Bestående men…

Det har människan fått. Av syndafallet. Detta innebär att det fina och höga som vi skapats till och för finns kvar och ligger inbakat i oss, i vår identitet. Men när jag här fortsätter att beskriva en biblisk-kristen världsbild så är detta rätt så viktigt. Synden är alltså inte bara handlingar vi gör eller tankar vi tänker, utan det går djupare än så. Vi är Guds avbild men avbilden är skadad. Vår vilja, våra tankar, hela vårt väsen är så att säga smittat av synden.

Missförstå inte detta: vi kan fortfarande vilja och göra goda saker. Vi är fortfarande Guds unika avbild, vi kan uppfatta och utföra mycket som är av Gud och är gott och som finns där. Nedlagt i oss av Gud och när vi gör det och lever i det så gör vi verkligen det Gud skapat oss till, men syndens problem finns fortfarande där. Det som syndafallsberättelsen i 1 Mos. 3 visar är att relationen till Gud är bruten och därmed också relationen till allt annat i skapelsen.

Syndens problem

Jesus själv formulerar det som att problemet sitt i människans hjärta:

”Och han tillade: ”Det som går ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.””

‭‭Markusevangeliet‬ ‭7:20-23‬ ‭SFB98‬‬

Eller med Paulus ord i Romarbrevet:

”Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.”

‭‭Romarbrevet‬ ‭1:21-23‬ ‭SFB98‬‬

Den Augsburgska bekännelsen formulerar det såhär:

”II. Om arvsynden

1] Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, 2] och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande.”

Vad betyder då detta? Det betyder att vi människor behöver Gud. Vi behöver försonas med Honom, vi behöver ett botemedel, ett helande, eller med andra ord, vi behöver en frälsare.

Inte sänkt!

Poängen här är alltså inte att ”sänka oss”, utan att vi ska kunna se: Livet här är vackert och en gåva från Gud, och samtidigt skadat och i behov av en Frälsare. Den här sjukdomen går inte över av sig självt, men hela Bibeln är full av budskapet: Gud är frälsningens Gud. Han är i branschen att försona och förlåta, hela och upprätta.

Inte så att vårt ansvar försvinner, inte heller Guds rättvisa dom, men så att Guds plan och erbjudande om frälsning och nytt liv blir synligt. Om vi alltså följer Bibelns egna röda tråd, så börjar den med att konstatera att människans relation med Gud är skadad och hela skapelsen med den.
Men det stannar inte där. Herren uppenbarar sig, söker kontakt, sluter förbund, ger löften och kommer till slut själv till oss. Därför är Bibelns svar på syndens problem att Gud själv öppnar en dörr!