I den Helige Ande

”I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:14-15‬ ‭SFB15‬‬

Jesus blev frestad, vann och djävulen fick lämna. När Gud själv vandrar på jorden så praktiserar han det liv vi i tron kallas att leva, i den Helige Ande. Anden leder Honom inte bara ut i öknen utan också in i tjänsten. Jesus återvänder till Galiléen och börjar predika i synagogorna. 

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: ”I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: ”Är det inte Josefs son?” Då sade han till dem: ”Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!” Men han fortsatte: ”Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman.” Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.”

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:16-30‬ ‭SFB15‬‬

Så träder Jesus fram i Nasareth på sabbaten. Jesus har vuxit upp här. Han kommer tillbaka till sitt eget sammanhang, där alla känner till Honom, men känner de Honom egentligen?
Jesus läser ur Jesaja bok, och det handlar om Honom. Detta är både en beskrivning av vad som sker, nämligen att Jesus har smorts med Guds Ande och gått in i sitt uppdrag; men det berättar också varför: Han ska befria de fångna, ge glädjebudet om sin närvaro, hela blinda ögon! Han kommer med Guds rike.
Här finns flera saker att lyfta upp idag: Jesus gör fortfarande samma sak!
Jesus Kristus för idag in dem som omvänder sig och tror i Guds rike, Han ger än idag goda nyheter, frihet, syn och nytt liv.
Detta är också det som den Helige Ande vill ge oss idag. Han vill ge dig Jesus, nåden, friheten och kraften, det nya livet.
Så lyssna på Jesus! Om detta klickar till i ditt hjärta så vänd dig till Jesus! Längtar du efter detta? Kom till Jesus och ta emot från Honom, börja lev med Honom! Kom i bön om att Han ska ge det du inte själv kan ta dig, det som Han predikade då i Nasarets synagoga.
Men det finns en dimension till. Många där avvisar Jesus. De trodde sig veta: sån och sån är Jesus. ”Vi har ju vuxit upp med honom. Vi vet hurdan han är…” och så lät de sig inte befrias av Honom.
Detta kan ta sig olika uttryck idag: dels att flera av oss kanske inte vill lyssna på Jesus, inte ta emot Honom, men också att om du börjar tro på Jesus, och få ett nytt liv i Honom, då finns det nåt i ditt liv som de inte kan förstå.
Jesus vill frälsa, menavbisar vi Honom, då ger Han sig av. Här finns ett stort allvar. Och detta ställer dig och mig idag inför frågan: ”Hur har jag det med Jesus?”
Jag tror att den Helige Ande vill gripa oss och ge nytt liv i Jesus. Sök Honom!

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

I frestelsens kamp

”Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd. « Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka. « Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.« Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov. « När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭4:1-13‬ ‭B2000‬‬

Jesus har precis blivit döpt. Han är på väg att börja sin tjänst. Nu leds Han av Anden som kom ner över Honom vid dopet.

Jesus ställs nu in i en kamp mot djävulen. Satan försöker få Guds Son på fall.

Här får då vi en undervisning i hur vi kan leva nära Jesus när vi hamnar i frestelser.

1. Jesus leds av Anden ut i öknen! Att vara fylld av Anden motsätter inte att vi frestas!

Att Jesus frestas är inte ett uttryck för svag tro, utan för att Satan vill få Honom på fall. Detta står inte i motsats till att vara fylld av den Helige Ande, så att : ”är du fylld av Anden kan du inte bli frestad”. Tvärtom, det är just för att Jesus nu, ledd av Anden, förbereder sig i fasta och bön för sin tjänst, som Satan vill sätta dit Honom.

Är du fylld av Anden? Då är chansen stor att det kommer frestelser att ta genvägar eller fuska lite i det andliga och världsliga livet.

Men den Helige Ande ger kraft att komma igenom.

2. Jesus åstadkommer det vi inte kan – håll dig till Honom!

Det vi inte förmått gör Herren. Adam och Eva luras i 1 Mos 3 att äta av frukten. De lyssnar på orden som Satan viskar i vårt öra. ”Skulle Gud verkligen säga så… Det är inte sant.” Men där de, och alla andra människor fallit där träder Guds Son fram, som människosonen som öppnar vägen för oss. Här finns också nyckeln. När Han genom tron och genom den Helige Ande bor i våra hjärtan, är med oss och skapar nytt liv, då kan vi stå emot Satan, frestelsen och synden. I Jesus öppnas den seger vi inte kunde vinna för oss. Därför behöver vi också i fasta och bön följa Honom ut i öknen(bildligt talat) så att våra tankar, vanor och värderingar, vår tro, lydnad och bekännelse och inte minst vår kärlek kan formas av Honom.

3. Jesus svara frestelserna med Ordet – lev i Ordet!
Jesu svar på frestelserna handlar om olika sätt att undergräva Jesu identitet. Men Han vet vem Han är. Svaren är självklara och kommer från 5 Mosebok. Guds Ord svarar tydligt där Satan försöker undergräva förtroendet för Fadern.

Här är nyckeln för oss att stå emot när, inte om, vi frestas. När jag frestas att tro att Jesus inte är Herre, eller att Gud inte är välvillig och kärleksfull i sitt handlande med mig, då ger Guds Ord dig möjlighet att hålla fast. Låt Ordet få tala, be Anden påminna dig och ge klarhet, så att du, just när du frestas får bäras av Guds tydliga och levande Ord!

Lukas 4 kallar på oss att följa Frälsaren. I Honom vinner vi segern över frestaren. Ingen frestelse eller synd(som ju frestelsen vill leda oss in i) kan övervinna Jesus Kristus. Så rusta dig med Kristus! Iklä dig Honom i fasta och bön om Hans Ande i dig, och i fördjupning i Hans Ord. Du kommer att möta frestelser och du kommer att frestas av dem(det ligger liksom i själva definitionen) men i Jesus Kristus finns kraft och liv som just i den situationen kan få bryta igenom och visa oss Guds kraft och frälsning och livet i Honom!

Ambrosius skriver:

So Jesus, full of the Holy Spirit, is led into the desert for a purpose, in order to challenge the devil. If he had not fought, he would not have conquered him for me.

Exposition of the Gospel of Luke 4:7,14

Jesus, tack att du segrat för mig!

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Nytt år, nya möjligheter?

Nyårslöftenas förlovade tid är här. Alla kanske inte avger löften men många tänker något på hur livet sätt ut och vad som ligger framför med ett nytt år som börjar i natt. Kanske är det en av anledningarna att många köper träningskort eller träningskläder för att använda under några veckor 2017, eller rent av för att få en sundare livsstil. För vissa av oss handlar det kanske om en insikt om hur det står till med hälsan, för andra mer en längtan efter ett annat liv.

Detta blogginlägg handlar dock inte om din fysiska hälsa utan din andliga. Ett nytt år kan verkligen vara en möjlighet. En möjlighet för livet tillsammans med Gud att växa till sig. Kanske kan man förslå några vanor att fundera över?

1. Sök Gud!

Livet med Jesus, och kraften som Han ger är kärnan i en kristen människas liv. Vi går alla igenom perioder när saker drar oss bort från Jesus, från gudstjänsten, från den personliga bönen och att läsa Guds Ord. Men kanske kan ett nyår då vara en möjlighet att tänka: i år får jag en möjlighet att börja om. Nåden gäller mig, Jesus vill vara med mig! Du och jag får möjligheten att förnya vårt liv med Jesus.

Så sök Honom som först har sökt dig! Men hur? Det första tipset är att prioritera din församlings gudstjänster. Bestäm dig för att gå, för att vara med och för att vara det, inte för att sitta av tiden, utan för att när du är där söka Honom som gett sitt liv för dig och ger sin Ande och sitt liv till dig!

Ett annat tips: gå med i en bönegrupp eller hemgrupp eller Bibelstudiegrupp. Att få möjligheten att samtala med andra om tron och att he tillsammans tillhör de riktigt stora sakerna som vi som kristna får ha tillsammans!

Ta tid att be och läsa Bibeln varje dag. Morgon bön och aftonbön kan vara en bra ram att utgå ifrån. För vissa blir det kanske en kort bön på morgonen och en längre bön och Bibelläsning på kvällen. För andra kanske det blir precis tvärt om. Eller någon helt annan modell. Och använd de hjälpmedel som finns! Här kommer några tips: 

  • Följ en bibelläsningsplan. Två exempel: Bibeln idag och Anta utmaningen är två metoder att läsa Guds Ord varje dag. Bibeln idag finns också som app till smartphones.
  • Använd något hjälpmedel för regelbunden bön: en bönbok, en psaltarpsalm ur Gamla testamentet varje dag, eller kanske Tidegärden(som också finns som app).
  • En del församlingar lägger ut predikningar och annan Bibelundervisning på podcast eller liknande. Kanske kan detta vara ett exempel på en möjlighet att lyssna och tänka på bussen eller i bilen eller när du är ute och springer. Våra församlingar i Hyssna och Sätila har en sån podcast.

2. Lev i Guds rike!

Kanske låter detta lite kryptiskt, men det är det egentligen inte. Jesus kallar oss att följa Honom, mitt i vardagen. I relationen med Jesus kallas vi att göra gott där vi är. Du kallas att älska din familj, att göra gott mot dem du möter, att be för dem som finns i din närhet, att älska vår nästa. Guds rike handlar om att leva med Guds Ande där vi är. Kanske kan just jag få ge ett litet helande till den värld jag lever i, ett litet ljus, som fått sitt liv från Jesus själv. Kyrkan kallas av Jesus att vara budbärare om Guds försoning, att klä den som saknar kläder, ge mat åt den som hungrar och hopp åt den hopplöse. Jesus vill göra detta genom dig och mig. 

Du och jag får säga som profeten Samuel. ”Tala Herre, din tjänare hör”. Så kan kyrkan bli salt och ljus i just ditt och mitt sammanhang. Var trogen i det lilla. Att inte tala illa om människor, inte sparka på den som ligger, och framför allt be att den skatt vi har i Jesus ska få välsigna andra. 
År 2017 ligger framför. Det enda jag vet som kristen är att Jesus lovat att vara med och inte överge mig. Han har lovat, och jag tror på Honom. Tillsammans med Jesus finns det hopp för hopplösa situationer, kraft att bryta syndens makt och nåd och förbarmande för den som kämpar. Jesus, låt mig få vandra detta året med dig! 

Publicerat i #AntaUtmaningen | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Herrens släkt och min – Lukas 3

”Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli, son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef, son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggai, son till Mahat, son till Mattatias, son till Shimei, son till Josek, son till Juda, son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Neri, son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David, son till Ishai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Nahshon, son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Shela, son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, son till Metusela, son till Hanok, son till Jared, son till Mahalalel, son till Kenan, son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭3:23-38‬ ‭SFB15‬‬

Jesus börjar alltså nu sin gärning. Och ändå är just den här släkttavlan ett tecken på att Han som döptes av Johannes och som själv ger nytt liv redan har handlat med sin skapelse. 

Jag vill lyfta fram tre perspektiv här:

1. Herren handlar i historien!

Detta är viktigt. Inte minst för att kunna tro och ta till sig just den kristna tron. Gud är inte en obskyr tanke eller en fin idé. Fadern och Sonen och den Helige Ande är historiens Gud som griper in i verkliga människors liv. Detta är Bibelns budskap från början till slut och många av namnen i den släkt som den evige Sonen föds in i är just bevis på detta. Lyfter vi fram några av namnen så har vi Adam, som får löftet om en frälsare; Noa, som blir mottagare av ett förbund; Abraham, trons fader och David, den utvalde kungen vars arvinge skulle vara den evige Kungen.

Alla dessa namn och de andra i listan är ett vittnesbörd om den Gud som griper in.

2. Gud är densamme idag!

Inget har förändrats i hurdan Gud är. Den Gud som hade omsorg om Adam, och gav honom kläder, som hörde Abrahams bön om ett barn och som bevarade David när han förföljdes av kung Saul, Han bryr sig också om dig och mig. Vi lever i den tid där Guds stora löften om frälsning, om Guds rike och om den Helige Andes gåva är för oss! Löftet att höra våra böner har Jesus Kristus gett till oss liksom till dem då!

3. Detta är din och min familj!

Är du en del av Kristi kyrka, då är detta inte bara Jesu familj, utan din och min också! Du är insatt i detta sammanhang. Du hör hemma och är en del av en levande historia!

Detta är viktigt. För vissa som blir kristna så kostar det dem deras familj och deras släkt. Tron kan kosta dig ett världsligt sammanhang, men du får ett nytt. Din släkt är stor och evig. Det finns alltså även för dig som är ensam om tron i din familj ett sammanhang och det är ditt.

Ibland klagas det på att släktregistren står med i Bibeln men de har ett syfte. De är viktiga och ger ett sammanhang.

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Juldagen – en julbön

Förr hade vår kyrka högtidsböner vid särskilda dagar. Idag är en av dem och denna bön är den som gäller för idag:

Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader. Vi tacka och prisa dig att du, oss till frälsning och salighet, har låtit din enfödde Son bliva människa.

Dig, Herre Jesus Kristus, vare evigt lov att de, som var rik, blev fattig för vår skull, på det att vi skulle varda rika. Vi tacka dig att du, som är alla herrars Herre, har blivit vår broder, på det att vi med dig skulle bliva Guds barn.

Låt dig nu också födas i våra hjärtan; och giv oss det rätta barnasinnet. Du återsken av Faderns härlighet, förnya oss efter din heliga bild. Du store fridsfurste, förläna oss din frid, och behåll oss i ditt rike, att vi i din härlighet evigt må prisa och lova dig. Amen

Detta är också min bön den här Juldagen. Att tacka och lova Fadern att Han sänt Jesus Kristus. Att lovsjunga Jesus och be att Han kommer med sin rikedom in i min fattigdom och nöd. Att be om att få bli lik den Herre som fötts in i världen och in i mig och att be om fridsfurstens frid.

Trots att vi denna Jul fått magsjuka så är jag ändå glad och tacksam för Julens stora budskap: Oss är en frälsare född, Jesus, Guds Son!

Publicerat i kristen tro | Etiketter , , | Lämna en kommentar

En kyrklig katastrof

Jag har försökt att följa arbetet med kyrkohandboken. Jag tillhör de präster i Svenska kyrkan som har framför kritik till förslaget. Jag är liksom många av kyrkans kantorer och organister mycket kritisk till förslaget. Även om jag delar och förstår mycket av den kritik som framförts av dessa bröder och systrar så är jag frustrerad över att en del av kritiken inte kommer fram. Detta är inte kritik av musikerna utan av den teologiska debatten kring handboken. Eller egentligen frånvaron av teologisk debatt. Mitt problem med kyrkohandboksförslaget är egentligen i grund och botten teologiskt. Handboksförslaget uttrycker inte god kristen teologi. Förslaget ger inte uttryck för luthersk teologi i någon klassisk förståelse av begreppet. Det ger heller inte uttryck för de liturgiska landvinningar som gjorts genom BEMdokumentet, och är snarare ett steg bort från god ekumenisk teologi, både vad gäller vår relation till de romerska och ortodoxa kyrkorna, men även till andra reformatoriska kyrkor, som exempelvis Church of England. 

En teologisk tondövhet
Hela den diskussion om handbokens så kallade förnyelse har handlat om musikernas kritik och kyrkohandbokens tafflighet på det musikaliska området. Detta är legitim kritik och har skrivits mycket om. Jag tänker inte nämna det här, utan snarare det som oftast inte nämnts. Ibland försvaras förslaget med att ”serie A” i förslaget innehåller istort sett HB 86(alltså nuvarande handbok). Tyvärr måste vi konstatera att det inte är helt sant när det gäller musiken. Men om det inte gäller musiken så gäller det inte heller teologin och de faktiska texterna eller bönerna.

Problem 1
Det första problemet är allmänkyrkligt. Handboksförslaget uttrycker helt enkelt inte katolicitet. Studsar du som läser det ordet till på katolicitet så ska jag förtydliga: poängen är inte att handboken ska låtsas vara romersk-katolsk, utan att den ska vara ”kat-holon” alltså i enlighet med helheten. En handbok med gudstjänstordningar för kyrkans gudstjänster, mässan, dopet, konfirmationen, äktenskapet, begravningen och alla andra gudstjänstsituationerhar till uppgift att uttrycka trons helhet, trons fullhet. Inte så att vid ett dop alla perspektiv som finns i dopet måste finnas med vid varje dopgudstjänst, men så att de största och viktigaste dopmotiven ur Bibeln och kyrkans tradition är normalordningen. Att det bör finnas olika alternativ och att man exempelvis vid dop av barn eller dop av vuxna kan välja olika alternativ är naturligt, men de alternativen måste vara bärare av trons fullhet, trons katolicitet. Om du som präst eller som gudstjänstfirare tror att vi kan fortsätta med ”buissness as usual” med detta förslag så vill jag understryka att det inte är sant. Hurböner formuleras, hur tron uttrycks, hur syndabekännelse uttrycks, hur avlösningen formuleras, hur vi ber nattvardsbönerna, det spelar roll, och är inte bara upp till eget tycke och smak.

Problem 2
Det andra problemet är evangeliskt. Tron har ett faktiskt innehåll.Det uttrycks i Guds Ord, om Fadern som sänder Sonen att dö för världens synder, om att omvändelse och tro är vägen för oss människor, om att Gud ger den Helige Ande och så vidare. I förslaget, med dess uttalade vilja att göra språket mer inklusivt, och att tala på ett annat sätt om Gud, så försvagas bekännelsen till Jesus och trons innehåll. Det blir den faktiska konsekvensen. Jesus är vår frälsare och Herre, Guds Lamm som offrats för världens synder. Gud är Fadern och Sonen och den Helige Ande som drar in oss i sin eviga frälsningsplan. Det handlar inte om en lek med ord, utan om frälsningens verklighet. En kyrka som inte gör sin skatt tydlig och som döljer sin innersta identitet kommer inte att växa och få ett mer levande gudstjänstliv. Tvärt om.En kyrkas gudstjänst liv ska föra oss närmare vår Herre och frälsare inte längre ifrån. Handboksförslagets ovilja att tala om Gud som Fader och Jesus som Herre är därför allvarligt. Att det ingick i direktivet är ingen ursäkt. Det är lika problematisk utifrån vår tro och vår bekännelse i vilket fall.

Problem 3
Vi underskattar gudstjänstens formativa betydelse för församlingens liv om vi tror att vi kan fira gudstjänst hur som hälst och ändå inte förändras av det. Den klassiska högmässan, och de klassiska gudstjänstformerna överlag är tänkta att forma oss till lärjungar. De är tänkta att vara redskap som den Helige Ande kan använda för att forma var och en av oss som lärjungar, men också församlingen som helhet. Våra gudstjänster är hjärtat i vår tro.
Därför behöver vi snarare en medveten teologi om Andens närvaro i gudstjänsten, uttryck i böner och sånger, men också gudstjänstens riktning som helhet, syftet är att forma lärjungar. Syftet är att Guds folk ska mogna och växa i tron, att vi ska bli andligt fullvuxna. Epiklesbönerna(bönerna om att Anden ska komma över brödet och vinet i mässan, över dopvattnet, eller över församlingen) är exempel på detta.

En falsk föresats
Ibland ställer vi upp motsatser som inte stämmer, exempelvis att en klar och genomtänkt teologi per definition skulle vara ofolklig, torr och tråkig. Detta är helt enkelt int esant. Det är inte heller sant att en förenklad teologi ger gudstjänsten djup och formar oss till lärjungar. Detta är inte heller handbokens roll att lösa. Vi behöver en kyrkohandbok som ger redskap att göra lärjungar, inte en handbok där människor inte får hjälp att växa också i trons innehåll.
En Kyrkohandbok, med ordning för mässfirande, dop, konfirmation, vigsel och begravning behöver innehålla en genomarbetat teologi, där Guds Ord och kyrkans tro tydligt kommer fram är livsviktig för vår kyrka. En kyrkohandbok som inte hjälper oss att formas till lärjungaran inte hålla i längden. Jag tror varken på förslaget att göra nuvarande förslag till en plocklåda som kompletterar HB86, eller på att förslaget skulle kunna fungera i praktiken som enda handbok för Svenska kyrkan. Jag tror att om det ska kunna bli en god kyrkohandbok som faktiskt kan fungera lärjungamässigt och som kan vara ett verkligt redskap för den kallelse vi har som kyrka i Sverige idag, så måste hela processen tas om från början.

Publicerat i #Utmaningaridag, Svenska kyrkan, Teologi | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Han som döper i den Helige Ande och eld – Lukas 3

”När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: ”Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje.””‭‭Lukasevangeliet‬ ‭3:21-22‬ ‭SFB15‬‬

Johannes döpte. Kallade till omvändelse. Varför behövde då Jesus döpas? Han är ju den som döper i Helig Ande, som frälser, som räddar andra från synden. Han behövde ju inte själv ta emot omvändelsedopet.

Nej här ser vi istället Messias träda fram. Många döptes av Johannes döparen. Lukas går inte in på så många detaljer kring själva dopet. Istället riktar han vår blick mot Jesus. Där får du och jag se Guds egen Son. Han står och ber och Gud bekänner sig till Honom. Om vi tänker efter så ser vi här hela Treenigheten ”in action”. Sonen har just trätt fram och står mitt ibland dem Han ska frälsa, mitt ibland dem som genom Honom ska döpas i Helig Ande. Då får vi en liten stund se in i den himmelska verkligheten. Förhänget dras undan och vi får se en skymt av Guds majestät. Detta sker när Jesus ber. Anden sänks över Honom. Han som Är Guds Son leds och utrustas med den Helige Ande. Han kommer till Jesus, och i kapitel 4 av Lukas får vi se hur Jesus själv förstår detta: Jesus smörjs av Anden som den som kommer och upprättar Guds heliga regerande i världen. Det får vi återkomma till i en senare blogg.

Samtidigt med Anden får vi höra Faderns röst. ”Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje”. Fadern bekänner sig till Jesus. Honom vi ser döpas i Jordan, det är Guds enfödde Son. Barnet Maria fött är verkligen evig och Guds Son och nu träder Han fram, nu är Han synlig för alla.

Jesus kommer, och du och jag ställs av Lukas inför Honom som inte bara är bärare av den Helige Ande, utan som har kraften att döpa i Anden, hela, upprätta och ge nytt liv! Är du redo för Honom? Har Han fått inta sin plats i ditt liv, är du beredd att lyssna nu när du ser Honom?

Jesus döptes för att rädda dig. Du döptes för att få del av den räddningen. Ta vara på det du fått i ditt dop. Lev i Anden, be till Jesus att Han sänder den Helige Ande till dig, be att du varje dag skulle få leva med den Herre du döpts till.

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Bloggbibelskola Lukas 3 Omvändelse

”I kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes landsfurste i Galileen, hans bror Filippus i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas. Det krokiga ska rätas, ojämna vägar ska jämnas. Och alla människor ska se Guds frälsning. Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: ”Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden.” Folket frågade honom: ”Vad ska vi då göra?” Han svarade dem: ”Den som har två tunikor ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom för att bli döpta, och de frågade honom: ”Mästare, vad ska vi göra?” Han svarade dem: ”Kräv inte mer än vad som är bestämt.” Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad ska vi göra?” Han svarade dem: ”Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!” Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Johannes svarade dem allesammans: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. Han har sin kastskovel i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.” Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem. Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont som han hade gjort. Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse.”Lukasevangeliet 3:1-20 SFB15

I bloggbibelskolan har vi nu kommit fram till Lukas 3:1-20. Detta är steget innan Jesus träder fram och börjar sin offentliga gärning. Det första steget är att Lukas än en gång betonar att detta är en historisk händelse. Lukas räknar upp kejsaren, ståthållaren, olika landsfurstar och överstepräster. Lukas betonar att detta är en historisk händelse, en händelse som faktiskt skett i ett verkligt historiskt sammanhang. Detta ger oss som kristna en ingång till hur vi ska ta detta till oss. Detta är något som verkligen skett, och den inbjudan evangeliet ger, ger den utifrån konkreta och verkliga händelser som Gud gjort genom sin Son Jesus Kristus. Därför är det viktigt att våga se detta inte bara som andliga sanningar som flyter runt i ett vakuum eller allmänna tankar och funderingar om hurdan ”gud” kanske kunde vara. Istället visar sig Gud, genom sin älskade Son, mitt i världen, som kött och blod och både han och vägröjaren kommer fram offentligt och predikar mitt i historien, bland verkliga människor och kallar oss in i Guds rike.

Nu får vi här möta fyra olika personer eller grupper som finns i den här texten. Den första är Johannes döparen själv, den andra de som hör honom, den tredje är Jesus Kristus, som Johannes röjer vägen för, och den fjärde är Herodes.

1. Johannes döparen

Johannes träder fram, inte för att han känner det, utan för att Guds Ord kom till honom i öknen. Lägg märke till att Johannes redan ställt sig till Guds förfogande. Han finns på en mötesplats med Gud, nämligen öknen. Öknen är den plats som Israels folk förs till när de befrias ur slaveriet. De leds av Gud ut i öknen för att Han ska kunna tala till dem, liksom till Moses före dem, då Herren visade sig i den brinnande busken. I öknen får de uppenbarelsen, Herren talar till dem, ger dem buden, ger dem manna att äta, lär dem att lita på sin Gud.

Johannes har redan tagit kallelsen på allvar att bereda vägen för Herren, göra plats för Honom. Han är i öknen och lyssnar till Gud. 

Den första utmaningen idag är: tar du dig tid att stanna upp i ”öknen”. Har du tid och plats, praktiskt och konkret, för bön, för att läsa Guds Ord, för att fyllas av Hans Ande, för att lyssna och ta emot, för att fira Gudstjänst? Har du inte plats för detta i din vardag, så gör plats. 

I Johannes uppfylls nu kallelsen att bereda plats för Herren. Han börjar predika offentligt, och döpa i floden Jordan. När Johannes predikar så varnar han för att leva utan Gud eller mot Guds vilja, och han kallar till omvändelse och dop. En nyckelförklaring att förstå Johannes budskap är: bär frukt. Johannes säger att det inte handlar om att bara ha rätt släktkopplingar, eller att vara Abrahams ättlingar. Bär vi den frukt Gud vill. Detta är en nyttig fråga att ställa sig, och om du och jag ställer den idag, vad får vi då för svar?

Tror vi på Jesus? Lyssnar vi på Honom? Älskar vi som Han först älskat oss? Vänder vi andra kinden till? Använder vi likt den tidens soldater vår makt till att förtrycka? Använder vi våra resurser till Guds goda vilja?

2. Folket

Det prat folk till Johannes. Men Johannes stryker inte direkt medhårs, istället avslöjar han hyckleri och ogudaktighet. Hur reagerar folket? Detta är ett tecken på att de verkligen har blivit dragna dit av Gud själv, nämligen att de ställer frågan: ”Vad ska vi göra?” ungefär som på den första kristna Pingstdagen, när folkmassorna reagerar på apostlarnas predikan. Här finns en parallell, för de vill veta, hur ska vi få frid med Gud. 

En fråga till oss är: hakar vi upp oss på saker. ”Jag vill inte kallas för syndare, det är ju ändå 2016”. Men Guds Ord kallar oss faktiskt till ett omvärderande av våra liv. Om Jesus är Herre och frälsare, då kan inte jag också vara det, och då är denna frågan nödvändig. Så kom till Guds Ord och ställ frågan.

3. Messias

Många trodde att Johannes var Messias, men det är han inte. Istället pekar han fram emot Messias. Jesus Kristus är den som döper i Helig Ande och eld. Han är den som dömer, och frälser. Johannes pekar alltså vidare. Han kan själv bara kalla till dopvattnet och omvändelsen, undret måste göras av Jesus Kristus själv. Jesus behöver få döpa dig i Ande, få frälsa dig genom att ta den eld som skulle drabbat dig. Så titta vart Johannes pekar och gå dit!

Detta är viktigt för oss att se, och att omvärdera våra liv utifrån. Omvändelsen handlar just om detta att vända oss bort från oss själva till den som Herren sänt till oss. Men inte bara det utan att faktiskt våga ta emot det som Han ger oss. Du och jag behöver räddas, att Han tar på sig elden. Du och jag behöver den Helige Ande, att få fyllas av Honom, av Hans kraft, liv och nåd och Hans gåvor.

4. Herodes

Här får vi se den andra sidan. Jesus tas inte emot av alla som lyssnar på Honom, och så var det också med Johannes döparen, och med många som predikat Jesus och omvändelsen till Honom genom tiderna.

Vad händer då när Johannes döparen blir avvisad av Herodes. Johannes avslöjar Herodes synd. Men han ställer inte frågan ”Vad ska jag göra?” utan pratar maktspråk. Johannes sätts i fängelse och så börjar Herodes göra sitt hjärta hårt. 

Den varning dettainnebär är att vi kan stänga våra hjärtan för Jesus, för Guds rike, och för Herrens röst. Stäng inte ditt hjärt, gör inte dig själv hård gentemot Gud och Hans församling, motHans Son och Hans Ande. Lyssna istället, ta emot och låt dig formas, frälsas, förnyas. När Gud talar till dig så är det ju för att Han vill att du ska lyssna och ta emot Hans liv.  
Kallelsen att omvända oss, omvärdera och tro på Jesus är stor. Lyssna in den och se vart Johannes pekar. Jesus är din frälsning.

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

LE – en tanke om kyrkan

Betyder Kyrkans frihet något idag? Kyrkohistoria är egentligen ett rätt så intressant ämne, även om jag kanske inte förstod att uppskattade det fullt ut under tiden som student. Frågan om ”Kyrkans frihet” eller LE ”Libertas Ecclesiae” är dock ett återkommande ämne. Vid mer än ett tillfälle har det funnits intresse för statsmakter att ta kontrollen över Kyrkan, och hennes liv. Ibland klumpigt, eller plumpt, ibland mer smygande och kanske då också mer försåtligt. Ser vi på den svenska kyrkohistorien så har det redan från det att den kristna kyrkan först vann mark hos oss funnits en kamp. Kungar och andra med makt har velat utnyttja det inflytande Kyrkan haft, eller få hennes välsignelse över sina anspråk på makt, och framför allt då kanske kungamakten. Länge hade vi ju kungar krönta med en kyrklig kröning och välsignelse. 

Ett exempel som kan vara intressant att ha med sig är ju Gustav Vasas relation till reformationen. Kungamakten beslagtog ju stora tillgångar som varit gåvor till de lokala församlingarna. Kanske var då inte intresset att befria folket från romersk vidskepelse, utan snarare att finansiera kronan?

Risken är då att kyrkan börjar gå en annans ärenden än Jesu ärenden, eller(vilket egentligen är subtilare) att hon gör något som i och för sig är rätt och bra, men som tar fokus från hennes huvuduppgift, och detta är egentligen lurigare, för något som är gott och bra i sig, men som tar fokus från kyrkans själ, kan vara lika skadligt för Kyrkan så som Kyrka! 

Den frågan jag vill lyfta här är egentligen: vad är det som är Kyrkans själ och hjärta? Vad är det som ska få vara huvudinnehåll i hennes liv? Kyrkan är gemenskapen om kring hennes Frälsare och Herre. Det är alltså livet från Jesus som pulserar genom Kyrkan, hon är det hon får i sin relation till Jesus Kristus. I Markusevangeliet får vi del av följande händelse, som också säger något om vad Kyrkan är:

Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. Folkhopen som satt omkring honom sade: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” Han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: ”Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (Markusevangeliet 3:31-35 SFB)

Kyrkan är alltså i detta stycke Jesu Kristi familj, de som tror på och följer Jesus hamnar alltså i en ny relation till Gud genom Jesus men också i ett nytt förhållande till varandra, en ny gemenskap, en ny familj. Det är en fråga att pröva sig mot, fungerar Kyrkan som det hon ska vara? 

Det andra som är tydligt i detta korta stycket är att lydnaden gentemot Kyrkans Herre, Guds vilja, är central. Lydnaden är kännetecknet. Det för oss in på ett antal teologiska grundfrågor, framför allt hur vi kan avgöra vad som är Guds vilja, men också konsekvenserna. Kunskapen i sig själv är alltså inte nog, att veta vad som är rätt, utan: Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. Det handlar alltså i den bemärkelsen inte om tyckande om andlighet, utan om liv tillsammans med Gud, lydnad, handlande.

Så var står vi då, hur vet vi vad Gud vill? Genom det Han har sagt, alltså genom Hans Ord! Det är Guds tilltal till oss som gör det möjligt för oss att leva i relation med Gud, det gör det möjligt att få reda på vad Gud vill, men också att lyda och följa. Jesus själv säger:

Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” (Markusevangeliet 1:14, 15 SFB)

Några kort exempel ur Guds Ord: omvändelse och tro!

Omvändelse

Vad är omvändelse? Behövs det?

 Evangeliernas och hela Bibelns svar är ett enkelt och tydligt Ja! Ibland upplevs det som mer rungande, som genom Johannes döparen eller på den första pingsten, men det är alltid en kallelse att vända sig från sin synd och istället vända sig till Gud.

 När Jesus träder fram offentligt och börjar predika så är detta också budskapet, nu har Guds rike kommit, Gud upprättar sitt rike genom att Fadern sänder Sonen och att Anden utgjuts, och inträdet i detta rike sker genom omvändelse! Så hur ser det ut för oss idag? Är detta en verklighet för oss idag?

 Detta innebär rent konkret ett regimskifte i en människas liv, från att tro att jag klarar mig utan Herren, till ett liv beroende av Hans nåd. Från ett liv där jag tror mig kunna göra som jag vill till ett liv i lydnad för Jesu Kristi goda vilja. Från ett liv i tron att jag är god i mig själv och inte behöver frälsas till en insikt om vad synd är, och hur den skiljer mig från Gud, och upptäckten att jag behöver Hans frälsning, Hans försonande verk på korset. Ett regimskifte i att Jesus nu är Herre och Frälsare, i att det finns ett före och ett efter. Men i detta ligger också paradigmskiftet att mitt livs mål inte längre är mig själv, utan Jesus Kristus. Paulus skriver:

 Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. (Filipperbrevet 3:7-11 SFB)

 Målet att allt mer lära känna Kristus Jesus, allt mer formas av Honom, det är det pånyttfödda livets mål. 

Tro
 Jesus har alltså gjort något som jag behöver, som varje människa behöver. Han har försonat mig, frälst mig, vunnit frihet att få ett nytt liv i Honom och älska Gud. Att leva i Hans församling som en del av Hans folk. Livet med Jesus är ett liv i tro där Han fått väcka tro i oss, och kalla oss in i Hans rike!

 Jesus kallar dig in i en relation till Honom, i tro, där finns frälsningen! Jesus kallar syndare, människor som behöver frälsning, dem ger Han nytt liv:

Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: ”Varför äter han med publikaner och syndare?” Jesus hörde det och sade till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” (Markusevangeliet 2:13-17 SFB)

 Eller med Guds Ord i Galaterbrevet:

 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? (Galaterbrevet 3:1, 2 SFB)

 Jesus kallar oss in i tro, i tillit, och det budskap vi får är Jesus Kristus som kommer till oss för oss syndares skull. Han kommer för vår frälsning, Han blir korsfäst, dör och uppstår, och detta som Jesus gjort gör hela skillnaden. Det är det Jesus Kristus, Guds Son gjort. Paulus skriver:

 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Romarbrevet 3:21-24 SFB)


Bilden är från sakristian i Hyssna Kyrka. En påminnelse till mig som präst vad det handlar om.

 Vad blir konsekvensen?

 Men, vad har då detta med Kyrkans frihet, Libertas Ecclesiae, att göra? Jo egentligen så här: Jesus Kristus, hela Guds Ords vittnesbörd och också Bibelns samlade erfarenhet pekar fram emot att det är att omvända sig till, böja sig under och i tro ta emot som vi närmar oss Gud. Alla försök att säga till Gud hur Han ska tycka, tänka, bete sig och vad Han ska säga till oss blir per definition motsatser till kristen tro, för det strider mot grundförståelsen av vem Jesus Kristus är och vad Han gjort för oss, och varför Han gjort detta. Med andra ord: är vi syndare i behov av nåd eller är det vi som är härskare och kan säga till Jesus Kristus vad Han har gjort för oss, vad Hans Ord egentligen betyder. 

 Därför är Kyrkan till sin natur något annat än världen runt omkring. Det är just detta som gör det omöjligt att komma till Gud med andra agendor som Han ska genomföra. Herren är helig, och Hans Ord har kraft att skapa liv, Han har besegrat döden, dött och uppstått, Han talar än idag, kallar, söker nya människor, bygger sitt rike, och det riket är ”inte av denna världen”.

 Alltså är det så här: vår trohet och inspiration är Herren. Det är Honom det handlar om, Jesus Kristus. Därför kan jag inte fatta beslut i kyrkan som organisation utifrån politisk färg, särskilda gruppers intressen, eller olika former av samhälls opinion. Socialistisk, kapitalistisk, ekologisk eller feministisk ideologi kan alltså inte få styra hur vi förstår oss själva, för Kyrkan är en egen storhet, som är kallad att ”tillhöra Herren”. Den kristna tron kan ta in perspektiv, men aldrig styras eller dikteras av utomstående sammanhang. Detta handlar inte om att inte kunna vara öppen för nya människor, människors erfarenheter, utan i grunden om en förståelse av Kyrkan som ”Guds grej”, inte vår. Vi finns som Kyrka på grund av Hans initiativ, vi får del i Frälsningen med stort F för att Jesus vunnit den åt oss, vi praktiserar tron, läser Ordet och lever i sakramenten och bönen för att Det är Faderns stora gåva till oss. Den kristna Kyrkans främsta inspiration måste då alltid komma från Herren. 

 När vi gör det, ser världen ur Herrens perspektiv, då kan vi med rätta ge olika rörelser rätt i poänger de har. Vi kan dela kritiken av girighet, av skövling av miljön, av sexualiseringen av samhället och media och mycket annat med olika rörelser. Det är inte vår huvudfråga, men vi ser problemen, nöden och vill vara med och agera, det är naturligt, men då blir detta utifrån ett lärjungaskap, vi vill följa Herren och lyda Honom, vi vill göra Jesu vilja och vara vittnen om frälsningen i Honom, vi vill ge Hans liv och kärlek, Hans nåd, vidare. Vi har evangelium, vi har kallelsen till ett nytt liv som lärjungar, vi har hoppet om domen och den nya skapelsen! Detta är grunden för en kyrka engagerad i samhället. Det är så det ska fungera för Kyrkan, inte tvärt om, så att Kyrkan styrs av andra ideologier, paradigmer eller religioners övertygelser, utan av bekännelsen av Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, som vår och hela världens frälsare och Herre!

Så vad ska vi då göra?

 Den grundläggande frågan är: finns det andra intressen och avsikter än evangeliets som får styra ditt liv som kristen, den församling som du lever i, ditt samfund/din kyrka? Kyrkan är förening med Kristus, och livets som kristen och som församling, som samfund/kyrka är alltså i första hand att låta sig formas av Guds tankar, Guds kärlek, Guds omsorg. Poängen är alltså inte att blunda för nöden i världen, eller ignorera orättfärdighet i samhället, men att i allt låta Kristus vara vår drivkraft, att allt mer formas till likhet med Jesus Kristus. 

 Paulus skriver:

 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. (Romarbrevet 12:1, 2 SFB)

 Jesus kallar dig till sinnets förnyelse, till att praktisera omvändelse och tro, att bekänna Honom, och att Han är Vägen för oss att vandra, att den smala vägen är vägen som leder framåt. Så hur ser det ut för mig? För dig? För oss? För den samlade kristenheten i Sverige? Jesus kallar genom sitt Ord att ta Honom på allvar, låta Honom få vara Herre och Frälsare, låta Honom förnya våra tankar genom sitt Ord! Det handlar om att lära sig vad som är Hans vilja, och då måste vi lyssna till Hans Ord, stanna upp inför det, och framför allt böja oss under det, be det, lyda det, följa det! Med Psaltaren 119s ord:

 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord. 
 Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. 
 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig. 
 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar! 
 Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun. 
 Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter. 
 Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar. 
 Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord. 
 (Psaltaren 119:9-16 SFB)

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , | Lämna en kommentar

Utmaningar: Under främmande flagg

Det är inget nytt att svenska kyrkan är en statskyrka som haft problem med sin nya identitet. Snarare än att bli fri från staten har hon knutits ännu närmare åtminstone vissa av de politiska partierna. I senaste numret av Kyrkans tidning, så kan vi se ett tydligt utslag av detta. Wanja Lundby-Wedin kommenterar omröstningen om vigselkrav på samkönade vigslar på följande sätt:
Det ska mycket till för att vi ska gå emot en enig läronämnd. Det här är ingen fråga vi vill driva igenom i konflikt med kyrkan.
Det här är en spännande kommentar. Den högsta kyrkopolitikern i svenska kyrkan, som Wanja Lundby-Wedin ju faktiskt är. Uttalar sig som att ”vi” inte vill gå emot läronämnden? Vilka är vi? Kanske blir det tydligare i nästa mening. ”Vi” vill inte driva denna frågan i konflikt med kyrkan. Var hon inte kyrkans högsta politisk representant. Men hon identifierar sig inte i första hand med kyrkan som hon representerar, utan med partiet som hon representerar. Detta handlar inte bara om att jag tror att hon stöder ett beslut som är felaktigt i sak. Svenska kyrkan har inte mandat att förändra äktenskapet som Kristus gett Kyrkan. Men det finns något i hela resonemanget här som skaver. Hon hävdar alltså att det är det som hennes partigrupp säger som är det som hon driver. Frågan är alltså inte: Vad säger Bibeln, som vi bekänner som Guds Ord, eller vad säger Jesus, utan snarar vad partiet påstår och vill driva. Lite senare svarar hon så här på KTs fråga om att respektera beslutet som togs i frågan:

Jag förstår att man inte kan ändra sig under en och samma mandatperiod, men vi måste inse att nya människor med andra åsikter röstas in i kyrkomötet. Självklart förändras åsikterna. Kyrkan är ju en del av det omgivande samhället och kan inte stå kvar i åsikter som inte hänger med samhällsutvecklingen.
Båda citaten är från 25 november 2016  15:06 på Kyrkans tidnings hemsida. Det här ger en ”hermeneutisk nyckel” till att förstå socialdemokraternas handlande i kyrkomötet och kanske även deras bredare engagemang i svenska kyrkan i stort. Detta är symptomatiskt för de politiska partiernas intresse i kyrkan över lag. Det handlar alltså inte om att förstå kyrkan i sig själv och hennes roll i samhället idag. Den frågan kan och behöver vi tala om. Här handlar det istället om hur kyrkan blir ett redskap för att genomföra samhällsförändringar. Samhället har förändrats. Nu är det dags för att ”get with the program”. Men sa inte Jesus något annat om kyrkan? Något om vad hennes uppgift i världen var?

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. Matt 5:13-16

Jesus verkar inte alls tänka på det sätt som Wanja Lundby-Wedin formulerar. Vad är Jesu poäng? Snarare handlar det ju om att hålla fram det ljus vi har fått, så att det inte blir undanskymt. Det handlar inte om självrättfärdighet, utan om att faktiskt. Det som är så häftigt med Jesu ord är ju att Hans fokus ligger på vad vi har att ge. Ljuset, saltet, evangeliet, frälsningen, nytt liv tillsammans med Gud, den Helige Andes gåva, ny kraft, hopp inför evigheten på grund av vad Jesus gjort. Listan kan göras lång. Att anpassa sig ingår inte i den listan. Läser vi både det som kommer före och det som kommer efter så handlar det om ett liv där vi formas till att likna Jesus. Vi kommer fattiga i anden, men med en längtan att Gud ska ge sitt liv. Lärjungen kallas att vara barmhärtig. Poängen är aldrig att trycka till andra människor, utan att ge den barmhärtighet Gud gett oss vidare. Eller saliga de ödmjuka, de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de som till och med förföljs för rättfärdighetens skull. Det som kommer från Gud, Hans rättfärdighet, det är så viktigt att vi till och med kan bli förföljda för det och det är ändå en källa till glädje. Efter de ord jag citerat ovan talar Jesus Kristus om hur inget ur Guds Ord ska förgås. Inte minsta prick i lagen.
Varför skriver jag om Bergspredikan? Jo, för att Jesus tar ut en annan riktning. Vi ska fundera på samhällstrender, vi ska sträva efter att möta nöden med Guds barmhärtighet, den som har mött oss i Jesus Kristus, men det vi har att ge, det är det som Gud själv ger oss genom sitt Ord. Framför allt sin egen Son. Det här är viktigt för vår identitet som kristna.

Vad vill de kyrkopolitiker egentligen med svenska kyrkan? Att följa sin partibok, att följa sin partipiska, det hjälper inte kyrkan framåt. Mitt problem är inte att människor sitter i kyrkomötet, och dessutom är medlemmar i politiska partier, mitt problem är att de sitter som representanter för sekulära partier. Att de fattar beslut om vad svenska kyrkan, som kristen kyrka, ska tro, lära och bekänna utifrån vad som står i deras uttalat sekulära partiprogram. Problemet är alltså inte med personer. Problemet är prinicpiellt. Vi kan inte tjäna två Herrar. Tvärtom måste Kyrkan, utan partierna och utan statens inblandning få hitta sin egen kallelse och röst i dagens samhälle.

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , | Lämna en kommentar