En liten fundering. Jag tänker att som kristen så är ju den självklara utgångspunkten Gud. Men det är också en viktig del av tron att det finns en själafiende som det hette förr. Djävulen, eller Satan är han mer känd som.
Tänk nu att han vill oskadliggöra Gud och alla som tror på Honom. Några olika strategier presenteras i Bibeln och den här funderingen handlar om en av dem: Rädsla. Det är ganska lätt att gripas av den i olika former: ”Vad ska människor tycka om att jag tror på Jesus”, eller ”Mina arbetskamrater/klasskompisar skulle skratta åt mig om de visste” till en rädsla som mer handlar om ”stora rörelser” till synes bortom min kontroll, som exempelvis polariseringen i samhället, hat mellan människor och grupper, eller ren förföljelse, som när IS avrättar 21 kopter bara för att de tillhör ”The nation of the Cross” alltså för att de är kristna, eller Boko Harams grymheter.
Rädsla kan lätt ha en förlamande effekt. Ungefär som en hare som bara ser bilens strålkastare och inte rör sig ur fläcken trotts att bilen kommer allt närmare. Kanske har du upplevt den känslan? Rädslan blir paralyserande, allomfattande, och effekten blir att vi blir oförmögna att agera. ”Hur vi än gör blir det fel”.
Som kristna så menar vi att detta har sitt ursprung inte bara i oss människor, utan att det också finns en fiende, en ovän, som gör detta för att paralysera oss: ”Du vet väl att ingen kan tro på sådana gamla sagor idag?” eller ”Inte kan du väl tro att Jesus verkligen kan hjälpa dig idag, hur kan du tro på något du inte kan se?” eller något annat i samma stil. Djävulen blir då större än vad han är, genom hotet, genom rädslan och genom oron. Min poäng här är inte att alla hot, alla rädsla eller oro kommer från djävulen, men att han använder det för att dra dig in i dig själv, bort från Gud, blind för Guds möjligheter. När jag blir rädd så är det nämligen så att INGENTING genom det har förändrats. Gud har inte förlorat sin makt eller förmåga att gripa in, Han är lika mäktig, det är bara jag som blivit förlamad. Hindret blir ett hinder i sinnet, i själen, men inte utifrån vem Gud är, vad Jesus Kristus gjort, eller vad Anden kan och vill göra i våra liv idag! Därför vill jag peka på berättelsen ur 1 Samuelsboken om Goliats hån, och om Israeliternas rädsla, men också om Davids tro på Herren.
Rädslans makt
Först beskrivs Goliats skrämmande figur, han var stor och skräckinjagande, och sedan hur han hånar Israel:
8 Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9 Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10 Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11 När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.
Han hånar dem sedan under en lång tid, och Guds folk är skräckslagna. Om och om igen upprepar han hoten, och hånar hären. Ingen vågar träda fram. Också kung Saul är livrädd.
Egentligen tror jag att det blir så här också för oss idag. En Kyrka, en församling, en bönegrupp, en familj eller en enskild kristen kan bli lamslagen. Vi ser Goliats styrka och makt, vi hör hans hot och hån och lamslås. Goliat i ditt liv måste inte vara en jättekrigare av fileesteisk modell utan kan också vara en vardagsföreteelse som du inte själv vågar dig på, och en ovän spär på rädslan. Israeliternas rädsla fick en lösning i pojken David, det kan vår också få.
Varför vågade David?
Den frågan blir rätt så viktig. Vad gjorde att David vågade när andra inte gjorde det? Varför var han inte rädd? Två saker:
1. David såg verkligheten som den verkligen är. Goliat hånade Gud och Guds folk, men David ser vem som verkligen har makten. I 1 Sam. 17:26 säger David:
Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?
Han vet vems här det är. Han känner den levande Gudens sak!
2. Men för David är det inte bara en fin tanke i huvudet, alltså bara en teori. Det är en levd och praktiserad tro. Han känner den levande Guden, har sett Honom gripa in tidigare, vet att Han är Herren! Han lever i detta, han har sett det i sin vardag, när han mött lejon och björn. Herren är starkare! David säger i 17:34-36
34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.”
Han är inte rädd för Herren är mäktige och Herren har visat sig trofast innan.
Den här tilliten till Gud behöver också vi! Ingen Goliat i världen eller i ditt liv kan vara starkare än Jesus Kristus! Därför stavas också det kristna livet tro, även inför Goliat och rädslan.
Det är bara mötet med Jesus Kristus och livet med Honom som kan ge oss den tryggheten!
Paulus skriver om det i Kolosserbrevet 1(Han är Fadern):
13Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. 14I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. 15Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. 16Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17Han är till före allting, och allt består genom honom. 18Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
Han är vårt liv! Därför vill jag uppmuntra och utmana: Våga tro att Jesus kan! Överlämna dig i Hans händer! Det bär! Det håller! Det funkar! Jesus bjuder in oss till ett liv där vare sig Goliat eller rädslan regerar, så testa! Bjud in Honom, där börjar äventyret som kallas tro!