Detta är väl egentligen 10000kronorsfrågan. Hur gör vi detta idag? Hur kan detta med att leva i gemenskap, som gemenskap, gestaltas idag?

En fråga om förutsättningar!
Hur ska kyrkan förhålla sig i det postmoderna samhället? Hur ska församlingen leva? Går det? Ja, det gör det. Egentligen tycker jag det är slående, när man studerar nya testamentets tid, hur likt det samhället var vårat, mångkulturellt, mångreligiöst, urbant, föränderligt, kosmopolitiskt. Kristen tro är då som nu en udda fågel i detta. Men därmed så är vi också ett verklig alternativ. Just om vi vågar leva ut och ta på allvar den gemenskap som evangeliet skapar av oss, då kan vi också vara ett svar för människor som längtar efter och söker Gud.

Det Jesus har gjort är fortfarandelika aktuellt. Jag är övertygad om att människor brottas lika mycket med skuld, skam, med tomhet och längtan efter mening som tidigare generationer. Det Jesus har gjort är unikt, och det är en gåva och ett privilegium att få leva i den gemenskap som fått ta emot det här budskapet. Jag menar inte att vi ska vara skrytsamma eller högfärdiga, tvärtom, det är ödmjukande att få vara ”försoningens budbärare” men det håller, det bär, det är på riktigt! Gud vill försona människor med sig också idag!

Den Helige Ande är en verklighet, så att få leva i bönen: ”Låt mig få leva ut ditt evangelium, och ge mig idag din Helige Ande, så att Han kan få leda mig och jag kan få vara någon till hjälp”, det är otroligt stort!

Det vi inte får glömma:

  1. Det vi gör är beroende av Jesus Kristus och Hans Ande! Kristen tro, det handlar om vad Jesus Kristus gjort, och vad Han genom sin Helige Ande gör ännu idag
  2. Det vi gör gör vi som koinonia. Kyrkan är och får aldrig bli ett soloprojekt! Vi är gemenskap, ”kommunion”, med Fadern och Sonen och Anden, och med varandra som bröder och systrar, som delar i Kristi kropp på jorden!
  3. Jesus har gett oss nådemedel – redskap som utrustar oss: Bibeln, mässan, varandra, bönen. Vi behöver dessa, vi behöver utsätta oss för Guds ingripande, för Hans närvaro, för Hans kraft, så att Han kan forma oss! Så att vi kan likna Honom!
  4. Det handlar om människor! Jesus kallar oss att bli smittade av Hans kärlek! Gud älskar alla de människor Han skapat! Han längtar efter att få gripa in, försona, förvandla! Gör vi det?

Kanske är det här också viktigt att säga: Kyrkans liv handlar inte om en kyrkoorganisations överlevnad, det handlar om Jesus som vill rädda oss.

Så hur gör vi då?
Det är inte lätt att säga hur allt ska göras överallt, men vi kan säga så här!
Evangeliet om Jesus Kristus behöver få träffa oss! Sker det i våra gudstjänster och andra samlingar? Sker det i vår vardag?

Evangeliet behöver få skapa en levande gemenskap, sker det i mitt sammanhang? Kan nya människor få komma in, kan de som är med få växa? Kan människor få utlopp för de gåvor som Anden ger Kyrkan? Får Han göra sitt verk i oss och genom oss?

Evangeliet ger oss redskap att bli fylldaav den Helige Ande, av Guds Ord och kraft, får det ske i vår gemnskap? När vi lovsjunger och när vi ber tillsammans? När vi firar mässa/nattvard, när vi ber tillsammans? Eller annorlunda frågat: Finns det något du saknar i din församlings liv?

Evangeliet behöver få levas ut i ”gospel intentionality”, hur kan vi leva ut evangeliets gemenskap med Gud och varandra där just vi är? Detta gäller de små vardagsstegen, detta gäller mitt eget hem, detta gäller öppenheten för nya människor och glädjen över att få möta människor, och dela något av Guds kärlek!

Evangeliet och livet som kristen gäller och bär lika mycket 2014 som någonsin förr.