Förra ”Back to Basics” handlade om att förstå att vi är syndare, i behov av en frälsare. Den här gången tänkte jag försöka beskriva en Biblisk människosyn, och hur den utmanar vår tid.
Frågan ”Vad är en människa?” är själv hämtad från Bibeln. I Psalm 8:4-5 i Psaltaren skriver David:
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, 5 vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?
Han lovsjunger Herren som skapat världen och gjort den så underbar. Kanske är då detta som David förundras över också det som v ska ta fasta på: att du tänker på henne. Som människor så är vi föremål för Guds tanke, Guds omsorg. Herren bryr sig om oss människor, sätter värde på oss, till och med ger oss vårt värde.
En människas värde
Vi får vårt värde som människor av Gud. Gud skapar människan i 1 Mos. 1:26-31
26Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28 Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” 29 Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. 30 Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så. 31 Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Ditt värde är inte vad du gjort eller gör i första hand, även om det är värdefullt. Utmaningen till vår tid, från Guds Ord är denna: Du har ditt värde på grund av vem Gud säger att Han skapat dig till. Herren säger att vi är skapade till Hans avbild.
Det är också därför vår synd faktiskt är ett problem. Gud har skapat dig till att leva tillsammans med Honom och leva i relation till Honom. Gud har skapat oss till man och kvinna, att tillsammans vara Hans avbild. Vi får uppgiften att föröka oss och att ta ansvar för världen. Men när allt detta drabbas av syndafallet i kapitel 3, då bryts vårt väsen och vårt sammanhang ner. Tillbedjan av och gemenskapen med Gud drabbas, våra relationer till varandra och vår sexualitet drabbas, vårt ansvar och hur vi hanterar denna skapelsen drabbas. Viljan att själv vara Gud och att få ha det på mitt sätt. Människan i Eden frestas i 1 Mos. 3:4b-5: ”Ni skall visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Fallet för människan gör alltså att vi inte längre räknar med Gud. Vi skulle ju bli som Gud. Vi skulle ju växa upp. Men istället blev vi något annat.
Två sidor
Därför är den kristna människosynen dubbel. Jag är skapad till Guds avbild, med ett värde i att Herren gett just mig livet. Jag har också ett ansvar, och en roll att spela i denna världen. Det finns bara genom att jag är skapad till människa, en uppgift för mig att gå in i och leva i. Och samtidigt är jag som människa fallen. Jag bär inom mig Adams och Evas fall. Adam och Evas problem är också mitt. Mänskligheten som sådan bär det som Jesus pratade om i förra blogginlägget: Från våra hjärtan utgår något annat än det som Gud tänkt.
Det är också just därför som vi inte bara kan säga: Gör vad du känner för. Eller, bara för att jag vill det så är det rätt. Våra hjärtan är som en trasig kompass. Den visar inte alltid rätt väg. Vi har försökt byta ut centrum. Från Gud som är universums och vårt ursprung och mål, till oss själva.
Vad blir konsekvensen?
Framför allt detta: Jag behöver få hjälp av Herrens Ord och av den Helige Ande att hitta tillbaka till Gud igen. Det är hos universums Skapare och Herre som jag kan se klart. Vad som dock är viktigt att stryka under är detta: Ja, du och jag är syndare, och avbilden i dig och mig är trasig. Men, detta ändrar inte att du har ditt värde hos Gud. Tvärtom: Fadern sätter så stort värde på dig att Han sänder både sin Son och sin Ande för att rädda dig, ge dig sjukdomens botemedel och återskapa dig till att bli det Han skapade dig att vara. Vi behöver alltså alla få komma till Honom som kan rädda oss. Vi kan inte bota oss själva. Men redan i 1 Mos. 3:15 ger Gud dig sitt löfte: Jag ska sända en Frälsare, en som ska hela den skada som skett.
15Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom
i hälen.
Detta är Herrens dom över djävulen, där Herren säger: Evas avkomling, som en dag ska födas, Han ska krossa ormens huvud, alltså göra om intet det som ormen åstadkommit.
Guds Ord hävdar alltså för oss idag: Du är så värdefull att Jesus kom för att krossa ormen och rädda dig. Men det kom med ett pris. Jesus fick själv bära ormens bett. Redan i människans skapelse och fall finns alltså evangeliet inbäddat. Du och jag har ett så stort värde hos Herren att Fadern sänder Jesus, och Jesus själv betalar med sin död för att rädda dig. Så stort värde sätter Jesus, just på dig och mig. Därför är också Guds mål att människor idag ska få se Jesus, lyssna på Hans Ord, få liv genom Honom och bli nya skapelser, helade av Jesus, födda på nytt av Anden och frälsta till ett evigt liv tillsammans med Gud.