”När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv. När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor. I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, för mina ögon har sett din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel.” Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras.” Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.”
Lukasevangeliet 2:21-40 SFB15
Namnet Jesus, namnet som vittnar om Jesu uppgift som Gud med oss här på jorden.
Jesus är Guds frälsning. Här kommer Han till oss. Vi får i inledningen en påminnelse från Guds Ord. Jesus blev omskuren. Här finns faktiskt en viktig del i livet som Jesu lärjunge. Även Jesu mor Maria, och Josef följer Bibelns bud. Jesus blir omskuren och en del av förbundet som Van själv ingått med sitt folk, men nu som människa. Jesus är i den bemärkelsen inget undantag. Tvärtom, Han lever sitt liv i enlighet med lagen, med uppenbarelsen.
Här är inte heller vi några undantag. Vi kallas in i det nya förbundet av Jesus, att leva enligt vad Gud har uppenbarat för oss genom sin Son. Relationen med Honom är ett liv, det är hela tiden. Hur kan vi följa Jesus idag, hur kan vi leva av Guds Ord?
Jesus framburen i templet
Jesus har blivit omskuren och fått namnet Jesus. Sedan får vi följa med när Jesus bärs fram i templet. Josef och Maria bär fram Jesus inför Herren, återigen enligt Guds Ord. De tar buden på allvar. Jesus bärs på det sättet fram inför Herren, sin himmelske Fader.
När detta sker så känns Han igen. Två fromma gamla människor känner igen Jesus Kristus.
Glädjen i att finna Jesus
Det som sker är att Anden leder den gamle mannen Simeon till Jesus. ”Ledd av Anden” är också oerhört viktigt för oss. Har du svårt att se Jesus? Har du svårt att följa Jesus? Simeon lär oss här en hemlighet: det är Anden som behöver få leda oss. Leda oss närmare Jesus, leda oss in i glädjen och lovsången, leda oss in i friden med Gud själv genom Jesus. Simeons lovsång handlar om att Jesus ger frid med Gud. Genom Jesus kan Symeon dö i frid. Herren har uppfyllt sitt löfte och Han har sett uppfyllelsen. Lovsången handlar också om att det Jesus gjort är universellt. Jesus är ljuset också för hedningarna. Alltså kan även jag finna Simeons glädje när Anden får leda mig till Jesus.
Också Hanna lovsjunger. Men hon vittnar också. Hon hade funnit Israels tröst, och delar med sig till alla som längtar efter Jerusalems frälsning. Hon höll det inte för sig själv. Hon var en riktig bönekvinna som kände igen Gud, Guds Son, när Han kom till templet. Hon såg vad Herren gjorde och vittnade om det! Här är hon ett stort föredöme. Låt dig inspireras. Dela med dig till andra. Bli mer som Hanna: Detta har Herren gjort, detta har jag sett!
Skiljelinjen
I Jesus uppenbaras också en skiljelinje. Här är frälsningen från Herren, Jerusalems frälsning, ljuset för hednafolken. Simeons ord är skarpa:
”Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras.”
Det är inte självklart hur människor reagerar i mötet med Jesus Kristus. Jesus kommer för att frälsa, men för endel blir Han till fall. Han väcker motstånd. Fariséerna och de skriftlärda är några exempel. Så var är du?
Även Maria ställs inför detta, Jesu egen mor. Våra hjärtan avslöjas. Tänker du attdu kan klara dig utan Jesus? I så fall understryks här att du behöver Jesus. Han kommer för att frälsa både judar och hedningar, för att vi behöver frälsas. Här kommer Anden in igen: låt Guds Ande få visa dig Jesus, visa vad Han gjort och det nya liv som finns i Honom. Jesus har fötts för att rädda dig, mig och alla som i tro tar emot Honom.
Frågor att fundera på:
Hur kan du bjuda in Anden att leda dig? Att låta Honom visa dig Jesus?
Hur kan vi följa och leva av Guds Ord idag?
Hur kan vi inspireras av Simeon och Hannas exempel?