Jesus ber i Johannes 17, när Han och lärjungarna är samlade i Övre salen:
20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord* kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Jesus har innan talat med Fadern om lärjungarna som är kvar, om frälsningen i Jesus och gemenskapen som nu tar sin början i Kyrkan och som ska spegla Jesu och Faderns relation. Nu ber Han för oss: Detta är Jesu önskan för sin Kyrka, hur kan det ske idag? Sådana frågor väcks av nyheterna under söndagen!
Jag tror att Jesus kallar oss att i en bemärkelse bli vad vi redan är: Ett i Honom. Det är relationen med Honom som förvandlar och skapar nytt liv. Så frågan är hur kan vi närma oss att gestalta detta? Eller rättare, leva i detta?
En sak vet jag i alla fall, vi kan göra som Jesus. Be. ”Fader gör oss till ett i din Son!”
I detta måste vi nog också kunna uttrycka vår glädje och tacksamhet över våra egna sammanhang och det Herren gett oss i våra egna sammanhang!
I någon mån tänker jag att all kristen enhetssträvan är att gå med Jesus upp till Jerusalem, att ta vårt kors, lägga ner vår egen prestige och gemensamt söka och sträva efter gemenskapen och sanningen i Jesus. Kanske kan vi också se Jesu bön om enhet som ett skäl till självrannsakan. Lite som Psalm 135.
1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.
Kanske kan vi även i vår tid börja längta och be om den gemenskap som Kristus ber om i Johannes 17!
” för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.”
Vilken uppgift! Genom mina ord skall andra tro på att Jesus dog för mig (ja, alla) och på så sätt bli ett med Gud.
Jag ber att det blir så. Det är stort och lite ”skrämmande”. Men jag är ju den jag är genom Guds nåd, då borde det finnas i mig.
Jag tror att det stämmer, det är en del av Jesusidentiteten som vi som kristna har, liksom enheten! Jesus frälser oss, gör oss till ett och använder oss mitt i hur våra liv nu ser ut. Där verkar Jesus.
Samtidigt upplever jag detta som något att växa i, allt mer hitta att vi är ett i Jesus eller att Jesus faktiskt kan använda mig/oss!