I vår kyrka funkar det så här: Alla som är döpta och vill ta emot Jesus är välkomna. Ibland har vi i vår kyrka betonat att vi ska pröva oss så att vi inte dricker en dom över oss. Egentligen handlar detta om att vi som kristna ska vara medvetna om att det är Jesus själv som vi tar emot. Detta är en måltid för lärjungar, ja, men det är också en måltid för syndare som behöver sin frälsare. Som kristna handlar det snarare om att vi kommer till nattvarden just därför att vi behöver en frälsare som kan gripa in och rädda oss. Luther skriver i Lilla Katekesen, att den är rätt beredd som tror orden: ”För er utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse”. Behöver du Guds nåd, och kommer till mässan för att söka Guds nåd i gemenskapen med Jesus Kristus då är du på helt rätt plats och gör det som sakramentet är till för: Att ge Kristus till syndare som behöver Guds nåd.

Själva mottagandet
Prästen bjuder in och vi som församling kommer fram. I vår församling har vi det som brukar kallas ”obrutet duklag”, alltså när du har kommit fram till knäfallet så faller du på knä och tar emot, och när du är färdig så går du tillbaka. I svenska kyrkans liturgi, så är detta en påminnelse om att Jesus bjuder in oss till Honom själv. Vi kan tänka på Jesu ord: ”Kom till mig alla ni som arbetar och är tyngda av bördor” från Matteus 11 eller citatet ur Uppenbarelseboken: ”Saliga de som är bjudna till Lammets bröllop”. Det är en inbjudan från Kristus själv.

Brödet
Brödet tar du emot antingen genom att du sträcker fram handen och tar emot brödet där, eller genom att du öppnar munnen och tar emot brödet direkt i munnen. Det bröd som jag som bett nattvardsbönen över kallas för konsekrerat bröd. Anledningen att vi gör skillnad på brödet vi bett för och brödet vi inte har bett för är att vi säger att brödet vi tar emot faktiskt ger oss Jesus Kristus själv. Brödet är Kristi kropp, men samtidigt fortfarande bröd. Därför händer det också att en del som tar emot brödet säger amen. Det är inte nödvändigt men när någon gör det så handlar det om en att det är en påminnelse för mig att när prästen säger att det är Kristi kropp så håller jag med och säger att jag vill ta emot just Kristus.

Vinet
Vinet kan du ta emot antingen genom att dricka av det, då tar man tag lite i kalken för att styra, eller så doppar du brödet i vinet. Samma sak gäller vinet som brödet. Vinet är vanligt vin, fram tills prästen har bett för det och läst instiftelseorden. Då är det konsekrerat. Det är fortfarande vin, men också bärare av Kristus, så att vi kan erkänna det som ”Kristi blod för dig utgjutet”.

Både brödet och vinet är Kristi kropp och blod. Det är inget mindre vi tar emot. Därför behandlar vi också brödet och vinet med respekt. I vår församling har vi ett litet altarskåp där vi förvarar det bröd som är konsekrerat, för att dela ut vid ett annat tillfälle. Blir det något bröd över så läggs det alltså i altarskåpet. Det är en påminnelse om att Jesus Kristus kommer till oss med sin kropp för att ge oss liv och frälsning. Det är så att säga en liten påminnelse om evangeliet: Gud ger dig sin Son för att du ska leva genom Honom. Vad gäller det vin som konsekrerats så dricker vi antingen upp det under  eller strax efter mässan(helt enkelt eftersom det är därför vi bett för det för att vi ska kunna göra som Jesus säger: ”Drick härav alla”), eller så häller vi ut det i vigd jord, inte som någon magisk rit, utan för att vinet som blivit Kristi blod ska behandlas på ett värdigt sätt.

Korstecken
Korstecken är inte nödvändigt, men det kan fungera som en påminnelse: Det är faktiskt Jesus jag tar emot, och jag vill det. Jag tecknar så att säga Jesu seger på korset över min kropp. Han har dött på korset, inte bara som en sorglig förlust, utan för att frälsa världen, och för att frälsa mig. Det är precis samma sak som orden jag säger som präst vid utdelandet vill förmedla: ”Kristi kropp för dig utgiven” och ”Kristi blod för dig utgjutet”, alltså: Detta har Jesus Kristus gjort för dig. På samma sätt är det när du korstecknar dig: Det är en påminnelse, en bön med din kropp som predikar att ”Kristus har gjort detta för mig, detta vill jag leva av”.

 

Bön
När jag fick lära mig att fira nattvard fick jag ett tips från en präst: Be för dig själv, framme vid nattvardsbordet att Jesus ska verka i dig.  Be också för någon annan som är viktig för dig. Det försöker jag praktisera fortfarande. Jag ber alltså att jag ska få ta emot Jesus Kristus, till min frälsning.Varje gång jag går fram och tar emot Jesus i nattvarden så ber jag också om Guds nåd för mig och ofta också för någon annan som jag tror är viktigt att be för just då. För min del handlar detta om att ”ställa in fokus”. Jag är här för att ta emot Jesus Kristus.

Tillbedjan och lovsång
Ett annat namn på nattvarden är ”Evkaristi”. Det betyder egentligen tacksägelse. Vi säger tack till Jesus Kristus. Därför är också nattvarden det stora tillfället i våra gudstjänster att lovsjunga Jesus Kristus. Jag tycker det är en god påminnelse att vi samlas just för att tacka och lovsjunga Gud, det hjälper oss att hitta fokus i mässan: Vi säger tack till Jesus Kristus som kommer till oss. Vi stämmer in i himlens lovsång, till Lammet som blev slaktat för oss. Vi tar emot och ger Honom vårt tack och vår lovsång.

Sändningen
Varje mässa avslutas med någon form av sändning. Antingen ”bara” med välsignelsen, eller med välsignelsen och någon form av sändningsord. Ett exempel är detta: ”Låt oss så gå i frid – i vår Herres Jesu Kristi namn”. Jesus sänder dig. Du får en kallelse att gå ut, utrustad med Jesus Kristus själv. Fylld av Hans Ande, att göra gott, älska människor och tillbe Gud i din vardag.

Det går att skriva längre och säkert bättre om detta, men det viktiga med nattvardsfirandet är att det handlar om att du och jag när vi firar nattvarden får ta emot Jesus Kristus. Han vill komma till dig, Han vill möta dig och ge dig ny kraft. Detta är vår församling som praktiserar evangeliet. Kom till nattvardsfirandet. Kom och möt Jesus. Kom och ta emot.