Dag #5 Askonsdagen – Fasta, omvändelse och glädje!

Allsmäktige, evige Gud, du som inte har lust till syndarens död utan vill att han omvänder sig och får leva, gör våra hjärtan botfärdiga så att vi i bön och fasta vandrar korsets väg till påskens glädje. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Kollektbön för Askonsdagen enl. EB-83)

Idag inleds Kyrkans stora fasta. Den fasta som ska vara en förberedelse för påsken. Vi förbereder oss genom att ”rannsaka oss”. Med andra ord: Tänk igenom ditt liv! Är Kristus närvarande! Stänger du någonstans ute Honom, finns det delar av ditt liv där Han inte är välkommen?

Men fastan i sig är egentligen inte något deprimerande eller negativt, som utrycket ”säck och aska” kan uttrycka, eller upplevas som. Ja, att gå igenom sitt liv kan vara jobbigt, att se att det finns synd och ondska i mitt eget liv kan verkligen vara tufft, men fastan handlar inte om att stanna där, utan om att lyfta fram detta i ljuset och bli fri från det, att på nytt få tro evangeliet, och fördjupa sig i livet tillsammans med Jesus! Jesus Kristus, och det Han gjorde för mig på korset blir kär för mig på nytt! Det blir på nytt viktigt att tro, tillbe och ge min kärlek till Honom som räddat mig! Paulus skriver så här i dagens episteltext från 2 Kor 7:

8Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid.  9Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig.  10En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död.  11Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja – vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken.  12Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig.  13Detta har tröstat mig.

Det är fascinerande: Han vill inte göra dem ledsna, vill inte trycka till dem, men han ser att detta att synden avslöjades ledde till något gott, till ett förnyat liv tillsammans med Jesus, ett förnyat liv i tron, en förnyad överlåtelse och glädje, en förnyad frimodighet!

Och så är det för oss! När du får bekänna och bli befriad, då kan något nytt komma in, livet som Kristus vunnit, den helige Ande som Han ger som gåva! Lärjungaskapets upptäckt att livet med Jesus Kristus håller! Upptäckten att vi är sända att hjälpa och stödja varandra och ”bära varandras bördor”!

Livet som kristen är därför verkligen en gåva att ta emot på nytt, under den här fastetiden, och det gäller även själva fastans upptäckt att syndens och dödens makt är bruten i Jesus Kristus vår Herre! Därför är fastan verkligen och på riktigt en övning i att tro evangeliet, leva i evangeliets kraft och på nytt upptäcka storheten i vad Jesus Kristus har gjort för oss!