”Varje kris du går igenom är en möjlighet att komma närmare Kristus”!
Jag kommer inte ihåg nu vem det var som gav mig det rådet, men jag har funnit det hålla. Varje kris, varje kampsituation i livet och i tron innebär att jag i den situationen kan finna Kristus, uppleva Hans närvaro och hjälp och tillsammans med Honom finna en väg igenom.
Detta är en personlig erfarenhet för min del (och jag menar det verkligen inte som något lättvindigt), men jag tror också att det faktiskt är så att detta gäller även för en församling, ett pastorat, ett stift, en kyrka, eller den samlade kristenheten i ett land. Med andra ord: Kyrkan i Sverige går en slags kräftgång, framtiden för många församlingar och ibland till och med hela samfund och kyrkor är oviss. Då är detta verkligen en tid när vi pånytt behöver söka och finna Kristus, förnya vår gemenskap med Honom och pånytt söka Hans vilja för våra sammanhang.
Att det ser mörkt ut som det på många hålla gör, innebär alltså inte alls att det är kört, men min övertygelse är att det behöver leda till en förnyelse. Det är egentligen detta som begreppet ”ad fontes” står för!
Två bibliska exempel:
Jag slogs av detta vid gårdagens askonsdagsmässa. Paulus skriver rätt så personligt till församlingen i Korinth. Han oroade sig att hans skarpa uppmaning skulle varit för hård, men det var den inte, den ledde till en sorg efter Guds vilja, och en förnyad omvändelse, tro och frimodighet. Det här är egentligen rätt så starkt. Gud lät till och med församlingen i Korinths tillkortakommanden och direkta synder leda till något gott, även om vägen dit var obehaglig. Synden togs på nytt på allvar genom Paulus uppmaning, men det ledde till omvändelse, och församlingen blev fri, omvändelsen ledde till nytt liv i gemenskapen med Gud och varandra.
Paulus skrev så här(vilket också var med i gårdagens bloggpost) 2 Kor 7:
8Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. 9Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. 10En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. 11Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja – vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. 12Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. 13Detta har tröstat mig.
Omvändelsen ledde till ny frimodighet och ny glädje. Tänk om det kunde bli så för kyrkan i Sverige idag? Att på nytt söka Gud betyder att Kyrkan på nytt måste utsätta sig för Jesu Ord, för Andens närhet, men kan då också avslöja synd, och leda till att saker måste omprövas, överlåtelsen förnyas.
Det som skedde för Korinths kristna var att de på nytt längtade efter Jesus, efter Hans liv och kraft! Efter Hans vilja!
Det andra exemplet som slog mig idag var Nehemja kapitel 1:
1 1Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
I månaden kislev, under det tjugonde året, befann jag mig på borgen i Susa. 2Dit kom då Hanani, en av mina bröder, tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem hur det hade gått för den skara judar som var kvar där och som undsluppit fångenskapen och hur det var med Jerusalem. 3De svarade: ”De som är kvar i landet och sluppit undan fångenskapen lever i nöd och förnedring. Jerusalems mur är raserad och portarna nerbrända.”
4När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud. 5Jag sade:
O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud. 6Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig. 7Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose. 8Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: ”Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken, 9men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo.” 10Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand. 11Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.
Jag var kungens munskänk.
Nehemja såg Jerusalems nöd och det ledde honom in i bön. Det här är egentligen ganska mäktigt tycker jag. Nehemja har en uppburen plats i hovet som kungens munskänk i Susa. Men han slår sig inte till ro för det. Han ber, fastar och ”söker Gud”. I sin bön ber Nehemja rätt så frimodigt till Gud om räddning för sitt folk. Han hänvisar till tidigare under, Han tror att Gud är mäktig att gripa in.
Personligen så tänker jag att dessa två exempel, det första där Guds tilltal genom Paulus fått tillrättvisa och leda till omvändelse, det andra där medvetenheten om nöden hos Nehemja får lede till bön om räddning och förnyelse för Jerusalem är två exempel som visar kyrkan idag var vi behöver börja. Personligen tycker jag, att detta är ett gott exempel för kyrkan i dag var vi ska börja, hur vi börjar att gå ”ad fontes” till källorna. Kanske kan fastan i år bli en tid av att söka Gud! Söka Honom i Hans Ord och i bönen!
Jag tror egentligen att det är här det öppnar sig att kraften till förändring och till att beröra, gripa in i människors liv är Guds! Det sammanfattas bra i den här bönen om kyrklig förnyelse:
Himmelske Fader,
utgjut din Ande över hela din Kyrka.
Ge oss en ny vision av din härlighet,
en ny upplevelse av din makt,
en ny trohet mot ditt Ord,
en ny hängivenhet i din tjänst
så att genom vårt förnyade vittnesbörd
ditt heliga namn blir ärat och ditt rike främjat
genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Klokt! Men också skrämmande, hur skall man uträtta detta, hur får man förnyelse i ”kyrkan”? Jag tror ,personligen, att många tycker att förnyelsen skall göras i saker som syns. Att ”kyrkan” skall ändra allt så att vi trivs där!!! När det egentligen skall börja hos oss, var och en, med alla de tankar och undranden vi har. Tala med Gud, lyssna vaksamt och Han ger oss svar. Förnyelse i kyrkan betyder en förnyelse i mitt hjärta.
Tror du har rätt i det. Ungefär som den gamla bönen:
”Herre sänd en väckelse och börja med mig”!