Jag vet att detta är något av en rivstart, att börja med tre inlägg på bloggen under första dagen, men jag tänker att det är så jag kan komma igång…

Igår var det en ekumenisk bön och lovsångsgudstjänst i kyrkan och det var jag som ledde den. Under gudstjänsten så slog det mig, och intrycket består även nu efteråt hur grundläggande den sortens gudstjänster är.

Så vad gjorde vi då?

Vi bad, sjöng några lovsånger, jag läste en Bibeltext och höll en kort predikan/apell, vi sjöng och bad för vårt samhälle och våra församlingar.

Vad var det då som slog mig?

1. Hur även en väldigt enkel samling kan bli meningsfull
För mig var den det i allra högsta grad. Det var roligt och trosstärkande att få sjunga lovsång med andra kristna syskon. Vi läste Bibeln, vi bad tillsammans. I allt detta enkla så praktiserade vi den kristna tron, och i det enkla så var Gud där.

2. Hur otroligt central och relevant Bibeln är
Det blev väldigt tydligt igår, hur Bibeln är Guds redskap att tala till oss, inte därför att jag höll en så fantastiskt predikan, utan därför att det Bibelord vi läste i gudstjänsten träffade mig. Detta är det spännande med Guds Ord, att det faktiskt är på riktigt.

Det ställe som grep tag i mig var Efesierbrevet 3, där Paulus beskriver Fadern, och seden ber att de kristna i Efesus ska bli uppfyllda av Anden, och hur den som är kristen byggs upp av detta.

Varför delar jag då detta?

Egentligen bara för att påminna om hur viktigt det är för den kristna tron att våga lita på att Jesus möter oss i det enkla och lilla.