2 Comments

  1. Lisa Malmqvist

    Jag blir varm om hjärtat när jag läser detta. Det här är drömmen för mig, att få tillhöra en församling som genom gemenskap lever ut sitt lärjungaskap. När jag bodde på Nya Zealand, som jag gjorde i nästan 30 år) så tillhörde jag just en sådan församling inom den Anglikanska Kyrkan. Så när jag kom tillbaka till Sverige och började gå i kyrkan här, blev jag förtvivlad, första gången jag gick, åkte jag hem i tårar. Här pratar vi inte med varandra sa alla ryggarna. Ingen mötte mig i porten och sa välkommen, ingen hälsade, ingen sa hej då. Det är bättre nu, men det har tagit 15 år!!!
    Vid St Marks i Carterton var man del av familjen när man kom första gången, någon tog mig in i kyrkan, någon satt ner vid min sida och efteråt tog mig vid handen och ledde mig ut till kyrkkaffet (varje söndag) . Jag blev inbjuden till allt som finns att göra inom kyrkan.
    Jag vet att det är annorlunda i en kyrka som bara har råd att ha en anställd och alla andra är voluntärer. Men vilken känsla av familj. Winifred (1.40 lång!) tvättade allt altarlinne, Evelyn höll reda på vem som behövde vad i byn och i församlingen och alla nyinflyttade hittade en kaka eller en gryta på trappen. Hennes kök var som en häxas, kokande grytor och syltburkar. En familj hade hand om trädgården runt kyrkan, en grupp gjorde blommorna, en grupp låste upp och låste kyrkan varje dag, en grupp städade. Vi satt barnvakt åt dem som behövde en stund eller helg för sig själva, vi städade hemma hos någon som kanske inte kunde just då, hembesök, läsning, sjukbesök. ALLT!. Vi älskade verkligen varandra och det var aldrig någon som tyckte man gjorde för mycket eller för litet. Man gjorde det man kunde. Bönegrupper och bönekedjor, bibelstudier, alphakurser, Via de Cristo kurser och t.o.m matlagningskurser. Vilken familj man del av!!!!
    Jag tror inte, JAG VET att kyrkan mår bra av att vara i en riktig gemenskap, som når utanför kyrkans väggar och utanför gudstjänsttiderna.

    • Johan Danz

      Härlig beskrivning av St Marks!
      Jag tror vi behöver be och arbeta mer och mer på det sättet!

Kommentera