Dag #41 ”När du en gång har omvänt dig…”

Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” Då sade Petrus till honom: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.” Jesus svarade: ”Jag säger dig, Petrus, tuppen skall inte gala i natt, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.” Han sade vidare till dem: ”När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” ”Men nu”, sade han, ”skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: ”Han blev räknad bland förbrytare.” Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt.” De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.” (Lukasevangeliet 22:31-38 SFB)

Jesus är fortfarande kvar med lärjungarna i Övre salen och undervisar dem. Men nu handlar det om lidandet som ligger framför, både för Petrus del och för hela lärjungakretsen!

Jesus ser vad som ska ske och var bett för Petrus säger Han! Han vet att Petrus kommer att förneka Honom. Här bjuder Han in Petrus: det finns en väg tillbaka, den stavas ”omvändelse”.

Detta gäller alla människor, vi behöver vända om och ta emot Jesu frälsning för att kunna få förlåtelse och ett nytt liv genom den Helige Ande! Eller om man ställer det på sin spets: omvändelsen är nödvändig, för den är en kapitulation. Den säger: Herre utan dig går jag under! Förlåt mig, jag klarar mig inte utan dig!
Omvändelsen är alltså inte att du är duktig inför Gud, utan den är en kapitulation! Utan Gud kan vi ingenting göra!

Min Herre och min Gud, tag ifrån mig allt som fjärmar mig från dig.
Min Herre och min Gud, ge mig allt som för närmar till dig.
Min Herre och min Gud, tag mig från mig själv och ge mig helt åt dig.

)