”Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.”
Så inleder Paulus undervisningen om nådegåvorna i 1 Korintierbrevet 12. Han vill inte att vi ska vara okunniga om de andliga tingen. I Bibel 2000 översätts samma mening med ”de andliga gåvorna” och det är tydligt att det är de ting som Paulus avser.
Detta är alltså en undervisning som inte bara handlar om praktik, utan vi kan veta saker om hur den Helige Ande verkar, vad Han gör, vad Hans syfte är och vad Han vill.
Det är inget avguderi
Tvärt om, verkar Paulus mena. Tidigare var de indragna i olika former av kulter och religiösa akter. Gud själv vill nu visa för oss, genom Paulus ord: Detta är inte samma sak. Äve om du varit med om ”övernaturliga händelser” så är nådegåvorna inte samma sak. De handlar om Jesus, och Jesu gärningar, och de sker i den Helige Ande, utifrån bekännelsen till Jesus Kristus som Herre. Detta är alltså en del av livet i Jesus Kristus.
”Every one get´s to play”
Detta är också församlingens gemensamma liv i den Helige Ande. Det går inte att bekänna Jesus som Herre, utan att ha den Helige Ande. Tror du på Jesus Kristus, så får du vara med, för detta är en del av livet i Jesus Kristus.
Bekännelsen till Jesus som Herre är också den viktigaste delen av detta. Jesus Kristus är Herren och har makten, Han utrustar och ger kraft genom sin Ande.
Gud vill använda sig av helt vanliga kristna Med andra ord: Paulus vänder sig till oss, och det är viktigt. Korint hade upplevt mycket av den Helige Andes verk, och ändå var de ingen ”elit”. Paulus framhåller både teologiska och etiska frågor som församlingen måste hantera. Detta vill jag nu lyfta fram, inte för att vi själv ska framhåll våra problem, men för att livet i den Helige Ande och undervisningen om nådegåvorna inte förutsätter att du är en liten klick i församlingen, eller en elit. Gud kallar enkla människor, fattiga och rika, slavar och fria, män och kvinnor att på olika sätt göra tjänst i Hans rike. Det är nämligen genom oss som Guds rike och evangeliet ska gå vidare till nya människor. Det är inte genom andra, eller bara genom vissa, som Guds rike breds ut, utan vi är alla kallade i denna uppgift. Vi kallas att själva ta emot och ge vidare, betjäna varandra och andra.