Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom ta tunikan också. Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.Lukas 6:27-36
Foto taget av Nina Strehl, från Unsplash.com
Här är ett av de mer kända citaten från Jesus. Det är alltså ett välkänt stycke. Många skulle säkert hålla med. Till och med tycka att det är vackert. Jag tycker också det. Det är vackert, starkt, mäktigt. Jesus ger ett mönster för dem som följer Honom. ”Men till er som lyssnar säger jag”. Det finns en tydlig adressat. Här finns ett mönster att leva för dig och mig som är kristna, Jesu lärjungar.
Jesu poäng här är inte självutplåning. Det är heller inte en uppmaning till misshandlade barn och hustrur att låta män slå dem, eller till rika att utpressa och förnedra små och svaga. Detta är Jesu uppmaning, till dem som lyssnar till Honom att gå in i och leva Hans liv. Det är uppmaningen till dem som hungrar och törstar, dem som längtar efter Guds liv, att leva i det livet. Det är lidandet och fiendskapen och hatet för att vara en som tror på Jesus. Det är att välsigna dem som föraktar och förbannar den som tror, att be för dem som förolämpar dig. Men inte för att bara försöka ta den mer ”moraliskt högtstående” vägen eller för att visa sig vara bättre än dem som förföljer och hatar. Det är istället att ställa sig tillsammans med Jesus Kristus själv. Mitt liv är i Hans kors. I Hans död och uppståndelse för min skull. Vad innebär det? Jo, det innebär, att den som är min fiende för att jag hör ihop med Jesus, det är en människa som står emot Jesus. Den som hatar mig för att jag hör ihop med Jesus, den personens hat riktas egentligen mot Jesus själv. Men det var just till dem Jesus kom.
Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.Johannes 1:9-11
Här finns en beskrivning av vad som skedde när Jesus Kristus själv vandrade in i världen. Men hur reagerar Jesus när Han blir förrådd? Eller hur reagerar Jesus själv när de ropade ”Korsfäst honom”? Eller hur reagerar Jesus när Han hänger på korset? ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör”! Det Jesus beskriver här det är Hans egen väg att frälsa oss. Det är det livet vi kallas in i. När du och jag hånas på grund av Jesus, där kallas vi att ge vidare Jesus själv. Att välsigna den som förbannar, att be för den som förlöjligar eller till och med förföljer oss, att älska fienden, att göra gott mot den som hatar, att inte slå tillbaka. Jesus gör inte avbön på vem Han är. Han förnekar inte det Han kommit för att göra, eller påstår sig vara mindre än vad Han är. Men Han visar sin styrka och sin kraft att frälsa, just genom att förlåta, välsigna och upprätta. Här kallas vi också att göra för andra det som vi skulle vilja att de gjort. Alltså: Om det var du som var Jesu lärjunge och jag hatade dig för det, hur hade jag önskat att du bemött mig? Din förbön och välsignelse för mig, din ovilja att döma eller krossa mig, din Jesuslikhet, det hade varit en påminnelse om Honom du tjänar, för mig. Jesus beskriver det som att alla vi som är Guds barn, ska vara lika vår Himmelske Far.
Jag vill detta. Jag vill vara lik Jesus. Jag kan det inte alltid. Jag misslyckas. Men det ställer faktiskt mig inför följande: Jag har själv varit Jesu fiende. Jag har själv varit en av dem som inte ville tro, som inte ville följa, men Han har visat sin kärlek för mig. Han har gett sin helige Ande, så att Han i mig gett en kärlek till Jesus Kristus och ett liv tillsammans med Gud, Han har själv visat mig att Fadern är barmhärtig. Detta är alltså då också en kallelse till bön, en bön att få komma närmare Guds hjärta och se mer av Guds barmhärtighet, genom mig till andra. Inte för att jag är fullkomlig, men för att Han är det. Det handlar om vad detta kan betyda för någon annan, hur Jesus genom dig och mig kan visa en värld som vänt Honom ryggen, storheten i vad Jesus Kristus själv har gjort. Vid första anblicken kan det verka dumdristigt, eller korkat. Men här visar Gud sin plan. Här visar Jesus hur Hans lärjungar kallas att förvandla en hatande, hotande och förbannande värld, med sitt offer, sin kärlek och sin barmhärtighet. Det gör skillnad.
Så svårt, men samtidigt den enda vägen framåt. När vi följer Jesus kan vi få se våra närmaste bli våra fiender – och sedan bli vunna för Guds rike!
Ja, det är verkligen svårt och viktigt samtidigt.
Amen! Jesaja 43:1-4, ps 27.
Hur stor erfarenhet har kristna i Sverige av förföljelse och av att älska sina fiender?
Det är nog svårt att ge ett generellt svar på det. Jag tror att risken finns för oss att bara gå med strömmen och ”hata våra fiender” eller åtminstone förakta dem… Därför tror jag att det Jesus säger om detta är väldigt centralt. Kallelsen för mig som kristen är en annan, att älska, att be för, att förlåta, att ge. Det är ju så vi själva har blivit behandlade av Jesus.