Jag räknar mig själv som en karismatisk kristen. Genom detta har jag märkt ett antal missförstånd angående hur man ser på karismatisk kristen tro i andra delar av kyrkan:
”Så den helige Ande har inte visat sig förrän början av 1900talet då?
Nej, så menar vi inte som karismatiska kristna. Jag kan givetvis inte svara för hur andra kristna har resonerat fullt ut, men några delstat är i alla fall tydliga:
Den karismatiska förnyelsen har inte ändrat något i teologin, eller påstå sig komma med något nytt. Snarare handlar det om en återupptäckt av något som inte alltid kommit till sin rätt, men som tydligt förekommit genom kyrkans historia.
Tungotal och profetia är inget nytt, liksom bön om helande eller betoningen av tillbedjan. Snarare är detta en naturlig tillämpning av det som Kyrkan alltid lärt om Jesus och om den Helige Ande. Väckelser med karismatiska manifestationer är inget nytt. Profetians gåva, helande, tungotal och andra manifestationer har praktiserats och varit en del av Kyrkans liv ända sedan starten.
Andra delen av detta är betoningen att den Helige Ande verkar även där alla dessa manifestationer finns, så länge Han skapar tro och heligt liv i människors hjärtan. Detta innebär givetvis inte att vi inte ska be om mer av Honom och Hans verk bland oss!
Vi behöver den helige Ande i alla delar av församlingens liv för att kunna växa och leva i tron! Vi behöver mer! Kom, helige Ande!