I was the lion who forced you to join with Aravis. I was the cat who comforted you among the houses of the dead. I was the lion who drove the jackals from you while you slept. I was the lion who gave the horses the new strength of fear for the last mill so that you should reach King Lune in time. And I was the lion you do not remember who pushed the boat in which you lay, a child near death, so that it came to shore where a man sat, wakeful at midnight, to receive you.

The Horse and His Boy (1954)

Det här citatet från ”The Horse and His Boy” är underbart, men det är också ett underbart uttryck för Guds omsorg. Pojken hade inte sett ”Aslan” under något av de här tillfällena, kanske var han för blind, kanske visste han inte vad han skulle titta efter. Men till slut talar Aslan till honom, och öppnar hans ögon.

Lite tänker jag mig att Jesu samtal med lärjungarna som sörjde att han dött borde varit lite på det sättet. ”Vi trodde att han var messias, men nu är han död” och Jesus pekar genom hela skriften, vårt gamla testamente ut att Jesus, alltså Messias, Kristus, måste lida, dö och uppstå.

Lite är det också så det är när bitarna faller på plats i ditt liv. Missförstå mig inte, vissa bitar i pusslet måste vi kanske alltid sakna, men Jesus visar det vi behöver, Jesus visar dig det Han gjort, Jesus ger en väg ut, en väg framåt, en väg tillsammans med Honom. De här Emmausstunderna, eller Aslanstunderna, när Jesus visar sammanhangen, de kommer kanske inte alltid när vi planerat, men de kommer i tid, när vi behöver dem.

För den som kämpar, lider, för den som brottas med Gud, ge inte upp!

Paulus skriver i 1 Kor 10:

12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Sök Gud i din kamp. Han har ju lovat genom sitt Ord att inte fresta oss över vår förmåga! Våga be Honom om det, be Honom hålla sina löften! Eller med Orden ur Hebreerbrevet 4:

14 Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Det som för mig igenom lidande och nöd, det som gör det värt kampen, eller som till och med gör det värt hån och förnedring i livet som kristen, är inte heroiska ideal utan gemenskapen med Honom som för mig igenom. St Patricks bön vittnar något om vad kraften är att leva med Kristus:

”Kristus är framför mig, bakom mig…
Omger hela mig, morgon dag som natt.”

St Patricks bön – Erik Tilling