I Johannes 18:36 säger Jesus: Mitt rike är inte av denna världen. Med andra ord, kyrkan, Guds rike, är inte kallat att vara en spegel av denna världen, utan något radikalt annorlunda. En gemenskap med Gud där vi lär oss vad vi är skapade till, där vi börjar älska som Han först har älskat oss, där Hans frälsning får forma och prägla våra liv.
När vi därför funderar på den här bloggen kring Kyrkans framtid i Sverige så finns det många praktiska frågor att diskutera, många verkliga problem. Jag vill ta dem på allvar och ta upp dem till diskussion, men jag tror att den här grunden är väldigt viktig. Guds rike, Kyrkan, de heligas gemenskap etc är kallad att i grunden vara något annat än samhället, leva ett annat liv. Finns inte detta på plats så spelar det ingen roll hur andliga vi känner oss, hur fint vi formulerar oss eller hur många medlemmar vi har, hur välfyllda våra gudstjänster är osv.
Det vi fått ta emot är det nya livets gåva!
Idag vill jag egentligen lyfta fram en sak som dagens episteltext i Svenska kyrkans evangeliebok(boken som bestämmer teman och textläsningar för våra gudstjänster) lyfter fram ur 2 Kor 5:
17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 18 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.
Livet med Gud är nåd, det är en gåva från Honom, men det är en livsförvandlande gåva som vänder våra liv upp och ned. Kristus har öppnat vägen hem till Gud, för oss. Han ger sitt liv för oss. Kyrkans kallelse i världen är alltså att leva ett nytt liv som en ny skapelse.
Jesu rike är inte av denna världen säger Han, det är en ny skapelse, ett nytt liv som kommit in i den här världen genom Jesus Kristus. Vår identitet som kristna är alltså den livsförvandlande gemenskapen med Gud som jag något berörde igår. Som Paulus säger: Genom Guds nåd är jag vad jag är. Och detta är vad vi är: En ny skapelse.
Vi är kallade till försoningens tjänst!
Det rike som inte är av denna världen vill Jesus ska landa i våra hjärtan, att vi ska bli försonade med Fadern, få ett nytt liv genom Anden, och allt på grund av vad Jesus gjort på korset och genom Uppståndelsen från de döda. Jesus har fört ”liv och oförgänglighet” in i våra liv. Det är detta som är kärnan i livet som kristen, och också i Kyrkans kallelse i denna världen. Så när vi utvärderar och funderar kring kyrkans liv i Sverige idag så blir följnde fråga viktig: Utför vi den tjänst som Jesus gett oss?
Jesus insätter sin Kyrka i försoningens tjänst, att föra nya människor in i den försoning som Han åstadkommit, så att vi kan försonas med Gud. Detta är den grundläggande frågan alltså: Försonas människor med Gud genom Kyrkans liv och tjänst? Förs människor in i försoningens mysterium? Får de uppleva vad vi fått ta emot genom Kyrkans liv i vardagen, gudstjänster, förböner, vittnesbörd? Vi är Guds redskap, inte som något att skryta med, utan för att ge vidare den otroligt stora gåva vi fått ta emot!
Vi behöver ”rannsaka oss själva” som kristna, men den första och viktigaste frågan är inte om människor blir glada eller trivs, om gudstjänsterna är populära, utan om vi följer vår kallelse, vårt uppdrag från Jesus. Det är här vi måste börja!
Halleluja!
Amen 🙂