2 Comments

  1. Vilka fina bloggposter om att älska kyrkan, känner verkligen igen dina tankar. Tänker på när vi firade gudstjänster i Tuolluvaara kyrka, Getrud Koivuniemi var prästen och kyrkan fullsatt på julnatten. Vår dåvarande kantor Stefans pappa, som är anglikansk präst från Jerusalem, predikade och i kyrkan fanns kristna från alla möjliga traditioner och länder. De flesta kom från kyrkor som inte erkänner kvinnliga präster men alla var med i nattvarden så den tog aldrig slut.

    På påsknattsmässan i mörkret samlades fler och fler ute i vapenhuset och sjöng i stearinljusens sken, vi gick tysta in i kyrkan och när påskljusen tändes vid midnatt såg man det vi bara hört förut; att kyrkan var proppfull med finklädda människor från Irak, Vitryssland, Eritrea, Rwanda, Syrien, Frankrike, Norge , Vietnam, ja jordens alla hörn. Så firade vi hela natten att Kristus sannerligen är uppstånden. Efter mässan bullades godsaker från jordens alla hörn upp ute i köket. Maria från Irak hade bakat mest, andra hade med sig målade ägg och kaffe/te stod vi locals för.

    Det ljusnade redan vid tretiden och snart dansade påsksolen över skaren av fröjd över Kristi uppståndelse och trötta men glada for vi hem. Naturligtvis är det bara den Heliga Ande som kan skapa en sådan fest. Men utan kristna öppna för Andens vind, utan kyrkan öppen för Andens kärlek, hade det inte blivit en sådan fest. En maniFESTation av Jesu fullkomliga segers makt att ena mänskligheten i kärlek till honom.

    • Johan Danz

      Tack Alma-Lena! Det är nåt häftigt som händer när vi firar gudstjänst, när Anden griper in och när vi möter bröder och systrar i tron.

Kommentera