Jag började serien om kristen identitet med det evangeliska/evangelikala, du kan läsa den här. Kanske studsar någon till på rubriken ovan. Jag menar dock att man ska kalla saker vid dess rätta namn, och som evangeliska kristna i Svenska kyrkan så bekänner vi oss till att vara katoliker.

Vad bekänner vi oss vara?
Som sagt kanske någon studsar till. Vad är det då jag menar? Jo, den vanliga trosbekännelserna som jag lovat att hålla mig till och den specifika lutherska bekännelsen, den Augsburgska bekännelsen, definierar oss som katoliker.
Om du tänker ”Det gör den väl inte alls?” så är du inte ensam om det. Ordet som används är ”allmännelig”, först i den apostoliska trosbekännelsen:

”Vi tror och på den Helige Ande. En helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Eller som i den niceanska trosbekännelsen:

Och på den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.

Båda dessa bekännelser bekänner Kyrkan som allmännelig. Allmännelig är en översättning och grundordet är katolsk, eller ”kat holon”.

Vad betyder det?
Kat holon betyder ungefär ”enligt helheten” eller ”i enlighet med helheten”.
Vi bekänner oss alltså vara en del av den universella Kyrkan, och att Kristi Kyrka på jorden i sig bär allt som människor behöver för sin salighet. Det finns ett allmänneligt, allomfattande drag i Kyrkan. Hon bär hela budskapet om frälsningen från synden genom vad Kristus har gjort, hon bär alla redskapen för att detta ska bli vårt, kallelsen till omvändelse, sakramenten, dopets pånyttfödelse, syndernas förlåtelse, mässan och prästämbetet är gåvor från Gud till oss för att göra oss till en del av sin Kyrka.
Det finns också ett universellt drag i Kyrkans struktur, ett katolskt drag. Vi avskiljer präster för tjänst i Guds rike. Gud kallar till prästämbetet, och det är denna kallelse som jag har fått gå in i som präst. Som präst har man alltså ansvar för undervisningen, att förkunna Guds Ord och förvalta sakramenten. Denna ordning med prästämbetet är instiftat av Gud. Jesus utvalde apostlarna, Paulus uppmanar till inrättandet av föreståndare för församlingarna och våra bekännelseskrifter bekräftar detta genom att hävda att ämbetet är instiftat av Gud.
Ännu en del av det katolska är att Kyrkan sträcker sig ut till alla människor, hon är sänd att skänka frälsningen som Jesus vunnit. Med andra ord, i Kyrkans katolicitet ligger att hon är till för andra, för att nya människor skall nås av evangeliet.
Katoliciteten betyder också att jag som kristen hör ihop med alla andra kristna i alla tider. Vi tillhör samma Kyrka som fäderna, exempelvis: apostlarna som sändes av Jesus, vi tillhör samma Kyrka som Augustinus, Ambrosius, Tomas av Aquino, den heliga Birgitta, Martin Luther, Henric Schartau, Lina Sandell, William Temple och många, många fler. Men vi tillhör också den Kyrka som finns runtom i hela världen idag. Vi hör ihop med dem i en djupare enhet än kultur, klass, status, familj och släkt, karriär och rikedom någonsin kan ge. Vi är samma kropp med kristna i Kina, i Korea, i Afrika, i Sydamerika och inte minst de lidande och förföljda, som våra bröder och systrar i Nigeria, eller Syrien, eller Mellanöstern. Vi hör ihop, vi är del av samma helhet, Kristi kropp och Kyrka.
Slutligen vill jag också lyfta fram detta att vi är katolikers betydelse för den lokala församlingen. Katoliciteten handlar om att på varje plats där det finns en kristen församling som samlas kring Jesus och lever i Hans gemenskap, ber, lovsjunger, lyssnar till Hans Ord, tar emot Hans sakrament, där är också helheten av Guds närvaro. I den enkla församlingens gemenskap finns allt vi behöver för vår frälsning, för vårt liv som kristna och för att nya människor skall komma till tro. Detta innebär också för mig som präst att varje gång jag predikar Guds Ord, varje gång någon döps av mig, varje gång jag ber nattvardsbönen och delar ut Kristi kropp och blod, eller varje gång vi som församling ber, bekänner synd och tar emot Guds förlåtelse, då verkar verkligen Herren själv.

Vad betyder det inte?
Det betyder inte det som vi oftast menar när vi säger att någon är katolik, det vill säga en del av den romersk-katolska kyrkan. De är våra bröder och systrar i tron, men det betyder inte att detta att vara katolik, eller en katolsk kristen är liktydig med en romersk-katolsk kristen. Jag är evangelisk katolsk. Enkel vill kalla det reformkatolsk. Det spelar mindre roll. Jag är evangelisk och jag är katolik, en del av Kristi världsvida Kyrka.

Katolik betyder heller inte en person som ber om helgonens förböner, eller en person som är ritualist. Istället handlar det just om vår identitet som en del av Guds Kyrka, Kristi Kyrka i världen. Därmed inte sagt att allt som sker runtomkring i Kyrkan är i överensstämmelse med denna tro. Vare sig i svenska kyrkan eller andra samfund och kyrkor.

Därför är jag katolik
Jag är katolik därför att jag är döpt till Kristus och hör samman med Honom och med den Kyrka som runtom i hela världen finns. Jag hör samman med alla som tror på och är döpta till Kristus, i alla tider och på alla platser. Jag tillhör alltså Kristi Kyrka.
Detta är också grunden för en strävan till enhet mellan kristna. Jesus Kristus kallar ett folk till sig, bjuder in oss att vara en del av Hans Kyrka, leva denna Kyrkas liv, leva i Guds Ord, leva i sakramenten, vara en del av Kyrkans gemenskap.