Vad är sann storhet? Frågan ställs på sin spets när vi fortsätter läsningen av Passionshistorien enligt Lukas:
Men se, den som förråder mig, han har sin hand med mig på bordet. Ty Människosonen går bort som det är bestämt, men ve den människa, genom vilken han blir förrådd.” Då började de diskutera med varandra vem av dem det kunde vara som skulle göra detta. Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst. Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren. Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare. Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar. (Lukasevangeliet 22:21-30 SFB)
”Och ände är jag här som er tjänare” säger Jesus. Alltså: Jesus är den störste som är hos sin lärjungar som tjänare. Lärjungarnas svaghet och tjafsande känns i ljuset av detta som rätt så futtigt.
Vår frälsare kallar oss att leva på ett nytt sätt. Inte som denna världens mäktiga, utan i Guds rikes kraft med tjänande som vår grundinställning.
Är det så för dig eller söker du din egen ära?