Det är nåt härligt med fastan. En fantastisk möjlighet att stanna upp inför trons centrum: Det Jesus gör och lider på vägen till korset, på korset och också hans seger och uppståndelse. Här är trons absoluta kärna, Guds Son som bär min synd, min ondska. Idag på passionsgudstjänsten läser vi Lukas 22:47-53 och imorgon Lukas 22:54-71.
Tänk då: han går upp till Jerusalem för att lida och dö så att vi kan leva! Med orden ur psalm 135:
1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.