Fortsättning följer alltså i denna miniserie i teologisk övertygelse. Som sagt innan så handlar den kristna tron om sanningsfrågor och övertygelse. Jag har alltså redan skrivit om evangelikal här och katolsk här. För min egen del så uppfattar jag den lutherska bekännelsen som en god syntes mellan det evangelikala/evangeliska och det katolska. Det handlar dels om drivet för evangeliet, för människors frälsning, och om tron att Gud talar till oss i sitt Ord, men det är också en övertygelse om Kyrkan, ett månande om Kyrkans enhet och en vilja att restaurera Kyrkan så att hon allt mer kan bli det hon är tänkt att vara. Denna bekännelse är därför mycket aktuell också idag. Den lutherska kyrkoförståelsen enligt Augsburgska bekännelsen kan därför, menar jag, med rätta kallas både evangelisk/evangelikal och allmänkyrklig/katolsk.
Detta arv, denna tro kan också sammanfattas i några rubriker, som jag uppfattar som centrala för en sund Biblisk tro och ett sunt Bibliskt liv i Kyrkan:
1. Guds Ord, utläggningarna och förkunnelsen!
Kanske känner du som läser detta till de olika teserna: Sola scriptura, Solus Christus, Sola fide, Sola gratia och Soli Deo gloria. De markerar en teologisk övertygelse om hur Gud tar kontakt med oss människor, och att detta rakt igenom är Guds verk. Paulus skriver om evangeliet som: en Guds kraft till frälsning. Gud verkar, genom sitt Ord och sina sakrament för att den Helige Ande ska kunna väcka tron var och när det behagar Honom!
Den lutherska traditionen betonar alltså Guds verk, hur Han griper in, sänder sin Son, ger sin frälsning genom tron, ger tron näring genom sakramenten och också är verksam än idag i sin församling, där Ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Vi blir rättfärdiga inte av egen förtjänst utan det är Jesus Kristus som dör i vårt ställe och i tron får vi bli iklädda Hans rättfärdighet.
Dessa betoningar har också inneburit att läsandet av Guds Ord, lyssnandes till förkunnelsen, tron på vad Jesus Kristus har gjort har utgjort kärnan i vårt kyrkoliv. Jag menar att detta är något gott som den Helige Ande arbetat fram i vår kyrka och som faktiskt kan gynna och välsigna hela kristenheten. Själv tycker jag det är inspirerande med alla de predikanter och präster som levt sina liv i vår del av Kristi Kyrka. Listan kan göras lång men tänk på predikanter som Schartau och Rosenius, hur de har hörts, lästs i aftonböner, varit inspiration för präster och predikanter, och fått nytt liv i nya generationer. Läs exempelvis här Henric Schartaus predikan Jesus allena, översatt till engelska.
I detta ligger också en nit att undervisa i den kristna tron, exempelvis genom Luthers förklaring till andra trosartikeln:
Jag tror, att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre. Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död. Han har gjort allt detta för att jag skall tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, liksom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant.
Syftet är så vitt jag kan se det både att ge kunskap och att väcka och ge näring åt tron. De båda sidorna hör ihop.
2. Jesuscentreringen och gudstjänstlivet
Genom den lutherska delen av Kyrkans historia så har också några drag varit tydliga, en Jesuscentrering, och detta har också varit fokus i gudstjänstlivet, i den bevarade högmässan, i ottesånger och aftonsånger.
Ett exempel här kan ju vara de i vår kyrka som varit sångförfattare utifrån olika väckelserörelser. Lina Sandell är ett exempel, både på praxis att lovsjunga och be till Jesus, men inte minst i det teologiska innehåll, beskrivningen av Treenigheten och inte minst Jesus. Här kommer vers 1 av psalm 190 i Psalmboken:
Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.
Jesus är fokuset, bönen om att Han ska bli allt det jag behöver i mitt liv, och bildspråket vittnar om att det är hos Honom jag kan få skydd.
Detta är också konsekvent! Det är Guds verk i Kristus som är trons innehåll och det är Jesus Kristus som är Skriftens ”kärna och stjärna”. Då är detta med Kristuscentrerade gudstjänster och sånger också en viktig del av denna tradition som jag inte vill vara utan.
3. Själavårdstraditionen
Det har hela tiden funnits ett rikt själavårdsarv i den lutherska traditionen. Det främsta exemplet menar jag är nådens ordning. En vandring genom hur en själ blir frälst och kan börja leva som kristen.
Här hör också detta med Ordet och sakramenten som nådemedel hemma. Fadern har i sin nåd gett oss redskap att ta emot Hans Ord och Hans Ande genom.
Här har vi återigen Luther i Lilla Katekesen om nattvarden:
II.
Vilken nytta medför detta ätande och drickande?
Det ger dessa ord till känna:
för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse,
nämligen att syndernas förlåtelse, liv och salighet genom dessa ord ges åt oss i detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där är också liv och salighet.
III.
Hur kan kroppsligt ätande och drickande åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte ätandet och drickandet som gör det, utan orden, som står här:
för er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.
Dessa ord tillsammans med det kroppsliga ätandet och drickandet är det avgörande i sakramentet. Den som tror på dessa ord, har det som de säger, nämligen syndernas förlåtelse.
Luther vill alltså hjälpa de kristna att ta emot Kristus i nattvarden och allt mer växa i tillit till den Herre som ger sig själv till oss i nattvarden.
4. Lag och evangelium
Teologiskt så handlar lag och evangelium om att rätt förstå Guds Ord. Detta handlar också om att förstå vad människan är, och vad hennes grundproblem är, alltså synden, upproret mot Gud, bristen på tilltro till Gud. Guds Ord avslöjar oss genom lagen, driver oss till Jesus Kristus och den frälsning Han vunnit för oss genom Jesus Kristus!
Båda sidorna behövs.
Lagen är alltså inte bara tio Guds bud, utan allt det som visar på människans synd, hennes ovilja att böja sig under Gud. Det är detta som avslöjas, som i Stengrunden av Bo Giertz. Det är inte bara små yttre handlingar som vi egentligen kan sluta med, utan det är hjärtat, där finns en Stengrund. Det är inte jag som bevakar Gud med min godhet, utan Guds lag krossar min tro på att jag kan klara mig utan Jesus, den visar mitt totala beroende, stengrunden inom mig som Kristus dog för att frälsa mig ifrån.
Det är först när vi ser vår synd, när Guds lags hammare får krossa våra försök att klara oss utan Honom, eller visa oss duktiga inför Honom, som evangeliet verkligen kan slå in med full kraft. Därför hör lagen och evangeliet ihop, men får inte blandas ihop. För säg att jag sett min synd, jag har sett min hjälplöshet, men får aldrig höra om Jesus Kristus, om offret, ”om Kristi blod som tar bort världens synder”, om att Jesus Kristus Guds Son ”dog i vårt ställe medan vi ännu var syndare”, då tror jag att jag själv borde kunna klara stengrunden. Då tror jag att det är upp till mig och går under.
Därför har det också funnits ett stort allvar om tron i vår del av Kristi Kyrka. Ett allvar i ”salighetsfrågan”, att Guds dom och vrede över min synd är sann och rättfärdig, men också ett ljuvligt evangelium att ”en dött för alla”!
Därför är jag lutheran!
Jag menar själv att dessa punkter är otroligt viktiga för att kunna leva som kristen, och det är också just detta jag har fått ta emot från präster och församlingar i Svenska kyrkan.