till oss och det är utifrån den som vi överhuvud närmar oss Fadern och Sonen och Anden!

3. Bön kan vara kamp
Så är det. Det kan verkligen ta emot att be, men rådet här är dels en hänvisning till Jesus, även om det bara är korta och osäkra meningar eller tankar. Hur många har det inte stressigt i sin vardag, svårt att få lugn? Schartau pekar på nåt viktigt: Be i dina tankar, rikta dem till Gud, men be! Eller om det är ett inre motstånd i bönen, då visar det för oss att det är desto viktigare att be. Livet som kristen i denna världen kan mycket väl vara kamp. Mitt kött(den gamla människan som är fiende till Gud) vill inte be. Men Guds Ande i mig manar gott för mig hos Fadern. Alltså behöver vi lyssna till Andens kallelse, och hålla ut i bönen. Sedan är det en andlig kamp. Alla andliga makter är inte goda, tvärtom. Den fiende som nämns är ingen annan människa, utan Satan, åklagaren, djävulen. Och känner vi alltså ett motstånd mot att be, så kallas vi att ”kasta oss på Kristus”! Det är det enda verkliga motvärnet vi har, Hans församling, Hans Ord, Hans Ande, Hans seger.

4. Var uthållig!
När bönen känns resultatlös, fortsätt be i Jesu namn, uppmanas vi. Det handlar åter om Jesus, om vem Han är och vad Han har gjort! Det är där vi ser att Gud är god, där vi ser nåden stråla fram, där vi kan få hopp och framtidstro, även när saker inte går vår väg!

Våga alltså fortsätta be, för Gud är trofast!

5. Det enda jag saknar
Jag saknar egentligen bara en sak, som jag själv upplever som ett stort stöd: Den kollektiva bönen. Ibland är det så befriande att få be tillsammans med andra, och förbönen som andra kan ge kan verkligen vara ett stort stöd! Jag säger inte att den aldrig finns hos Schartau, bara att jag gärna hade haft med något om brödra och systragemenskapen här!

Så sätt igång och be. Är du osäker på hur fråga i din kyrka(eller närmaste kyrka) om en bönbok, eller psalmbok, då kan man få hjälp med orden, eller ta en Bibeln och börja be med psaltarens ord. Go for it! I Jesu namn.