Senaste bloggposten så länkade jag till Barbro Matzols ledarartikel i Kyrkans tidning. Man kan också lägga märke till ett antal liknande artiklar, bland annat ledaren för nr 9 – 2013 av Svensk Pastoraltidskrift och också uppropet i Kyrkans tidning för en framtidskommission i Svenska Kyrkan, vilket vår nuvarande Ärkebiskop bejakat/eller åtminstone inte stängt dörren för på sin blogg, och längre tillbaka, Kyrklig samlings ”En appell för mission i Sverie”.
Under senare tid verkar också olika Svenskakyrkliga sammanhang ha börjat upptäcka det anglikanska projektet ”Mission-Shaped Church” här och här fast biskop Graham Cray har varit med mer än så i Sverige, som ju faktiskt lyckats vända utvecklingen, läs mer här, så att fler och fler anglikanska församlingar(men även från andra kyrkor och samfund) växer.
Det som jag framför allt tycker verkar vara intressant i Kyrkans tidnings ledare av Matzol, är uppvaknandet att man inte kan låtsas längre. Boken ”Efter folkkyrkan” lämnar ju ett ganska skarpt citat i ledarartikeln, och Barbro Matzols argumentering kring den är riktigt bra:
Frågorna är spetsiga och Patrik Hagman ställer dem i sin bok Efter folkkyrkan – en teologi om kyrkan i det efterkristna samhället, som greppar de lutherska folkkyrkornas situation i Finland och Sverige och söker en väg framåt. Han menar att den traditionella nordiska folkkyrkotanken håller på att pressas till bristningsgränsen. ”Kyrkan lever som om den fortfarande levde i ett kristet samhälle och den stadiga nedgång i medlemsantal som har pågått nu i flera decennier bara var en tillfällig svacka”.
Tänk om det är just så det är: Kyrkan tror fortfarande att hon är en folkkyrka, att alla naturligt vill tillhöra henne, och om hon bara berättar hur mycket bra hon gör så skulle alla älska henne. Kyrkan befinner sig idag i ett samhälle där allt färre tror, allt färre firar gudstjänst och följdaktligen allt fler lämnar Kyrkan. Vad är responsen? Matzols uppmaning att ta tag i frågan teologiskt är glädjande. Tänk om vi kunde börja studera Bibeln och kyrkans historia och se: Vad är kyrkans väsen? Vad är hennes/vår kallelse? Vad är hennes/vår uppgift?
En kyrka som bärs av sin uppgift är inte passé, den har en plats, en identitet och en uppgift i dagens samhälle. Då kunde vi som kyrka också börja arbeta med frågan: ”Var finns ingångar för evangeliet i människors liv idag” på ett nytt sätt!
Vad sägs om detta: En slags svensk variant av ”mission-shaped church”? En missionsrörelse för ”inremission” som det heter i våra nordiska grannländer åt väster!
Svenska kyrkans statistik klappar mer och mer ihop, kanske är det dags att vakna upp och välja en annan metodik, bygga levande församlingar som kan ge tron vidare till vår generation?