Ibland kan man uppfatta detta nästintill som ett skällsord i Svenska kyrkan. Att vara evangelikal är att vara fundamentalist. Men jag är det, och här tänkte jag lyfta fram några anledningar till varför. Kanske tycker någon att det är löjligt att lyfta fram sin egen teologiska identitet, men jag menar att teologi handlar om sanningsfrågor, och därför vill jag i några blogginlägg beskriva hur jag själv tänker, utifrån Bibeln och bekännelsen i några teologiska grundfrågor. Därför börjar jag med detta. Jag skulle också kunnat skriva: därför är jag evangeliska kristen, men i den engelsktalande världen som det mest av min teologiska litteratur är hämtad från så är evangelikal en tydligare formulering. David Bebbingston har sammanfattad den evangelikala grundförståelsen på följande sätt:
Conversionism: the belief that lives need to be transformed through a ”born-again” experience and a life long process of following Jesus.
Activism: the expression and demonstration of the gospel in missionary and social reform efforts
Biblicism: a high regard for and obedience to the Bible as the ultimate authority
Crucicentrism: a stress on the sacrifice of Jesus Christ on the cross as making possible the redemption of humanity
Jag menar att detta stämmer bra både med vad Bibeln faktiskt påstår och med vad jag själv upplevt av livet som en del i Kristi Kyrka. Själv föredrar jag dock både utifrån Bibeln själv och Svenska kyrkans bekännelseskrifter att istället formulera mig så här:
1. Det är Jesus Kristus och det som han gjort för oss på korset som är den absoluta kärnan i den kristna tron. När Jesus dör och uppstår öppnar han för syndare att bli frälsta, för mig att bli Guds barn, få del av den Helige Ande, få ett nytt liv här och tillslut få himlen som mål för mitt liv.
2. Vi får som kristna reda på detta genom den Heliga Skrift, Uppenbarelsen, där Gud – Fadern och Sonen och den Helige Ande uppenbarar sig för oss och kallar oss in i ett liv i tro, lydnad och kärlek. Därför är Bibeln så viktig för den kristna kyrkans liv och för hela denna världen. Det är Guds tilltal, Guds Heliga Ord, som öppnar vägen in i gemenskapen med Gud, och gör mig till en del av Hans Kyrka! Guds Ord är med den Lutherska teologins terminologi ett nådemedel, genom vilket den Helige Ande kan skapa liv! Vi kallas att lyssna, kanske ibland brottas med det, men ytterst sätt ta emot och omvända oss till det som Gud har talat.
3. Här kommer omvändelsen in! Jesus Kristus har dött och uppstått för att kalla syndare till frälsning. Hans blod och död ger frälsning för oss, den enda frälsning som finns. Därför är också Jesu Kristi kallelse till syndare att vända om central. Det är bara genom omvändelsen som vi kan bli en del av Hans Kyrka, leva under Hans Herredöme som Luther skriver i Lilla Katekesen och som vi kan ta emot det goda som Kristus vunnit för oss och som är det liv som Jesus lovat oss.
4. Detta leder oss in ett nytt liv. Det livet stavas Kyrkans liv, eller mission och goda gärningar, att göra de gärningar som Gud i förväg förberett för dem som tror.
Jag menar att detta är den grund som Bibeln själv ger, men den bekräftas också av Kyrkans vittnesbörd, i trosbekännelserna, i den lutherska kyrkotraditionen och i mitt eget liv och min egen erfarenhet av livet med Gud. Därför är jag evangelikal.
Därför är jag katolik | In Christ alone
[…] började serien om kristen identitet med det evangeliska/evangelikala, du kan läsa den här. Kanske studsar någon till på rubriken ovan. Jag menar dock att man ska kalla saker vid dess […]
Därför är jag lutheran | In Christ alone
[…] den kristna tron om sanningsfrågor och övertygelse. Jag har alltså redan skrivit om evangelikal här och katolsk här. För min egen del så uppfattar jag den lutherska bekännelsen som en god syntes […]
Därför är jag karismatiker | In Christ alone
[…] menar att även det karismatiska är en del av en god kyrkovision idag. Läs de tidigare delarna här(om det evangeliska/evangelikala), här(om det katolska) och här(om det lutherska). Vi lever som kristna i påskens och pingstens […]