Utmaningar: Under främmande flagg

Det är inget nytt att svenska kyrkan är en statskyrka som haft problem med sin nya identitet. Snarare än att bli fri från staten har hon knutits ännu närmare åtminstone vissa av de politiska partierna. I senaste numret av Kyrkans tidning, så kan vi se ett tydligt utslag av detta. Wanja Lundby-Wedin kommenterar omröstningen om vigselkrav på samkönade vigslar på följande sätt:
Det ska mycket till för att vi ska gå emot en enig läronämnd. Det här är ingen fråga vi vill driva igenom i konflikt med kyrkan.
Det här är en spännande kommentar. Den högsta kyrkopolitikern i svenska kyrkan, som Wanja Lundby-Wedin ju faktiskt är. Uttalar sig som att ”vi” inte vill gå emot läronämnden? Vilka är vi? Kanske blir det tydligare i nästa mening. ”Vi” vill inte driva denna frågan i konflikt med kyrkan. Var hon inte kyrkans högsta politisk representant. Men hon identifierar sig inte i första hand med kyrkan som hon representerar, utan med partiet som hon representerar. Detta handlar inte bara om att jag tror att hon stöder ett beslut som är felaktigt i sak. Svenska kyrkan har inte mandat att förändra äktenskapet som Kristus gett Kyrkan. Men det finns något i hela resonemanget här som skaver. Hon hävdar alltså att det är det som hennes partigrupp säger som är det som hon driver. Frågan är alltså inte: Vad säger Bibeln, som vi bekänner som Guds Ord, eller vad säger Jesus, utan snarar vad partiet påstår och vill driva. Lite senare svarar hon så här på KTs fråga om att respektera beslutet som togs i frågan:

Jag förstår att man inte kan ändra sig under en och samma mandatperiod, men vi måste inse att nya människor med andra åsikter röstas in i kyrkomötet. Självklart förändras åsikterna. Kyrkan är ju en del av det omgivande samhället och kan inte stå kvar i åsikter som inte hänger med samhällsutvecklingen.
Båda citaten är från 25 november 2016  15:06 på Kyrkans tidnings hemsida. Det här ger en ”hermeneutisk nyckel” till att förstå socialdemokraternas handlande i kyrkomötet och kanske även deras bredare engagemang i svenska kyrkan i stort. Detta är symptomatiskt för de politiska partiernas intresse i kyrkan över lag. Det handlar alltså inte om att förstå kyrkan i sig själv och hennes roll i samhället idag. Den frågan kan och behöver vi tala om. Här handlar det istället om hur kyrkan blir ett redskap för att genomföra samhällsförändringar. Samhället har förändrats. Nu är det dags för att ”get with the program”. Men sa inte Jesus något annat om kyrkan? Något om vad hennes uppgift i världen var?

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. Matt 5:13-16

Jesus verkar inte alls tänka på det sätt som Wanja Lundby-Wedin formulerar. Vad är Jesu poäng? Snarare handlar det ju om att hålla fram det ljus vi har fått, så att det inte blir undanskymt. Det handlar inte om självrättfärdighet, utan om att faktiskt. Det som är så häftigt med Jesu ord är ju att Hans fokus ligger på vad vi har att ge. Ljuset, saltet, evangeliet, frälsningen, nytt liv tillsammans med Gud, den Helige Andes gåva, ny kraft, hopp inför evigheten på grund av vad Jesus gjort. Listan kan göras lång. Att anpassa sig ingår inte i den listan. Läser vi både det som kommer före och det som kommer efter så handlar det om ett liv där vi formas till att likna Jesus. Vi kommer fattiga i anden, men med en längtan att Gud ska ge sitt liv. Lärjungen kallas att vara barmhärtig. Poängen är aldrig att trycka till andra människor, utan att ge den barmhärtighet Gud gett oss vidare. Eller saliga de ödmjuka, de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de som till och med förföljs för rättfärdighetens skull. Det som kommer från Gud, Hans rättfärdighet, det är så viktigt att vi till och med kan bli förföljda för det och det är ändå en källa till glädje. Efter de ord jag citerat ovan talar Jesus Kristus om hur inget ur Guds Ord ska förgås. Inte minsta prick i lagen.
Varför skriver jag om Bergspredikan? Jo, för att Jesus tar ut en annan riktning. Vi ska fundera på samhällstrender, vi ska sträva efter att möta nöden med Guds barmhärtighet, den som har mött oss i Jesus Kristus, men det vi har att ge, det är det som Gud själv ger oss genom sitt Ord. Framför allt sin egen Son. Det här är viktigt för vår identitet som kristna.

Vad vill de kyrkopolitiker egentligen med svenska kyrkan? Att följa sin partibok, att följa sin partipiska, det hjälper inte kyrkan framåt. Mitt problem är inte att människor sitter i kyrkomötet, och dessutom är medlemmar i politiska partier, mitt problem är att de sitter som representanter för sekulära partier. Att de fattar beslut om vad svenska kyrkan, som kristen kyrka, ska tro, lära och bekänna utifrån vad som står i deras uttalat sekulära partiprogram. Problemet är alltså inte med personer. Problemet är prinicpiellt. Vi kan inte tjäna två Herrar. Tvärtom måste Kyrkan, utan partierna och utan statens inblandning få hitta sin egen kallelse och röst i dagens samhälle.

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , | Lämna en kommentar

Bloggbibelskola: Jesus, tolv år i templet

”Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: ”Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig.” Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?” Men de förstod inte vad det var han sade till dem. Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭2:41-52‬ ‭SFB15‬‬

Bibeln är, förutom de stycken som handlar om julens budskap ”Gud född som människa, egentligen rätt så tyst om Jesu uppväxt. Vi kan göra en del intressanta upptäkter när vi läser detta. Jesus följde med på familjens resa till Jerusalem.
Så varför är detta med? Vad får vi lära oss om Hesus här?
För det första är Hans relation till Fadern självklar. ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?” För Jesus är relationen till Fadern självklar. Detta är viktigt ur perspektivet att Jesu identitet som Guds Son inte är något som Han kommer på som vuxen eller när Han träder fram och offentligt börjar predika. Tvärt om. Jesus är den evige Gudens Son. Relationen till Josef som styvfar har inte tagit bort Hans relation med Fadern.
Jag önskar att vi på motsvarande sätt kunde låta oss inspireras av Jesus: Han tog redan från sin barndom tron på allvar, bekände sig till sin Far och tog tid med Honom.
Vi som är föräldrar: låt oss ta tiden med barnen, att be läsa Bibeln och leva med i församlingens liv. Låt oss inte heller underkänna barnen i deras tro på Jesus.
Sedan tänker jag att det är inspirerande att se hur Jesus samtalar och ställer frågor, tar tid i templet och är i templet med sin Far. Jag vill själv allt mer söka dig Gud. I Ordet, i nattvarden, i bönen, i livet och de människor jag möter.

Jesus, hjälp mig att leva mitt liv så, så att jag kan likna dig.

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Bloggbibelskola: Jesus som barn Lukas 2

”När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv. När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor. I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, för mina ögon har sett din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel.” Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras.” Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.”

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭2:21-40‬ ‭SFB15‬‬

Namnet Jesus, namnet som vittnar om Jesu uppgift som Gud med oss här på jorden.
Jesus är Guds frälsning. Här kommer Han till oss. Vi får i inledningen en påminnelse från Guds Ord. Jesus blev omskuren. Här finns faktiskt en viktig del i livet som Jesu lärjunge. Även Jesu mor Maria, och Josef följer Bibelns bud. Jesus blir omskuren och en del av förbundet som Van själv ingått med sitt folk, men nu som människa. Jesus är i den bemärkelsen inget undantag. Tvärtom, Han lever sitt liv i enlighet med lagen, med uppenbarelsen.
Här är inte heller vi några undantag. Vi kallas in i det nya förbundet av Jesus, att leva enligt vad Gud har uppenbarat för oss genom sin Son. Relationen med Honom är ett liv, det är hela tiden. Hur kan vi följa Jesus idag, hur kan vi leva av Guds Ord?

Jesus framburen i templet
Jesus har blivit omskuren och fått namnet Jesus. Sedan får vi följa med när Jesus bärs fram i templet. Josef och Maria bär fram Jesus inför Herren, återigen enligt Guds Ord. De tar buden på allvar. Jesus bärs på det sättet fram inför Herren, sin himmelske Fader.
När detta sker så känns Han igen. Två fromma gamla människor känner igen Jesus Kristus.


Glädjen i att finna Jesus
Det som sker är att Anden leder den gamle mannen Simeon till Jesus. ”Ledd av Anden” är också oerhört viktigt för oss. Har du svårt att se Jesus? Har du svårt att följa Jesus? Simeon lär oss här en hemlighet: det är Anden som behöver få leda oss. Leda oss närmare Jesus, leda oss in i glädjen och lovsången, leda oss in i friden med Gud själv genom Jesus. Simeons lovsång handlar om att Jesus ger frid med Gud. Genom Jesus kan Symeon dö i frid. Herren har uppfyllt sitt löfte och Han har sett uppfyllelsen. Lovsången handlar också om att det Jesus gjort är universellt. Jesus är ljuset också för hedningarna. Alltså kan även jag finna Simeons glädje när Anden får leda mig till Jesus.

Också Hanna lovsjunger. Men hon vittnar också. Hon hade funnit Israels tröst, och delar med sig till alla som längtar efter Jerusalems frälsning. Hon höll det inte för sig själv. Hon var en riktig bönekvinna som kände igen Gud, Guds Son, när Han kom till templet. Hon såg vad Herren gjorde och vittnade om det! Här är hon ett stort föredöme. Låt dig inspireras. Dela med dig till andra. Bli mer som Hanna: Detta har Herren gjort, detta har jag sett! 

Skiljelinjen

I Jesus uppenbaras också en skiljelinje. Här är frälsningen från Herren, Jerusalems frälsning, ljuset för hednafolken. Simeons ord är skarpa:

”Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras.”

Det är inte självklart hur människor reagerar i mötet med Jesus Kristus. Jesus kommer för att frälsa, men för endel blir Han till fall. Han väcker motstånd. Fariséerna och de skriftlärda är några exempel. Så var är du?

Även Maria ställs inför detta, Jesu egen mor. Våra hjärtan avslöjas. Tänker du attdu kan klara dig utan Jesus? I så fall understryks här att du behöver Jesus. Han kommer för att frälsa både judar och hedningar, för att vi behöver frälsas. Här kommer Anden in igen: låt Guds Ande få visa dig Jesus, visa vad Han gjort och det nya liv som finns i Honom. Jesus har fötts för att rädda dig, mig och alla som i tro tar emot Honom.

Frågor att fundera på:

Hur kan du bjuda in Anden att leda dig? Att låta Honom visa dig Jesus?

Hur kan vi följa och leva av Guds Ord idag?

Hur kan vi inspireras av Simeon och Hannas exempel?

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Utmaning: Så mycket större! Fångad av Guds vision

Det mesta jag skriver om ligger mig varmt om hjärtat, men detta känner jag personligen är oerhört viktigt. Även om det är ett långt inlägg så läs. Som sagt jag tror det är viktigt. Jag blev personligen väldigt utmanad av en podcast från Always forward, ett församlingsplanteringsinitiativ i Anglican Church of North America. De har en väldigt spännande podcast om att nå Nordamerika med evangeliet, genom att plantera nya församlingar. Visionen är att plantera ”Gospelcentred, sacramental, missional Churches”. En fin vision, och ett fint fokus. När de började sin podcast så handlade första avsnittet om en vision av Kyrkan. Vad är Kyrkan? Kan Kyrkan se ut hur som helat, vad handlar Kyrkan om?  Ville Jesus verkligen ha Kyrkan? Deras svar var ett entydigt JA! Jesus vill Kyrkan, vill att Kyrkan ska leva, för hon är en del av budskapet. Ni kan lyssna på podden här: avsnitt ett.


Poängen är alltså att de planterar Kyrkor över hela Nordamerika, fr a USA, med fokus på att dela evangeliet, vara sakramentala och vara missionerande.

Här finns något som svensk kristenhet saknar

I podden samtalar de om relationen mellan vad kyrkan är och hennes uppgift. Men det härliga är tron på att Gud vill nya församlingar, Gud vill att Kyrkan ska växa och vi behöver vara gripna av samma nöd: att människor ska få upptäcka Jesus, bli räddade av Honom och komma in i gemenskapen. För detta behövs en förnyelse av synen på församlingslivet. Församlingens liv är inget statiskt som ska upprätthållas utan hon är mottagare av Guds omsorg och kärlek i världen. Nu börjar vi närma oss tankarna om vad kyrkan är. Hennes tillvaro är dubbelt. Först i förhållande till Herren, exempelvis i Ef 5, där hon är bruden och Kristus är brudgummen, alltså: Kyrkan är det hon är i förhållande till Gud. Vi är oändligt älskade av Gud, har funnit barmhärtighet och försoning i Jesus, och har fått del av Guds liv genom den Helige Ande som bor i oss. Han har gjort oss till ett tempel åt Gud i denna världen. Det är den ena sidan. Den andra sidan är i relation till världen runtomkring kyrkan. Hennes kallelse, vår kallelse, är inte att dra oss undan från världen, utan att bära med oss Guds liv in i denna världen. Det är här beskrivningen av deras församlingsplanteringsvision kommer in. Att bygga evangeliska/evangeliecentrerade, sakramentala och missionerande församlingar.

De hade en beskrivning av sitt liv som kristen kyrka, där jag tycker de träffar mitt i prick i en Biblisk vision av vad Kyrkans liv ska se ut som i världen. Kyrkans liv sammanfattas av dem som en flod med tre strömmar: den evangeliska, den karismatiska och den sakramentala.

Jag tänker för min del att detta är en god väg in i att förstå hur Bibeln beskriver Kyrkans liv och hur vi är kallade att leva som kristen församling.

Den evangeliska delen handlar om att fullt ut förkunna vad Jesus har gjort och livet i gemenskapen med Honom. Han gör allting nytt, och når vi predikar Jesus Kristus och vad Han gjort för oss då föds tron, då föds det andliga livet i människors hjärtan. Det är också betoningen av makten i Guds Ord! Han är verksam när vi läser, lyssnar utlägger och ger vidare Herrens Ord.

Den karismatiska delen handlar om det vi får i den Helige Ande. Ny kraft, frimodighet, nytt liv, fysiska och själsliga helanden, Andens ledning i förbön och drömmar. Det är undervisningen om att Fadern ger sin Ande också idag, att Han utrustar sin Kyrka med sin Andes nådegåvor, och att det betyder att våra församlingar idag får söka kraften och gåvorna från Kyrkans Herre. Det är lovsång, bön i Anden och kreativ glädje.

Den sakramentala delen är rikedomen av en sakramental kyrka. Det handlar om att vi som kristna tror att Gud håller de löften Han knutit till sina sakrament. Att Gud enligt sitt löfte handlar i dopet, i nattvarden, men också i att vi praktiserar tron, i bönerna i liturgin/gudstjänsten, i de ämbeten och kallelser som Herren fortfarande använder. Det är Gud som håller löftet att förlåta synder som svar på bön, att Gud vill hela och upprätta människor, att Kyrkans gamla bekännelse och uråldriga ordningar fortfarande fungerar och ger liv.

En stor vision?

Ja, det är en stor vision. Men det bygger på att vi har en stor Gud. Det är stort att Fadern sänt sin Son, det är enormt att Jesus Kristus dött och uppstått för att frälsa oss från våra synder, till evigt liv, det är stort att Jesus sänder Anden till oss. Det är stort att Gud håller vad Han lovat när vi gör det Han sagt till oss att göra. Tänk efter: målet är stort. Människors frälsning. Det som utmanar mig är, kan jag ana något litet av vad Herren vill göra i världen idag? I människors liv? Och Han vill göra det genom dig och mig, genom sin församling. Tänk storheten i att vi får bli utrustade med och av den Helige Ande! Tänk att Han vill rusta oss, mitt i alla svagheter och brister att göra Kristi verk i världen, förkunna frid och frihet, frälsning och nytt liv, be om Guds helande och ge nytt hopp! Gör vi det? Om inte är det dags att söka Jesus och trons liv pånytt!

Vad behövs hos oss?

Var är vi idag? Egentligen tror jag en av de viktigaste frågorna här är denna: ”Vill vi stå till Herrens förfogande i detta?”. I oss själva är det omöjligt, men inte tillsammans med Jesus Kristus! Det kan vara obekvämt, det kan föra mig ut i nya miljöer där jag egentligen inte är van att vara, men med Jesus, min frälsare är ingenting omöjligt. 

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lukas 2 och Gud som blev människa

”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet. I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.” När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ”Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭2:1-20‬ ‭SFB15‬‬

Fundera lite på detta: Gud Son, den evige Guden som alltid funnits, blir kött och blod, blir människa. Själva saken i sig är hissnande. Han skapade världen och blir sedan själv en del av sin skapelse. Gud Sonen avstår från härligheten hos Gud Fadern, och blir en av oss.
Nu finns det några saker att lägga märke till:
Det är historiskt. Inkarnationen(att Gud blir människa) berättas inte som en saga eller en legend, utan som ett historiskt faktum. Det skedde under kejsar Augustus regering av romarriket och under Quirinius styre i provinsen Syrien. Det är inte sättningen för en saga utan för en historisk händelse.
Det sker på en konkret plats. De begav sig till Betlehem. Davids stad. Så Davids utlovade arvinge och den kung som ska regera i evighet, föds i Betlehem.
Det är ett tyfligt syfte, nämligen världens frälsning. Det är en frälsare som fötts. Därav änglarna som visar sig för herdarna. Tecknet herdarna får är barnet lindat som ligger i krubban.
Det är till sist för dig. Herdarna får budskapet ”för er”. Det är för vår skull. Maria är åter en förenbild här. Hon tar det till sitt hjärta. Tänker, funderar, ber. Hon låter det inte bara vara. Gör som hon. Ta detta med Jesu födelse till ditt hjärta.
Några funderingar:
Lukas är nogran med historiska och geografiska beskrivningar. Varför tror du att de är viktiga?

Herdarna blir rädda, men sedan glada och de gör det som änglarna säger. Hur kan vi söka upp Jesus, som de gjorde?
Maria tar allt till sitt hjärta. Hur kan vi göra som hon så att Jesus verkligen får komma till oss, till dig och mig?

Publicerat i #Lukas | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lukas 1 – lovsångsskola del 2

”För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” Då sade de till henne: ”Det finns ingen i din släkt som har det namnet.” De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. Han bad då om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla blev förundrade. Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom. Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk! Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss. Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, den ed han gav vår fader Abraham: att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar. Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭1:57-80‬ ‭SFB15‬‬

Elisabet och Sakarias får nu uppleva uppfyllelsen av löftet från Gud genom ängeln Gabriel.

Elisabet föder en son och han får nu det namn som ängeln sa i templet. Elisabet säger att pojken ska heta det och Sakarias bekräftar det.

Lovsångens natur!

Nu har Sakarias varit stum i ca nio månader, och när han återfår talförmågan så är det Guds ingripande som han vill berätta om. Även detta säger något om lovsångens natur. Han talar och prisar Gud. Han återfår sin förmåga att tala och då är det lovsång till Gud som ligger på hans hjärta. ”Vad hjärtat är fullt av talar munnen”. En ungdomsledare i vårt KU som tonåring sa en gång till mig att en ungdomsgrupp som inte är intresserad av att lovsjunga Gud eller inte är angelägen att söka Gud i bön är något allvarligt. Detta är alltså själ och hjärta i den kristna tron: vi lovsjunger Honom, Jesus Kristus, som frälst oss och gjort oss fria! Egentligen ligger det också i lovsångens natur att den väcks av Guds Ande. När den Helige Ande får gripa oss, då fylls vi av glädje, tacksamhet, frimodighet och vill ära Jesus som gripit in i våra liv!

Lovsången och profetian

Sakarias uppfylls av Anden och lovsjunger. Men sången är också profetisk. Den pekar fram mot det som ska ske: Gud ska genom Jesus frälsa sitt folk. Frälsningens horn i Davids hus, det är Jesus Kristus. Han befriar, helar och upprättar Guds rike.


Sakarias profeterar också om sitt lilla barn. Johannes ska gå före och bana väg för Jesus Kristus. Han förkunnar alltså nu, vad Gud själv visat för honom i mötet i templet, när Gabriel kom till honom.

Hjärta och profetia idag!

Detta gäller också oss idag. När du och jag lovsjunger Gud, då är det detta att ha blivit gripen av glädjen över Jesus, hjärtan som fått smaka Guds Ande och genom Honom blivit brinnande. Tänk nu: detta sker varje gång vi tackar, ärar och lovsjunger Jesus Kristus, Fadern som sänt Honom, Anden som Han sänder till oss idag! I lovsång och tillbedjan, i tacksamhet och i våra gudstjänsters fokus på att möta Herren, där får du och jag möjligheten att fyllas av Guds Ande, fyllas av Jesusglädjen, rustas att bära frälsningen och glädjen ut i världen!


Men profetian är också viktig. I lovsången till Jesus Kristus förebådar vi den värld som ska komma när Hesus skapar allting nytt. Vi får genom den Helige Ande en liten inblick i den värld utan slut som en dag ska komma. Där kan du och jag få rätt perspektiv på livet här och nu, på hur omistlig Jesus är, hur centralt det Han gjort verkligen är, hur det ändrar allt. Jag tror vi ska våga be att Gud ger oss en profetisk blick för våra liv, våra församlingar, våra kyrkor och samfund, vår värld, just i tillbedjan av Honom. Där kan vi se viktigt och oviktig, riktningen in i framtiden och vikten att gå tillsammans med Jesus Kristus. Så vill vi lyssna?

Tankar att fundera kring?

Hur kan vi dela bönesvar med varandra så att Gud bli ärad?

Har du upplevt att saker får andra perspektiv när du sett Jesus tydligare?

Har du fått vara med om verkliga profetiska bilder eller tilltal? Hur har de i så fall stärkt din tro?

Hur kan våra församlingar och särskilt gudstjänsten och bönesamlingarna få vara fokuserad på att lovsjunga och tillbe Herren?

Publicerat i #Lukas, Bibeln | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Lukas 1 – lovsångsskola del 1

”Då sade Maria: ”Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare, för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom. Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt. Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder.” Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

”‭‭Lukasevangeliet‬ ‭1:46-56‬ ‭SFB15‬‬

Marias respons på mötet med Elsabet är att lovsjunga Gud. Hon har fått höra att Herren har mött Elisabet och uppfyllt sitt löfte. Hon får lägga Elisabets erfarenhet till sin egen. Så vad lär vi oss om lovsång utifrån Marias lovsång här?


Vår respons!
Lovsången är vår respons som människor på Herrens ingripande. Detta går också rakt igenom hennes lovsång. Herren är den Gud som griper in. Att hon ska prisas salig, skattas lycklig, är just utifrån detta: Gud griper in, konkret i hennes liv och för hela denna världen.

Lovsångens fokus!
Gud och Hans handlande, Hans karaktär och Hans makt, Hans barmhärtighet och nåd. Det är där fokus för lovsången ligger!
Detta är en av anledningarna att samlas till Gudstjänst, att tillsammans med Guds församling ära Gud för vem Han är och vad Han gjort och också idag gör!

Genomsyrad av GT!
Maria har byggt sin tro på Gud på stabil grund. Jag tror att hon verkligen känner det hon lovsjunger Gud för. Men hon låter både sin tro och sin lovsång inspireras, av Guds Ord, av GTs olika lovsånger. Jämför till exempel med 1 Samuelsboken 2 där Hanna lovsjunger Gud för att Han griper in, svarar på bön och ger henne pojken Samuel. Jag menar inte att vi alltid måste lovsjunga Gud med ordagranna citat från GT eller NT. Snarare är jag ute efter att vi ska märka: Guds Ord blir inspiration för hennes lovsång! Hon ser och känner igen Herrens handlande. Hon ser samma saker som GT vittnat om i sitt och Elisabets liv.

Frågor att fundera på:
När inspireras du att lovsjunga Gud?
Hur gör du? Hur kan vi som kristna bli mer som Maria i detta att lovsjunga och tillbe Gud. Utmaningen är ju ofta störst att lovsjunga Gud när jag inte känner för det.
Hur kan vi låta varandras vittnesbörd inspirera oss till lovsång och leda oss till att tillbe Jesus?
Vad kan hindra dig och mig från att lovsjunga Gud?

Publicerat i #Lukas, Lovsång | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Utmaningar – samhället utan tro

Alla utmaningar är inte så dramatiska som den om att offra till kejsaren eller inte som jag nämnde i förra bloggen på detta temat. Tanken på ett förändrat samhälle är inte de stora rubrikernas utmaning, men det är en stor och, menar jag, väldigt allvarlig utmaning. Vad är då det förändrade samhället som jag syftar på?

Kyrkan mitt i byn

Under 1900taoet skedde flera stora samhällsförändringar där kyrkan helt enkelt inte lyckades svara i tid. Detta gällde Svenska kyrkan, men också frikyrkorna. Vilka var förändringarna?

Urbaniseringen var en sådan. Befolkningsutvecklingen på 1900talet var i stor utsträckning en rörelse in till städerna. Arbeten var nog den tyngsta orsaken, men kyrkan lyckades inte möta den utmaningen. Den gamla sockenkyrkan eller bönhuset stod kvar, men människorna fanns inte längre där. I städerna växte det alltså fram större grupper av människor som kunde leva sina liv utan någon större kontakt med en lokal församling. Det fanns olika kyrkliga rörelser som byggde kyrkor och ville nå människor i de nya framväxande samhällena, men det var olika hur framgångsrike de var. 

Kyrkan och arbetarrörelsen

Även detta var ett slag som misslyckades ur kyrkans perspektiv. De kristna lyckades inte nå in i arbetarrörelsen. Men problemet var också åt andra hållet. Ett exempel på forskning om detta finns i Daniel Alvungers avhandling ”Nytt vin i gamla läglar”.

Så vad är utmaningen?

Min poäng är egentligen inte att gråta över spilld mjölk utan att konstatera att detta ställer oss idag inför endel utmaning. Delar av detta har skett i stort sett hela Västeuropa, så att exempelvis ”Missions-shaped Church” rapporten i Church of England hävdade att 80% av Englands befolkning var antingen de-churched eller non-churched när den rapporten kom 2004. 

Problemet handlar om att kyrkan lever i en fantasibild av verkligheten. Vi riskerar att tro: ”alla är egentligen med innerst inne”. 80% av en befolkning, menar Church of England, inte har någon relation till kyrkan i deras kontext. Hur ser det ut i Sverige? Du som läser detta: hur många av dina vänner, kollegor eller släktingar firar regelbundet gudstjänst? Hur många bryr sig över huvud taget? 

Detta är inte menat som: ”buhu, allt var så mycket bättre förr”, utan det handlar om ett behov av en verklig realism som vi behöver anamma. På många sätt är Sverige postkristet, eller åtminstone på väg att bli. Då blir utmaningen: hur svarar vi som kristna, som församlingar, som kyrkor, rörelser och samfund?

Att möta utmaningarna med förnyat mod!

Engelska kyrkan har tagit ett helhetsgrepp med ”Mission-shaped Church” och ”Fresh expressions of Church”, som handlar om mission i sitt eget sammanhang. I Sverige finns det olika varianter av nya initiativ att vara missionerande som kristna och församlingar. Det viktigaste är kanske ett skifte i perspektiv. Längtar vi efter att nya människor ska komma till tro? Hur får detta påverka vårt liv som enskilda kristna, som bönegrupp eller bibelstudiegrupp, som församling?  Får det prägla oss som är präster/pastorer? 


Kyrkans kallelse att gå ut och göra lärjungar av alla folk måste gälla här och nu även för oss! Kallelsen att vara jordens salt och världens ljus, att visa på världens Ljus, på Jesus och livet med Honom!

Nya vägar?

Vi som vill vara Jesu lärjungar idag behöver alltså fundera och våga gå ut. Det finns ett antal spännande förnyelsesatsningar med liknande fokus som ”Mission-shapded Church” och ”fresh expressions”. Nya sätt att dela tron, nya möjligheter för människor att finna Jesus. Några rörelser har tagit initiativ i Sverige om nyplanteringar av församlingar. EFK, EFS och ELM har tagit upp det på olika sätt i Sverige. I svenska kyrkan har ”Nya sätt att vara kyrka” och ”Messy Church” liknande initiativ. För många församlingar i Sverige idag är det nog inte frågan om att bara anamma ett koncept, utan börja fundera. Börja be.  Börja söka sig ut. Koncept kan hjälpa. Många iSverige har kommit till tro genom alphakurser eller liknande, så koncept kan verkligen hjälpa, liksom olika evangelisationssatsningar, men frågan är större än ett koncept. Hur kan du bli gripen av evangeliet? Hur kan du bli gripen av att andra behöver få komma till tro på Jesus? Kort sagt: hur kan du och jag vara det Jesus vill att vi ska?

Vad har du för tankar och brottningarna om detta? Har du nåt exempel på där det funkar med förnyelser av detta slag?

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Lukas 1 – samma erfarenhet

”Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse.””

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭1:39-45‬ ‭SFB15‬‬


Maria beger sig nu till Elisabet. De har likadana erfarenhet av ett överumplande möte med Gud. Jag tror att vi här får en viktig inblick i kristen gemenskap. När Gud har mött mig så finns det andra som har samma erfarenhet. Även om deras respektive erfarenheter av Herrens ingripande i deras liv är olika så kan de ändå förstå varandra, dela erfarenheten. Så är det också med den kristna gemenskapen, i en skolgrupp, i en bönegrupp, i en familj och i en församling.

Söker du den gemenskapen? Längtar du efter den? Ber du om den?

Här finns också en beskrivning i vad en kristen församlas kring: Jesus. Johannes sparkar till och Elisabet upp fylls av den Helige Ande. Det är ytterst sett Jesus som de reagerar på. Här kan vi också lägga märke till att Jesus är närvarande fast det inte ens borde kunna synas att Maria väntar Honom och att Johannes döparen reagerar på Hans närvaro. En påminnelse om de oföddas värde och värdighet, alltså. Maria kommer till Elisabet, men blir här något av en förebild för alla kristna. 

”Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse”

Salig är hon för att hon trodde och tog emot det Gud ville göra genom henne. Kan vi göra som hon?

Några frågor:

Hur lever du i gemenskap med andra kristna i din församling? Hur kan vi dela erfarenheterna av livet med Gud, med varandra?

Hur kan vi som kristna följa Marias exempel av tro på Gud?

Publicerat i #Lukas, Bibeln, Okategoriserade | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Utmaningar för kristna?

För den som kommit till tro på Jesus har det alltid funnits utmaningar. Av skiljda slag i olika tider men ändå. Bland exemplen i historien finns de första kristnas övertygelse att de inte kunde bekänna kejsaren som herre. Tvärtom hade de ju fått en ny herre genom tron på Jesus Kristus. Jesus är Herre är en av den kristna kyrkans allra äldsta bekännelser. Då Gick det inte att offra till kejsaren. Några rökelsekorn skulle läggas på elden inför kejsarens bild, men det gick inte. Det går inte att ha både kejsaren och Jesus som Herre. Vi ska ju inte ha några andra gudar på Guds plats.

Att offra till kejsaren är ingen fråga idag i det sekulariserade väst. Här möter vi andra utmaningar. Det kan vara frågor om vem Jesus och frälsningen är. Det kan vara konsekvenser av vår tro i relation till andra människor. Jag tänkte försöka(förutom Bibelbloggandet) att skriva om några frågor och utmaningar jag lagt märke till. Detta är från min sida ett försök att få igång samtal om kristen tro, kristet liv och olika utmaningar i våra liv. Men med detta första inlägg vill bag egentligen mest bjuda in dig som läser att vara med. Diskutera och samtala, be, kom med input. Vad är utmaningarna för oss som vill följa Jesus idag?

Publicerat i #Utmaningaridag | Etiketter , , | Lämna en kommentar