Men ni är ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar”, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. (Petrus första brev 2:9, 10 SFB)

Det finns en scen i filmen ”Lejonkungen” där Simba ser sin pappa i ett moln på himlen och hör hans röst säga: Glöm inte vem du är!
Kanske kan den kristna kyrkan i Sverige idag behöva en liknande påminnelse!
Petrus beskrivning av kyrkan i verserna innan handlar om att det Jesus har gjort är grunden, han är hörnstenen och antingen blir han livets grundsten eller en stötesten. Det är vad Jesus gjort som frälser och som skapar och definierar kyrkans gemenskap, den gemenskap som Petrus talar om här!

Ni är ett utvalt släkte
Petrus radar upp ett antal teman från Gamla testamentet, och så pekar han på kyrkan, en grupp människor i periferin i Mindre Asien(nuvarande Turkiet) och säger: I er gemenskap får ni uppleva och leva ut uppfyllelsen av Guds löften genom historien, till Abraham, till sitt folk Israel, löftena om det nya förbundet. Ni är ”utvalda” ”ett heligt folk” ”ett konungsligt prästerskap” ”Guds eget folk”. Detta är den enorma gåva som kyrkan fått ta emot och kallas att leva ut för att förkunna Guds storverk. I ord och handling kallas gemenskapen att förkunna Jesus. Det är detta orden betyder att vi har funnit barmhärtighet, och då kallas också vår gemenskap som kristna att återspegla detta. Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Kyrkans kallelse blir därför att leva ett Jesusliv, i vardagen och på helgen, på arbetet och i hemmet, under söndagens gudstjänst och i veckan, men framför allt: hela tiden i gemenskap med Jesus och i relationerna med varandra och andra. Detta är ”gospel intentionality” i praktiken. Därför menar jag att vi inte ska fokusera så mycket på kyrkans statistiska kris. Den kristna kyrkans kris i Sverige ska vi snarare se som en kallelse att återupptäcka och förnya vår tro på Jesus, upptäcka på nytt att ”Han är hörnstenen” som mitt enskilda liv kan byggas på och som kyrkans gemenskap måste bygga på.

Återupptäckten av Jesus…
Detta är nyckeln för kyrkans framtid! Att Jesus har uppstått och besegrat synd, djävul och död. Att gemenskapen med Honom är befriande, ger ny kraft, ger glädje och frimodighet att verkligen leva tillsammans som kristen församling. Den kristna tron är ett liv, gemensamt för det kristna Gudsfolket, där Guds befrielse av oss blir synlig, utlevd, praktiserad.

Tänk er nu lite konkret, vad innebär detta? Det innebär på torsdag morgon att Jesus är med dig, men också att du är en del av hans kropp i Sverige. Poängen här är inte att vi ska ta på en mask av andlig duktighet, utan kanske innebär det att vi lite mer, med våra kristna syskon vågar sänka garden, släppa ner masken, dela våra problem och lidanden, be tillsammans om Guds hjälp och Andens utrustning, ”Bära varandras bördor” för att använda Paulus ord i Galaterbrevet.

… blir ett nytt liv!
Livet med Jesus som enskild och som församling är nämligen grejen. Jesus bjuder in oss till ett liv tillsammans med Honom och varandra. Där kan vi se Guds rike i praktiken idag. Där kan kärleken till Jesus och varandra väckas, där kan vi uppleva barmhärtighet och också vara redskap för Guds barmhärtighet. Denna återupptäckt och detta liv är kyrkans själ.

Så vad tänker ni? Hur kan det livet se ut? Hur kan kyrkan allt mer återupptäcka och leva i detta?