Förra blogginlägget(här finns det), handlade om att jag är kristen på grund av Jesus Kristus. Det är alltså Han som gör mig till en kristen. En lärjunge. Här kommer då del två.
Jag tänkte att en nyläsning av Johannesevangeliet 3 kanske kan hjälpa oss förstå. Så här kommer några utdrag ur Johannes 3 och några kommentarer.
Ett möte som ändrar allt
”Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.””
Vi börjar med en from persons resa. En farisé som heter Nikodemus. From i egenskap av en som verkligen tog Guds lag på allvar, alltså en farisé. Faktiskt också ”en mäktig man”. Han beskrivs som en av judarnas rådsherrar. Medlem i stora rådet, Sanhedrin.
Nu har han sett något särskilt hos Jesus. Därför kommer han. Han vill komma närmare, undersöka. Här i längtan att söka sig närmre Jesus har den Helige Ande redan börjat jobba med oss. Känner du och jag en längtan efter Jesus?
Här börjar Nikodemus ett möte som inte blev vad han väntat sig.
Jesus trycker på den ömma och avgörande punkten
”Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.””
Tänk om vi var Nikodemus? Kommer till Jesus, vill ge honom erkännande, vill visa att vi räknar med honom och så får vi detta som svar. En fråga att fundera lite på är: var Nikodemus inte framme? Han uttryckte ju att han visste att Jesus kommit från Gud?
Jesu svar visar honom och oss att han inte var framme. Jesus pekar ut att det kristna livet, livet som Jesu lärjunge är något som går djupare än att göra allt rätt. Jesus säger så här i Bergspredikan:
”För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.” Matt. 5:20
För att citera Rico Tice: ”It’s so utterly inadequate”. Vi är inte ens i närheten av det liv som livet med Gud handlar om. Eller, för att ställa det på sin spets: tror du och jag att vi själva kan skapa Guds liv i oss?
Uttrycket född på nytt visar hur det verkligen inte är något vi kan skapa oss. Barnet föder inte sig själv. Andligt sett måste jag också födas på nytt, av Guds Ande. Han kan göra det jag inte kan. Född av vatten och Ande. Därför är också dopet så viktigt, just för att Herren själv handlar i dopet, i vatten och genom sin helige Ande. Det andliga livet är alltså inget vi tar oss eller övar upp som en teknik. Det är en gåva.
Gåva och kallelse
”Nikodemus frågade: ”Hur kan det gå till?” Jesus svarade: ”Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.””
I detta samtalet mellan Jesus och Nikodemus finns det inte bara en gåva, utan också en kallelse. Nikodemus förstår inte hur detta ska gå till. Jesus säger att Israels lärare borde förstå detta. Varför? Jo för att mönstret i Bibeln är solklart. Gud frälser. Han skapar ett folk, räddar dem och ger dem sina löften. Herren frälser sitt folk. Samma sak gäller här. Och Herrens profeter pekade då ut vägen. Vänd om till Herren. Tro på Honom, lita inte på avgudarna som inte kan hjälpa. Nu visar Jesus: Jag har kommit. Likt kopparormen i öknen, så kommer Jesus att frälsa dem som vänder sig till Honom. Han är Sonen som ger sitt liv. Ljuset som kommer in i världen.
Så var står vi då?
Likt Nikodemus så kan vi komma till Jesus och ha helt andra förväntningar än det som vi möter i Jesus Kristus. Där kommer kallelsen in: tro på Jesus. Han är vår räddning, som hänger på korset och bär ormens gift, bär vår förbannelse, bär all synd, bär domen över vår ondska, för att vi ska kunna ta emot liv och frälsning och börja leva i och av Hans nåd.
Har du inte ställt sig under korset så gör det! Där går vi över från döden till livet.
Två profetior – det som Jesus syftade på | In Christ alone
[…] ← ”Allting hos Jesus” […]