Adventstiden är förvisso en fastetid, men som all kristen fasta, så syftar den fram emot evangeliet, den förmedlar det till och med. Andra söndagen i advent är därför en söndag i fastan som pekar ut hoppet för: Jesus kommer till oss med Guds rike, det rike där Guds vilja sker, till skillnad från en fallen värld där mycket som sker direkt strider mot Guds vilja.

Poängen här är inte att förneka det goda som finns i samhället, utan snarare att vända vår blick mot det stora hopp som Gud ger oss när vi möter ondska, djävulskap, sjukdom, lidande, nöd och död i den här världen. Gud upprättar sitt rike, och i det riket, när vi infogas i det så sker under om och om igen: Jesus helar, upprättar, ger nytt liv!

Det sammanfattas väldigt väl i den fantastiska psalmen 423 i den Svenska Psalmboken: ”Kom Jesus, kom Immanuel”.

Ni finner en länk till den här i lite mer ursprunglig tappning.

Enligt min mening något av det vackraste som skrivits!

Det är just detta som är vårt hopp som kristna! ”Kom Jesus, kom Immanuel, ur fångenskapen lös var själ”! Eller: ”Kom nu och gör den fångne fri”!

Jesus är den som bär nyckeln till dödens och livets land! Han är den som har segrat på korset och som ska krossa all ondska.

Jag avslutar med dagens tackbön. Adventstidens tackbön efter Kommunionen sammanfattar detta så här:

Gud vår Fader, vi tackar dig fr din Son Jesus Krisuts som kommer till din församling i nattvardens bröd och vin. Bered väg för ditt rike bland oss och upplys vårt mörker med ljuset av ditt evangelium, så att vi med hjärtat kan hylla honom som vår konung. I Jesu namn. Amen.