Här kommer alltså ytterliggare ett missförstånd, eller en invändning, fast denna är lite svårare att fånga i en mening:
”Karismatiken bygger bara på känslor, när man väl haft sina upplevelser så behöver man inte be eller läsa Bibeln eller kämpa mot synden! Dessutom är ingenting jobbigt och allt är lätt…”
Jag tänker exempevis på ett citat jag hörde när någon undervisade om den Helige Ande: ”Det är så bra för er som är andedöpta, ni får alltid grönt ljus när ni ska gå över gatan.” Är detta din bild av att ta emot mer av den Helige Ande i ditt liv, så har du missförstått vad det handlar om. Mitt svar ser ut så här:
1. Anden är inte en quikfix, en snabblösning, som tar bort alla dina problem. Jesus säger så här i sin förbön för lärjungarna i Joh. 17:
13 Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. 14 Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 15 Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda . 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 18 Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
Den som är kristen lever ett nytt liv med Kristus. Men vi lever det här i världen. Jesus ber att bevara oss för att själva drabbas av och dras med i ondskan, men garanterar inte att vi ska slippa lidande och nöd. Tvärtom är ju Anden sanningens Ande, som Jesus undervisar om i Joh. 16. Det är viktigt att betona detta. Världen finns kvar, kampen mot köttet i oss själva, kamp i olika lidanden och prövningar, men i allt detta har vi fått den Helige Ande, som Hjälpare från Jesus, för att Han ska leda oss, visa vägen och ge kraft, för att Han genom oss ska beröra människor med Guds frälsning. I Joh 16 kan vi läsa Jesu ord till lärjungarna, och de är viktiga också för oss:
5 Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? 6 Men när jag nu har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. 7 Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.
8 Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. 9 Om synd: de tror inte på mig. 10 Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. 11 Om dom: denna världens furste är dömd.
12 Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. 13 Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. 14 Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. 15 Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.
Jesus ger oss sin Ande, Fadern sänder Anden, för att vägleda och stödja oss, för att vara vår Hjälpare, för att peka på kraften och livet i Jesus Kristus.
2. Anden är inte en ursäkt för lättja och dåliga vanor
Detta är också rätt så viktigt. Karismatiska upplevelser, profetior, uppenbarelser, syner och drömmar, helanden och mirakler är inte en ursäkt eller undanflykt för att inte leva i bön, leva i Bibelläsning, stå emot frestelser, gå igenom prövningar. Det är absolut inte en ursäkt för att dra sig undan från en församlingsgemenskap, för att ”jag inte behöver de andra, jag är ju så andlig”. Med andra ord: Om du använder andliga upplevelser som en ursäkt för att inte leva i andlig disciplin, då har du missförstått vad dina upplevelser handlar om. Jag hoppas att jag inte låter oförskämd, men hela Guds Ord pekar på ett liv i lydnad för Guds vilja, ett liv format av Honom, ett liv centrerat kring Jesus Kristus som frälsaren och ett liv som del i Kristi kropp och församlingens gemenskap. Anden fogar oss samman med varandra, gör oss mer beroende av Jesus Kristus och av Hans församling, inte mindre. Livet tillsammans med Anden är ett Jesuscentrerat och församlingscentrerat liv, inte en solotripp. Tänk igenom vad Paulus skriver i 1 Kor 12:
4 Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor gåvor åt var och en som han vill.
Samme Ande verkar alltså i olika människor, men fokus ligger på att Anden verkar till församlingens nytta.
12 Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss .
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: ”Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: ”Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
Den Helige Ande för dig alltså in i beroende av Jesus Kristus och Hans kropp, Hans församling. Vi kan inte säga: Jag behöver dig inte. Men det är Anden som gör detta. Vi döps in i gemenskapen genom att Anden föder oss på nytt och vi fylls på i det livet genom Honom. Det innebär också att Han kopplar ihop oss med varandra. Jag hittade två citat av John Wimber på Facebook, som är rätt så anmärkningsvärda i detta sammanhang:
”I have seen for years where some people who experience the grace & charisma of God deceive themselves that they don’t have to work on their character because God is self-evidently with them & working through them. Gifts are given to the Church because of our generous God, but gifts without character can do much damage. Therefore I’ve learned to look for people with character rather than people with gifting..”
Och:
”Its not enough just to have an experience. I don’t care if you fall down, if you jump around, shout, roar or yell; what matters to me is how godly you are when you get up. What I’m interested in is people becoming like the Jesus they say they’re experiencing.”
Låt inte dina andliga upplevelser bli en ursäkt att inte leva ett heligt liv. Lev istället tillsammans med Jesus. Låt dig fyllas av Hans Ord, låt dem prägla dig, be dem och lev dem! Låt Kristi församling få bli en del av ditt liv! Vi behöver varandra, och Jesus Kristus formar oss också genom varandra, genom gemenskapen, gudstjänsterna, sakramenten, lovsången och tillbedjan! Låt Guds Helige Ande få forma våra liv, så att vi kan återspegla Jesus för en världen som faktiskt desperat behöver Honom.