Spenderar dagen med att vara förkyld… Då får man i alla fall tid att tänka lite.
Tiderna förändras, ett slitet uttryck men ändå sant. Med dagens rubrik vill jag signalera att det Kyrkan i Sverige idag behöver inse är att samhället inte är på samma plats som under 70-80talen eller ens som vid millenieskiftet. Samhället förändras, ibland till det bättre ur Kyrkans synvinkel, ibland till det sämre. Så frågan är vilken är vår självbild som Kyrka, eller kanske i det här fallet: som kristna kyrkor och samfund? Hur ser vi på samhället? Hur tro vi att folk ser på oss? Hur ser folk verkligen på de olika kyrkor, samfund och kristna grupper som finns i samhället?
Hur har saker och ting förändrats? Tre tankar med hjälp av tre böcker!
Everyday Church
Dagens första bok är Tim Chester och Steve Timmies bok ”Everyday Church”, där de har följande analys om vad det är för förändring som skett i västvärlden under de senaste årtiondena, nämligen kristendomens kollaps som samhällsbärande system. De citerar Stuart Murrays bok ”After Christendom”:
”-From the centre to margins
In Christendom the Christian story and the churches were central, but in post-Christendom these are marginal.
-From majority to minority
In Christendom Christians comprised the (often overwhelming) majority, but in post-Christendom we are a minority.
– From settlers to sojourners
In Christendom Christians felt at home in a culture shaped by their story, but in post-Christendom we are aliens, exiles and pilgrims in a culture where we no longer feel at home.
– From privilege to plurality
In Christendom Christians enjoyed many privileges, but in post-Christendom we are one community among many in a plural society.
From control to witness
In Christendom churches could exert control over society, but in post-Christendom we exercise influence only through witnessing to our story and its implications.
– From maintenance to mission
In Christendom the emphasis was on maintaining a supposedly Christian status quo, but in post-Christendom it is on mission within a contested environment.
– From institution to movement
In Christendom churches operated mainly in instituional mode, but in post-Christendom we must become again a Chrstian movement.”
Jag har citerat detta på bloggen innan, men jag tycker att det är ett bra och tydligt citat, till vad den nya situationen i Europa egentligen innebär, framför allt här i Sverige. Tim Chester och Steve Timmies tecknar också i den här boken, och i boken ”Total Church – a radical reshaping around gospel and Community” en vision av hur Kyrkan skall svara på de nya utmaningarna som detta för med sig, och kanske får jag skäl att återkomma till detta i senare bloggposter. Nästa författare skriver ur ett mer nordiskt perspektiv
Efter folkkyrkan
Den andra boken ut är Patrik Hagmans(Han år teologie doktor verksam vid Åbo akademi i Finland) bok, med den spännande titeln(i alla fall för mig): ”Efter folkkyrkan”. Jag kan inte gå in på hela Patriks analys här, men det som Patrik beskriver är egentligen samma förändring som tecknats ovan, med en rörelse från ett enhetssamhälle kring den kristna tron, som nav och centrum, till ett annat samhälle, där Kyrkan, och kanske framför allt de stora nordiska folkkyrkorna behöver orientera om sig. Nu är den rörelsen snarare konstant pågående, än att vi har gått från ett statiskt samhälle till ett annat statiskt samhälle menar Patrik Hagman. På sid. 54-55 skriver han:
Kyrkans kris handlar alltså inte om ett misslyckande i kommunikation eller ”marknadsföring” utan handlar i grunden om problem och vaghet i kyrkans teologiska självförståelse. Dessa oklarheter kan sammanfattas under två huvudrubriker: Vad är kyrkans syfte och mening, och hur skall kyrkan förhålla sig till den del av skapelsen som inte är kyrka, teologiskt kallat världen. Oklarheten på dessa områden är den främsta orsaken att kyrkan i så hög grad har kommit att likna vilken organisation som helst, med de styrkor och problem som det innebär, samtidigt som allt fler upplever en spänning mellan kristendomen och den konkreta existerande kyrkan.
Dessa frågor arbetar Patrik Hagman med i sin bok, som rekommenderas varmt för en som är intresserad av sådana här frågor. Men den förändring som skett är alltså större än att det bara skulle påverka de gamla statskyrkorna. Detta visas genom den sista boken:
Eddie Gibbs och Ian Coffey skriver ur ett amerikanskt perspektiv(till skillnad från Chester och Timmies och Hagman som alla skriver ur Europeiska perspektiv). Även där märks alltså samma, eller snarare en liknande utveckling.
Även Gibbs och Coffey menar att det inte är ett marknadsföringsprblem det handlar om, utan att det som sker måste bemötas på ett annat sätt som väl snarast får sammanfattas med ”autencitet” och ”mission”. De bemöter framfö allt en amerikansk trend som också kan få nedslag i västeuropa, se exempelvis Hagmans citat ovan.
I kapitlet ”From market-driven to mission-oriented” skriver de följande(efter att tidigare ha analyserat läget i likhet med böckerna ovan):
Now we turn our attention to the ways in which the churches are responding to those challenges. Churches throughout the western World find themselves increasingly marginalized from society as they endeavour to relate the good news to people whose assumptions and attitudes have been shaped by modernity and postmodernity. The post-Christian, neopagan, pluralistic context of the western World presents cross-cultural missionary challenges every bit as daunting as those we would face in any non-western country.
Unfortunately, most pastors and Church leaders have had no missiological training. Consequently, pastors in North America resort to marketing strategies because many urban and suburban congregations are in competition with each other to position themselves and to gain a larger stake in the religious market.
En ganska skarp formulering så långt av Gibbs och Coffey, men jag menar att deras kritik och analys är värd att ta på allvar. Kanske är det här som vårt uppvaknande behöver ske? Som kristna är vi, enligt det uppdrag vi fått Guds mission, Guds sändebud i den här världen, med uppdrag att dela de goda nyheterna om Jesus Kristus, till människor som ännu inte upptäckt Honom.
Vart är vi på väg?
Svårt att säga, men utifrån ovan nämnda böcker menar jag att vi behöver återvinna tilltron till och arbetet med mission, i Sverige idag. Jag tänkte försöka under kommande bloggposter lägga ut lite olika exempel på hur människor runt om i Sverige arbetat och arbetar med att göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad i Sverige idag.
Konklusionen av dagens blogg, som jag ser det, är att identitetsfrågan är nyckeln! Vem är Jesus och vilket uppdrag har han gett Kyrkan? Vad är Kyrkan till sitt väsen? Vad är min identitet som kristen, Jesustroende lärjunge? Vad vill Anden visa oss idag, av vägar framåt?
I grunden menar jag att svaren på dessa frågor är nyckeln till framtiden! Hur kan vi som kristna gemenskaper återupptäcka och frimodigt leva i detta? Det känns väldigt spännande att jobba med!
Vad tänker ni om detta?
Kanske de bästa citatet för vilsna vandrare. Ur Alice i Underlandet:
”Would you tell me, please, which way I ought to go from here?”
”That depends a good deal on where you want to get to,” said the Cat.
”I don’t much care where –” said Alice.
”Then it doesn’t matter which way you go,” said the Cat.
”– so long as I get somewhere,” Alice added as an explanation.
”Oh, you’re sure to do that,” said the Cat, ”if you only walk long enough.”
Jag tror du har rätt i att identitetsfrågan är nyckeln. Frågan ”Vilka är vi?” borde kunna ge svaret på vart vi skall gå.
För om det inte spelar så stor roll, kan man gå åt vilket håll som helst. Härifrån kommer vi alltid, bara vi går tillräckligt länge.
/Tomas
Kul citat, och talande! Tack! Jag är själv övertygad om att identiteten är nyckeln. Därav kommer nyckeln till riktning och uppgift!