Det har tagit ett tag att komma fram till detta inlägg. Det beror inte på att det inte finns något att skriva, utan snarare att jag saknat tid att sitta ned och formulera mig. Jag älskar kyrkan för att hon gett mig Jesus, skrev jag i förra inlägget.
Det andra jag tänkte lyfta fram är att hon gett mig ett sammanhang. Det här är egentligen väldigt häftigt, som kristen är jag en del av en gemenskap som sträcker sig genom och över alla gränser, för det är en gemenskap med den evige Guden, Jesus Kristus. Jesus har gjort mig till en del av detta, det är vem jag är, mitt sammanhang. Inte för att jag äger det, eller kan kontrollera det, utan för att jag infogats i det.
Det blev tydligt i höstas när jag fick bära en mässhake som går tillbaka till förreformatorisk tid. Missförstå mig inte, det är inte en prästgrej, men det blev extra tydligt just där och då. Generationer kristna hör ihop, och jag fick bära symbolen för det. Samma kyrka har firat mässa, och kommer fira mässa tills kyrkans Herre återvänder, och genom det Gud gör i oss och genom oss så fogas vi samman, blir ett tempel av levande stenar.
Detta är mitt sammanhang. Tänk dig, samma kyrka, och samma gemenskap som Maria och Elisabet, Petrus och Paulus, Augustinus, Martin Luther, moder Theresa och många, många fler. Inte bara de stora och kända, utan alla kristna i alla tider, ja egentligen lika mycket med Abraham, Sara, Moses och Debora.
Det är svindlande när man tänker på det, och egentligen minst lika stort när man får uppleva det. Jag tänker på konkreta möten en katolsk munk jag mötte i Stockholm, en glad pingstvän som jag mötte i ett skolteam, pastorer och präster, evangeliska, ortodoxa, katolska, frikyrkliga, karismatiker, bedjande gamla män och kvinnor. Att vi inte alltid kan hålla sams är smärtsamt, men det vi har som binder oss samman i Jesus är så mycket starkare!
För ca ett och ett halvt år sedan mötte jag den koptiske prästen fader Shenouda. Vi delade inte språk i grunden, inte heller kultur eller uppväxtförhållanden. Jag har inte en aning om vad han tänkte om politik, sport eller samhällsskick. Spelar ingen roll, för vi var och är bröder i tron, även om det var ända gången före himlen som jag fick träffa honom. Gemenskapen med Jesus förenar, över kulturella gränser, eller släktgränser, eller etniska gränser. Kyrkan gav mig Jesus, men också hans familj, mina bröder och systrar, fäder och mödrar i tron. I Markus 3 kan man läsa följande, och det har jag verkligen upplevt vara sant:
31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” 33Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”