Den allvarliga krisen eller ”Join me in my struggles”

Problemet i svenska kyrkan, och menar jag i kristenheten som helhet skulle jag vilja hävda ligger i hur vi bygger församling. Fick mig en tankeställare när jag lyssnade på Hugh Palmer predika i All Souls church, Langham Place, på deras partnership Sunday senast. Man kan hitta predikan här.

Predikan heter ”Join me in my struggles” över Rom. 15:30. Han talar om att kämpa i bön, bl.a. Men han säger också något intressant om Paulus missionsresor i östra och norra Medelhavet. Paulus kan efter sina missionsresor säga att hans uppgift där är färdig. Han har missionerat färdigt!

Hur kan man påstå det? Inte därför att alla människor där är omvända, döpta och troende lärjungar, utan därför att det finns starka missionerande församlingar i många delar av regionen som nu effektivt utför missionen, gör lärjungar startar nya församlingar och insätter nya herdar för de nya församlingarna!

Den kristna kyrkan bör alltså till sin natur vara explosiv/livskraftig, och i en bemärkelse självförsörjande!

Det är ett klart tydligt och väldigt spännande mönster! Dessutom ger Hugh exempel på hur de vill modellera samma mönster i sin situation, bl a genom växande bönesamlingar, ny satsning på att nå studenter men framför all genom att sända ut människor, rustade att leva som lärjungar. Det mest konkreta av detta är att de fått sin anglikanska biskops välsignelse att plantera en ny församling!

Samma signaler har jag fått från Stefan Swärds blogg och Elimkyrkans hemsida, kolla in dem här, här och här. Visionen att gå vidare för människors frälsnings skull! Tilltron till att Gud verkar idag, talar genom sitt heliga Ord(sic!), helar och upprättar. Tilltron till att tron är mer än försanthållande, att Gud är på riktigt, verkar idag, griper in, svarar på bön, leder, helar, upprättar, osv. Det är detta vi behöver!

Därför kan kristna faktiskt frimodigt låta sig inspireras av sådana exempel!
Församlingar som lyssnar på Jesus och tror på Hans ord, som hur felbara vi än är som människor, försöker leva ut evangeliets liv, som tror på evangeliets kraft har framtiden för sig. En människa som faktiskt får sitt liv berört och förvandlat av Jesus, eller en församling som vågar både stötta och uppmuntra varandra, be för och bära varandra, men som också lever ut evangeliet i sin omvärld har framtiden för sig. Jag tror inte att detta har så mycket med stil på gudstjänsten att göra, utan Gudstjänstens innehåll, samt hur det tas emot och levs ut i vardagen.