Både Patrik Hagman som jag skrev om tidigare och Tim Chester & Steve Timmis skriver om gemenskapen som en del av budskapet, en del av evangeliet om Jesus Kristus. Jag har själv skrivit något om det i tidigare bloggposter, men jag tänkte nu försöka skriva något mer utförligt just om gemenskapen, om livet i Kyrkan, just för att det är en del av budskapet. Missförstå nu inte detta: Församlingens liv kan se ganska olika ut från plats till plats, och min poäng här är inte likriktning, att allt måste ta samma uttryck på varje plats. I Kyrkan finns utrymme för individualitet, för de gåvor Gud har gett dig och för initiativ som är anpassade efter just ”vår församlings omständigheter”. Men det finns också några allmängiltiga saker. Jag tänkte börja med att stanna upp inför något som Patrik Hagman har som en del av vad Kyrkan är, nämligen Kristi kropp som bland annat Paulus undervisar om i 1 Kor 12, där talet om Kristi kropp handlar om att hela kroppen hänger ihop, Kristus är huvudet för sin kropp, och vi är de olika kroppsdelarna, med olika kallelse och olika gåvor, men grundläggande en del av Jesu Kristi kropp. Undervisningen om Kristi kropp i Bibeln och i den tidiga Kyrkan, menar Hagman, var trefaldig, eller tredimensionell om man så vill. Jag ska kort beskriva de tre dimensionerna här:
Dimension 1 – Kristi historiska kropp
Den första dimensionen handlar egentligen om personen Jesus Kristus. Kristi historiska kropp är den kropp som är ”Ordet som blev kött”, Gud evige Son som blev människa född av jungfrun Maria, alltså den Jesus som vandrade runt och gjorde under, kallade lärjungar, undervisade om Guds rike, förutsa och visade i skrifterna att Messias måste lida och dö, som själv dog för att ge sitt liv i lösen för många och som sedan uppstod igen, enligt Skrifterna.
Helt enkelt den Jesus vi får höra om i evangeliet, Guds ende Son som blir människa för att frälsa oss!
Dimension 2 – Kristi kropp Kyrkan
Kyrkan beskrivs också som Kristi kropp, inte som en bild utan som ett faktum, den som blivit kristen har blivit förenad med Jesus, dött och uppstått med Honom och har med Paulus ord blivit iklädda Kristus.
Vägen in i denna kroppen är dopet, den som döps dör och uppstår med Kristus, som exempelvis Paulus skriver om i Romarbrevet 6.
Kroppen är alltså en gemenskap mellan de kristna, de är sammanfogade till ett i Honom, Jesus Kristus. När du döpts in i denna gemenskap så kallas du också att leva i gemenskapen. Läser vi Apostlagärningarna så får vi där en mer kompletterande undervisning av vad detta betyder, exempelvis att ingen led någon nöd.
Dimension 3 – Kristi kropp är Jesus närvarande i mässan
Jesus säger: ”Tag och ät, detta är min kropp … Detta är det nya förbundet i mitt blod, drick av det alla.” När Jesus ger lärjungarna i uppgifta att fira mässa, så säger Han dessa ord, och detta blir ett av kännetecknen i det nya förbundet. Kristus närvarande i brödet och vinet ger sig själv till sin församling, till Kristi kropp, ger kroppen näring och kraft, men också gemenskap med varandra.
”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp, så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”
Måltidsgemenskapen med Jesus är alltså en gemenskap med Jesus Kristus och med varandra.
Hur påverkar detta oss?
Om jag förstår Hagman rätt så menar han alltså i boken Efter folkkyrkan att alla dessa tre dimensioner finns i Nya testamentet och i urkyrkan, och att dessa tre perspektiv bör få prägla församlingens liv idag.
En dimension som jag personligen tror är viktig är att Jesus för oss samman inte bara med sig, utan med varandra. Breven i Bibeln, exempelvis Paulus brev är nästan uteslutande skrivna till kollektiv, eller som instruktioner för ledare för gemenskaperna. Enda undantaget är Filemonbrevet som är skrivet just till Filemon. Jesus sänder heller inte ut lärjungarna ensamma, de sänds två och två.
Vi kristna frestas ofta till att tro att kristen är något man gör på egen hand, mitt fromhetsliv, mina tankar och så vidare. Visst är det så att tron är personlig, jag måste personligen tro på Jesus, men Jesus kallar mig in i en gemenskap av lärjungar. Alla tre dimensionerna av Kristi kropp behöver hållas ihop!
Jesus Kristus, har verkligen blivit människa, dött och uppstått för att frälsa oss, när vi döps och tror så blir vi en del av Kristi kropp, vi hör ihop med Honom och varandra. Han möter oss om och om igen i mässan/nattvardsfirandet och ger sin kropp gemenskap och nya kraft.
Frågan man får ställa sig är: Hur blir detta inte bara fina ord, utan något som Kyrkan verkligen lever i? Fortsättning följer om Chester och Timmis tankar i ”Total Church”
Jag blir så glad, så glad när jag läser detta. Att var del av Jesu kropp är en underbar gemenskap. Klarar mig bara inte utan den.