Vi har haft en fin jul här hemma! Fina gudstjänster i kyrkan, god gemenskap med släkt och vänner i olika konstellationer, god mat.
Efter några teologiska diskussioner under dagen känner jag att detta med ”Julens budskap” känns ännu viktigare. Om vi stannar upp och funderar på det budskap som både Bibelns budskap och den kristna bekännelsens innehåll har så finns det två sidor:
1. Människans situation utan Gud beskrivs som allvarligt. Både Bibeln och bekännelsen pekar på att en människa utan Gud riskerar att gå evigt förlorad. Människans läge beskrivs såhär inte för att någon rättroende ska kunna se ner på den som inte tror, utan just som en varning. Den Augsburgska bekännelsen beskriver arvssynden som en sjukdom.
Tänk dig att du har en dödlig sjukdom. Läget är verkligen allvarligt. En människa kan inte leka Gud. Vi kan inte klara oss utan honom! Därför beskriver Paulus varje människa utan Gud så här i Ef 2:
Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. (Efesierbrevet 2:1-3 SFB)
Detta är menar den kristna tron, allvaret i människans situation: hon är död genom sin synd, hon står under ondskans inflytande, fast under köttet och av naturen vredens barn. Vi föds in i denna världen med den dödligaste av alla sjukdomar synden själv. Utan tro på Gud, vi litar helt enkelt inte på honom. Djävulens viskning ur 1 Mos. 3 är lika frestande idag: ”Skulle Gud ha sagt?” m a o: ”du vet, du kan inte riktigt lite på honom.” Därför är juldagens alternativa evangelietext så viktig. Gud är den Gud som griper in. För detta är Guds stora svar:
2. Guds Son kommer till oss, föds av en jungfru, avstår från himlens härlighet. ”i ringhet född” och ”på fattigdomens bädd”. Matteus skriver:
Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne. Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel,” det betyder Gud med oss. När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus. (Matteusevangeliet 1:18-25 SFB)
Barnet är Guds stora svar. Han ska heta Jesus, Herren frälser, för det är Han som befriar oss människor från våra synder.
Han är Immanuel, Gud med oss.
Här är alltså Guds stora svar, Guds lösning på syndens problem. Han sänder sin Son till oss!
Hur svarar vi?